Årets roligaste upptäckt

The other trios fantasilekar kring det skönt enkla ramverket får VK:s recensent Pierre Martin att falla pladask.

Är det enkelt vackra bättre, finare, än det komplexa En text, till exempel ett så märkligt fenomen som en recension, är den bättre om den får bli ett lyriskt verk i sig själv med anspråk på ett eget konstnärligt värde än om den torrt konstaterar vad som skett och rapporterar kritikerns upplevelse Frågan går förstås inte att svara på, men ibland får jag respons på mina texter. Beröm och kritik mottages tacksamt, men manar även till reflektion. Vad gör en text bra Poetiska texter kan bli både tillkrånglade och, i vissa fall, mer tillgängliga än ett torrt konstaterande kring en upplevelse. I det första fallet kan det i bästa fall leda till en större tillgänglighet, med risk för att essensen måste läsas mellan raderna. I det andra fallet finns risken för att recensionen blir ett referat som framför skribentens betyg. Inget mer. Men med en konstlad objektivitet.

Samma sak gäller musik och även där finns balansgången mellan tillgänglighet och behovet av överraskningar och utmaningar. Att behaga eller utmana. The other trio är en ung uppstickare i pianotrioformat som liknats vid EST:s, Esbjörn Svensson trios, nyskapande musik som både lät enkelhet och fantasi genomsyra i grunden enkla melodier. Egentligen är gruppen mer än en pianotrio, man skulle lika gärna kunna kalla dem bastrio eftersom basisten Robert Erlandsson skrivit många av de detaljrika kompositionerna. Eller kanske kallar vi dem för en trumtrio för att spegla att slagverkaren Kristian Fredmark gör enastående insatser med blandrytmerna. Men visst, pianot dominerar och Jonathan Fritzén är en enastående begåvning som både tar för sig och ger.

Någon recensent menade att en av The other trios styrkor är att de spelar "riktiga melodier", vad det det nu är. Motsättningen mellan det abstrakta och det konkreta är konstruerad i sig, men för EST var det nyckeln till framgång. Och även roten till till den kritik de fick ibland fick utstå från jazzpuristernas läger. The other trio spelar med en röst kring enkla melodier i en lättsmält förpackning, men de nosar sällan farligt nära populärvulgariteten. Och det är deras fantasilekar kring det nära banalt skönt enkla ramverket som gör att jag faller pladask för det överraskande mötet. Med ett och annat hugskott och utbrott från var och en av medlemmarna hade upplevelsen varit en fullträff, men jag nominerar ändå The other trio till årets roligaste upptäckt.

PIERRE MARTIN

Folkbildande operasvep

Musik Föreställningen VOX har ingen konstnärlig helhet, men det behövs inte. För det är piggt och fräscht och ger något helt annat - ett perspektiv på röste..
Läs mer Kommentera

Musikaliskt möte med god utdelning

Musik En bejublad körkonsert ägde rum på söndagen, då vår stolthet Kammarkören Sångkraft under ledning av Leif Åkesson och en de verkligt stora vokalensembl..
Läs mer Kommentera(1)

Kärv gospel för den lilla människan

Musik Bozulich gör stor konst av att kontrastera - svärtar ner ett redan svart rum med kolsvart och tjärtätt oväsen och mejslar sedan ut hål så exakt utmätt..
Läs mer Kommentera(2)

Malande Pascal i Hausswolffs skugga

Musik Pascal hamrar på så gott det går, men lyckas inte jaga bort spöket efter Anna von Hausswolff i Black box.
Läs mer Kommentera

Kraft som slukar sig själv

Musik Ung, ursinnig och sprudlande strupsång där kontrasten mellan mumlande besatthet och intensiv närvaro är spännande. Men Tanya Tagaqs otyglade kraft för..
Läs mer Kommentera

Alla artiklar