Västerbottens-Kuriren

blind barnatro

Tomten har varit på besök hos oss. Min treåriga dotter sväljer denna mytiska person med hull och hår. Varför lurar jag mitt eget barn på ett så medvetet sätt. Är det för att jag skall få i henne spenaten varje dag? Är inte verkligheten tillräckligt komplicerad så att behöva förklara påhittade figurer skulle vara att göra saker och ting onödigt svåra. Jag minns när jag satt i kyrkbänken i söndagsskolan och fick massa vackra berättelser körda ner i halsen. Jag svalde dem. Sagor är bra för fantasin. Kanske vi ska vara rädda om dem?

Jag ska inte sticka under stol med att det faktiskt var DaVinci-koden som triggade mig att söka sanningen bakom Jesus-bilden. Jag är akademiskt skolad och valde at läsa tjugotalet böcker om tidiga kristna fraktioner, andra messiasgestalter osv. Böckerna har sin utgångspunkt från "båda sidorna". Den tidiga kristna kyrkan valde själva att presentera honom som en fysisk människa och måste därför också vara beredda på att myten granskas kritiskt. Jämför tex gnosticismen som skapade en fysisk messias för att öka tillgängligheten för att sedan tona ner denna del för de invigda till förmån för en andlig messias.

Jag har själv läst Roger Viklunds bok och menar att det är absolut bästa bok i ämnet jag läst på svenska. En bra sammanfattning på vad som redan finns att läsa på engelska och borde läsas av alla inte minst kristna som vill testa hur stark deras tro är. Kanske är det så att fixeringen vid en fysisk Jesus gestalt skymmer för en djupare kunskap och förståelse.

Av: Magnus Olsson, 10:32 2006-01-02