Proisraeliska högerns önskedröm

Att den radikala vänstern skulle vara antisemitisk är en seglivad myt.

I söndags avslöjade Kaliber, Sveriges Radios program för undersökande journalistik, att svenska islamister och högerextremister planerar att bilda ett antisionistiskt parti. Med tanke på vilken avgrund, med poeten och islamisten Mohamed Omar i spetsen, som den nya organisationen tar sitt avstamp ifrån så har många opinionsbildare dragit den rimliga slutsatsen att det handlar om ett renodlat antisemitiskt parti. Men inte bara det.

I radioprogrammet nämndes också att "några personer med vänsterbakgrund" också finns med i nätverket kring partibildningen. Dessa några blir för Erik Löfvendahl på Svenska Dagbladets kultursida "folk på yttersta vänsterkanten som i judarna funnit en gemensam fiende" med islamisterna och nazisterna. Axess chefredaktör Johan Lundberg skriver under rubriken "Ohelig allians mellan höger och vänster" och i bloggosfären skriver ännu mindre nogräknade om den "rödgrönbruna röran".

Så rekonstrueras den seglivade myten. Men bilden av den radikala vänsterns antisemitism är fortfarande falsk.

Det finns till och med en större undersökning som bekräftar detta. Den så kallade Intoleransrapporten som gjordes av Forum för Levande Historia 2004. I den fick över tio tusen högstadie- och gymnasieelever svara på påståenden om bland annat judar. Unga syndikalister är enligt undersökningen minst fördomsfulla och intoleranta mot judar och efter dem sympatisörer till KPML(r). Därefter visade sig antisemitismen i stigande grad enligt följande politiska sympatier: V, Mp, S, Fp, C, Kd, M, Sd. Sist, och föga förvånande mest antisemitisk, var de unga sympatisörerna till Nationalsocialistisk Front.

Det kan säkert finnas några med "vänsterbakgrund" i nätverket kring Mohamed Omar. Liksom folk med "seglarbakgrund" eller "arbetarbakgrund". Men att den radikala vänstern är antisemitisk är en myt. Och en önskedröm hos den proisraeliska högern.

Stefan Bergmark