Foto: Patrik Degerman

Paddan (Göran Hansson) trampar på pedalen i Västerbottensteaterns sommarsatsning Det susar i Säven som spelas på Nordanåområdet i centrala Skellefteå.

Sus-succé i Skellefteå

30-årsjubilerande Västerbottensteatern sätter upp en riktig klassiker och tar oss med till Paddeborg i årets sommarteater.

Kenneth Grahames Det susar i säven, har någonting för alla.
Nog susade det i säven alltid. Faktum är att det blåste riktigt hårt när sommarteatern hade premiär på det natursköna Nordanåområdet i Skellefteå på lördagen. Men bortsett från ljudtekniker Rickard Lanzén, som fick jobba hårt med nivåerna, var knappast någon besvärad av vädret.
Regissören Ronny Danielsson kallar den för "den bästa spelplatsen ever!". Det är lätt att förstå varför. I det lilla vattendraget, som bokstavligt talat rinner genom spelplatsen, finns små öar som normalt sett är ett tillhåll för änder och andra fåglar. Här ligger nu huvudscenen. Med hjälp av provisoriska broar har scenograf Helena Weegar sammanlänkat öar och land. Det är enkelt, men snyggt, och redan innan premiären har många förbipasserande Skelleftebor uttryckt en önskan om att de provisoriska tillbyggnaderna bör bli permanenta.
Allt omgärdas av slänter som på ena sidan blir en naturlig fond. På den andra har en tillfällig läktare byggts. Allt vi ser så långt ögat kan nå är en del av spelplatsen. Det är en enorm yta. Man anar att det ligger hus bortom slänterna, då och då joggar någon förbi på gångvägen intill och man hör emellanåt bilmotorer någonstans ifrån. Det förtjusande är att allt detta bara hjälper till att öka illusionen att det vi nu ser är scener ur djurens värld. De är medvetna om människorna, men håller sig på sin egen trygga kant och lever sina egna trygga liv.

Men någonting håller på att förändras i Paddeborg, där vi nu befinner oss. Här har det största hotet hittills varit Paddans (Göran Hansson) impulsiva upptåg som ofta innefattar maskiner med hög fart i kombination med Paddans bristande kännedom om trafikvett. Paddan är oförbätterligt självupptagen, manipulativ och manisk. Men han har egentligen ett gott hjärta och är omtyckt av de allra flesta; den modiga Vattenråttan (Gabriella Widstrand), den försiktiga Mullvaden (Margareta Niss) och den barska Grävlingen (Greger Ottosson). Till och med den buttre hästen Albert (Mikael Lindgren), som ständigt och utan tack får slita för att tillfredställa Paddans leklustar, är honom trogen.
Men i skogen finns vedervärdiga vesslor och illvilliga illrar som vill störta Paddan och ta Paddeborg ifrån honom. Ledda av Chefsvesslan (Bodil Granlid) kommer de på en våldsam plan för att förgöra Paddan och hans vänner?
Med "Det susar i säven" ville regissören Ronny Danielsson skapa en föreställning för alla, oavsett om man är 9 eller 99 år. Det måste i sig vara en utmaning av rang. Lägg där till att det av 24 skådespelare bara är 7 professionella så förstår man att utmaningen blir lite större. Att hela skådespelet dessutom sker ute i naturen, som bekant är klurig att styra över, ökar insikten om att det inte varit en enkel match.
Men Danielsson har lyckats exemplariskt. Till sin hjälp har han haft en bra berättelse som bör tilltala alla. Men den stora behållningen är nog ändå hur väl man lyckats utnyttja den stora spelplatsen. Hela tiden händer det någonting och Roger Lybecks koreografi är i sig värd att köpa biljetten för att se. För att inte tala om scenografin, de fantasifulla kostymerna och Göran Hansson som verkar vara gjord för att spela Paddan.
På ett filosofiskt plan handlar "Det susar i säven" om mobbning och acceptans. Om hur mycket man kan sticka ut innan samhällets normer tvingar ner individen. Men gå inte och se den för att lägga pannan i djupa veck - filosofiska funderingar kommer på köpet - utan för att under två timmar roas av fantastiska skådespelare, fascinerande koreografier och förtjusande sånger i två timmar.

PER STRÖMBRO

Foto: Lennart Jonasson

Midsommarnattsdröm får liv i Döda fallet

Teater Det moderna midsommarfirandet är högst förutsägbart, både ifråga om meny och om firandets innehåll. I forna tider däremot ansågs midsommaren vara magi..
Läs mer Kommentera

Skarpa giftpilar mot manliga ikoner

Teater En ensemble som går i god för sin text och lever ut den ordentligt på scen - det bäddar för framgång när Profilteatern gör teater av seriesatir.
Läs mer Kommentera

Skimret bevarat i modern saga

Teater Ghanas nationalteater gör en modern Askungen med humor, musik och värme - en högaktuell föreställning som samtidigt bevarar både den moraliska kärnan ..
Läs mer Kommentera

Fars som inte håller igen

Teater Skådespelarna har själva riktigt kul på scen i Skaffa mig en tenor, väl medvetna om att i en fars finns det inget som heter överspel.
Läs mer Kommentera

Skruvad komedi blir bäst i väst

Teater Line Knutzons Hantverkarna spelas i vår på tre av landets teaterscener. Leif Larsson har sett dem och blivit fundersam över tillståndet på de svenska ..
Läs mer Kommentera

Kärlek och humor på Haga

Teater I föreställningen Fjäriln vingad syns på Haga 2000-03-18 får genusfrågor och humor ta stor plats framför myten om Hagamannen.
Läs mer Kommentera

När hoten träder i kraft

Teater Thommy Berggren tecknar i sin uppsättning av Harold Pinters Födelsedagskalaset en dyster bild av världen. En dyster bild, men också ett stycke högklas..
Läs mer Kommentera

När skulden söker skydd

Teater Berättarföreställningen Mannen i båten utgår från en P O Enquist när han är som bäst. Jonas Hedlund är i sin föreställning novelloriginalet troget oc..
Läs mer Kommentera

Både offer och förövare

Teater Lo Kauppis Bergsprängardöttrar är både en rak vänster mot kriminalvården och ett ensemblestycke med ett förbluffande konstnärligt djup.
Läs mer Kommentera

Nostalgin får vingar

Teater Staffan Westerberg blandar och ger av stickor och strån, högt och lågt, djupt och lättsinnigt, Hamlet och gamla schlagers, upp och ned, hit och dit i ..
Läs mer Kommentera

Alla artiklar