När skulden söker skydd

Berättarföreställningen Mannen i båten utgår från en P O Enquist när han är som bäst. Jonas Hedlund är i sin föreställning novelloriginalet troget och det funkar, skriver Anders Sjögren.

Det finns en smärtpunkt som också är en brytpunkt i Per Olov Enquists författarskap; den om "döpojken", den om bäste vännen som faller från en flotte och försvinner.
Han finns med i Kapten Nemos bibliotek från 1991. Men sin debut i Enquists litterära värld gjorde han redan 1961, i en novell som ingick i boken Hej vi skriver för dej, en samling berättelser för ungdomar.

Mannen i båten hette Enquists novellbidrag och den har nu förvandlats till en berättarföreställning med skådespelaren Jonas Hedlund, understödd av Mikael Karlsson på gitarr. "Förvandlats" kanske är att ta i, för, så vitt jag förstår, förlitar sig Hedlund helt på Enqvist text. En dramatiserad utantilluppläsning är kanske den rätta termen i det här fallet.

Det må vara hur det vill med det: det fungerar. Edlund har den inlevelse som krävs för scenen, hushåller med teatrala effekter och kostar på sin höjd på sig att vända på kroppen för att illustrera dialoger. Och Mikael Karlssons gitarrspel skapar stämning utan att tränga sig på.

Men framför allt fungerar det för att Mannen i båten är Enqvist när han är som bäst. Historien börjar som ett pojkboksäventyr i Bursjön.

Berättarjaget är snart nio år och bygger med sin ett år äldre kamrat en flotte av tre timmerstockar som de gömt undan från de flottare som kommit för att ta hand om "sladden". Med tretums och sextums spik och några bräder bygger de sin farkost. Den lastar de med proviant, som vapen har de med sig en hemmagjord armborst, slunga och slangbella och ammunitionen består av kottar och stenar.

Sommaräventyret kan börja.

Men kamraten faller en kväll överbord. Chocken och skulden blir övermäktig för den överlevande.

Verkligheten tvingas över i dröm och fantasi: den drunknade har fallit i sjön, han sitter kvar längst ut på flotten i den becksvarta natten. Så uppenbarar sig i vattnets silver, mitt på mångatan, en silhuett av en båt. I båten sitter en främmande karl, han ror fram till vännen och tar med honom bort över sjön.

Kan det ha varit Den flygande holländaren? som i berättarjagets version har vägrat att sträcka fram handen till drunknande och därför är dömd att segla runt världshaven utan tillträde till hamn.

Sorgen och skulden tar skydd i fiktionen.
Men även i Mannen i båten kommer Enquists skuldtyngda pojke så småningom ut på andra sidan av verkligheten. Inget ska förstås bli som förr - men livet måste gå vidare. Vuxenlivet bultar på dörren. Eller som Enqvist själv har beskrivit händelsen: "Sommaren då allting tog slut och allting började".

Mannen i båten skildrar en barndomsupplevelse. Men det är skrivet som en vuxen mans minne av en ödesdiger sommar. Jonas Hedlund har valt att berätta i ett slags presens, som om pojken berättar historien nu. Det behöver inte vara fel, och jag kan förstå att pojkperspektivet, rent berättarmässigt, är det mest effektiva.

Men det ställer också en generell fråga om relationen mellan en skönlitterär originaltext och en berättarföreställning som är texten trogen: finns det inte en risk att föreställningen ställer sig mellan texten och publiken? Att där novellen är öppen som en bok inför olika läsarter och stämningar står berättaren på scenen och pekar med hela handen?

Anders Sjögren

Foto: Lennart Jonasson

Midsommarnattsdröm får liv i Döda fallet

Teater Det moderna midsommarfirandet är högst förutsägbart, både ifråga om meny och om firandets innehåll. I forna tider däremot ansågs midsommaren vara magi..
Läs mer Kommentera

Sus-succé i Skellefteå

Teater 30-årsjubilerande Västerbottensteatern sätter upp en riktig klassiker och tar oss med till Paddeborg i årets sommarteater.
Läs mer Kommentera

Skarpa giftpilar mot manliga ikoner

Teater En ensemble som går i god för sin text och lever ut den ordentligt på scen - det bäddar för framgång när Profilteatern gör teater av seriesatir.
Läs mer Kommentera

Skimret bevarat i modern saga

Teater Ghanas nationalteater gör en modern Askungen med humor, musik och värme - en högaktuell föreställning som samtidigt bevarar både den moraliska kärnan ..
Läs mer Kommentera

Fars som inte håller igen

Teater Skådespelarna har själva riktigt kul på scen i Skaffa mig en tenor, väl medvetna om att i en fars finns det inget som heter överspel.
Läs mer Kommentera

Skruvad komedi blir bäst i väst

Teater Line Knutzons Hantverkarna spelas i vår på tre av landets teaterscener. Leif Larsson har sett dem och blivit fundersam över tillståndet på de svenska ..
Läs mer Kommentera

Kärlek och humor på Haga

Teater I föreställningen Fjäriln vingad syns på Haga 2000-03-18 får genusfrågor och humor ta stor plats framför myten om Hagamannen.
Läs mer Kommentera

När hoten träder i kraft

Teater Thommy Berggren tecknar i sin uppsättning av Harold Pinters Födelsedagskalaset en dyster bild av världen. En dyster bild, men också ett stycke högklas..
Läs mer Kommentera

Både offer och förövare

Teater Lo Kauppis Bergsprängardöttrar är både en rak vänster mot kriminalvården och ett ensemblestycke med ett förbluffande konstnärligt djup.
Läs mer Kommentera

Nostalgin får vingar

Teater Staffan Westerberg blandar och ger av stickor och strån, högt och lågt, djupt och lättsinnigt, Hamlet och gamla schlagers, upp och ned, hit och dit i ..
Läs mer Kommentera

Alla artiklar