Frida Selander och Eva Marklund i en parafras av performanceverket Rest Energy av Marina Abramovic och Ulay.
Frida Selander/Eva Marklund

Vi spänner bågen – jag litar på dig

Kultur.
Frida Selander skriver om tillit i sin parafras av verket Rest Energy som genomfördes och spelades in 1980 i Amsterdam av Marina Abramovic, just nu aktuell på Moderna museet i Stockholm.
Västerbottens-Kuriren
Uppdaterad 24 april kl. 12:00

Lita på mig. Jag spänner bågen, siktar bortåt vägen. Jag är nio år och sitter i vårt äppelträd på gården. Vi har Holmsunds största ammunitionsförråd, i trä. Du lekte också indian. Nu är du konstnär och har byggt en kyss. Av järn som drar åt var sitt håll. Vi tittar på stjärnorna och du visar mig Orion. Benen som springer, armen som håller i bågen. Jag är 33 år och har aldrig sett det förut. Vi åker till Berlin. På samma gata som vi bor på finns en affär som säljer pilbågar. De kostar ganska mycket men jag köper en åt dig, och en pil. Vi är glada när vi går därifrån. Falkar och drakar flyger i himlen som blir rosa och eldas upp. Det finns de som blundar och ändå träffar mitt i prick. För att de så säkert vet vart pilen ska, för att de redan är förenade med sitt mål. Jag sluter ögonen, hör hur ditt hjärta dunkar.

Det handlar om tillit. Rest energy. Marina Abramovic och Ulay håller en pilbåge mellan sig. Med tyngden av sina egna kroppar lutar de sig åt var sitt håll så att bågen spänns. Pilen är riktad mot Abramovics hjärta. Hon riskerar sitt liv. Pulsen ökar, andetagen är oregelbundna och skrämda, armarna skakar lite. Men de vet vad de gör och vart de är på väg. De vet var de har varandra. Livet och konsten går ihop. Art is easy står det på vindrutan på deras minibuss. I den sover de, och de pratar med varandra i drömmarna. Konstnärer, älskare, nomader. Deras kroppar kolliderar, deras ögon möts, de andas in och ut i varandras munnar. Förvandlar och utväxlar energier.

I fyra minuter och tio sekunder håller de bågen spänd. Ömsesidigt beroende. Fullkomligt litande på varandra. Pilen är laddad med deras gemensamma kraft. Rest Energy är ett av verken som Abramovic och Ulay gör tillsammans under de tolv år som de är ett par. Det är en del i en serie om energin som uppstår i en relation, en slags tredje existens: That Self.

Det bästa du kan ge näst kärlek är tid, står det broderat på en väggbonad som vi alltid ångrar att vi inte köpte. Men det var kanske meningen. För jag tänker brodera den själv. Sitta med stygnen, bokstäverna, ljudet av nålen som sticker genom tyget och tankarna på dig. Jag stickade en mössa i syslöjden en gång, den blev fyrkantig. Så det här kommer ta tid. Att ge saker tid är att ge förtroende. I förtroende uppstår närhet. I närhet vill jag leva.

”Det handlar om tillit. Lita på mig”, säger Marina Abramovic, när hon bjuder in oss att komma på hennes performance The Cleaner. Vi lämnar i från oss våra telefoner, klockor och skor och går in i kyrkan. Överlämnar oss åt verket. Det är ett rum av tidlöshet, stillhet, gemenskap och närvaro. Runt omkring mig bryter folk ihop. För de stannar äntligen upp, och möter sig själva. De kommer ihåg vad det är att vara människa.

Performancekonst är en transformerande konst. Abramovic säger: ”Människans själ är vilsen och sårad. Den behöver bli återställd /…/ Behovet av gemenskap är enormt just nu.” Världen är ett laddat vapen. Osäkrad rädsla i varje människa. Du kan trycka av, du kan låta bli. Litar du på mig? Stina Oscarson skriver om rädsla och hur den kan bemötas: ”Vi kan också välja den grundläggande tilliten, ett samhällskontrakt, det enda som kan skapa ett gott samhälle.”

Det finns en form av japanskt bågskytte, Kyodo – bågens väg, som är som meditation. Kyodo kallas för stående Zen och handlar om att släppa taget om intellektet och dess förväntningar. Tavlan är varken mål eller motståndare, den är en spegling av en själv. Genom andning, flödiga rörelser och intuition kan du träffa av jaget. Därigenom förstå dig själv och andra bättre. Och ju mer du förstår, desto mindre fruktar du.

Lita på mig. Vi spänner bågen mellan oss. Cederträ från Berlin. Lutandes från dig, med hela min kropp, lutar jag mig mot dig. Du är en klippa. Som alla klippor kan du också brista. Pilen är riktad mot min bröstkorg. Jag är lugn, ser in i dina ögon, här kan jag vila, här kan jag vara i tusen år. Lika länge som din själ måste ha funnits. ”Loving someone is giving them the power to break you heart, but trusting them not to”, sa Julian Moore. Jag litar på dig. En pil, ett liv. Jag är 36 år, jag sluter ögonen, du sluter dina och vi försöker långsamt rikta pilen mot samma stjärna. Vår stjärna.

FRIDA SELANDER

Verket Rest Energy genomfördes och spelades in 1980 i Amsterdam. Marina Abramovic beskriver det fyra minuter långa verket som ett av det svåraste hon gjort. Utställningen The Cleaner, den stora retrospektiven med Marina Abramovic, visas på Moderna museet till den 21 maj.

Annons
FÖLJ ÄMNEN
Annons
Annons
Västerbottens-Kuriren
facebooktwitterinstagramrss
phone
  • Växeln
  • 090-17 60 00
  • Redaktionen
  • 090-17 60 10
  • 090-17 60 11
geo
  • Besöksadress
  • VK
  • Förrådsvägen 9
  • 901 70 Umeå
Ansvarig utgivare: Ingvar Näslund | © Copyright Västerbottens-Kuriren | Allt material på sajten är skyddat enligt upphovsrätten