Finstämd komedi på villovägar

Profilteatern tar alltför många sidospår på sin väg till världs ände, skriver Ann Enström efter att ha sett en komedi som trasslar till sig.

Det är med föreställningen Vid världs ände som Profilteatern valt att fira av sitt dubbeljubileum: 25 år som professionell teatergrupp samt 10 år med egen teaterscen. Där Vid världs ände är ett slags oberoende fortsättning på den monologuppsättning Earshot som Profilteatern gav om sistens och som också var skriven av den kanadensiska dramatikern, regissören och skådespelaren Morris Panych.

Liksom Earshot utgår Vid världs ände från berättelsen om den lilla och obetydliga människomannen, han som ingen makt har, han som inte kan lyckas och bli något stort, han som hankar sig fram utan att aldrig tjäna några stora pengar, han som är för grå för att väcka lusten att älska och ombesörja hos någon kvinna eller man(lig vän), han som alltid lämnas eller glöms bort - och som därför inte har något fokus i tillvaron annat än sin egen ensamhet, rädsla och gnagande ångest.

Till skillnad från Earshot, där isolering i den egna lägenheten är den givna omständighet som huvudkaraktären brottas med, så handlar Vid världs ände om hur en sådan här marginaliserad man av en händelse råkar få syn på en annan, sådan här, marginaliserad man ur tillvarons bottenskikt, och vid åsynen av dennes utsträckta tunga blir som besatt av honom. Eller rättare sagt de blir båda som besatta vid upptäckten av den andre, och likt ett självövervakande panopticon börjar de att ömsom förfölja, ömsom fly varandra.

Och det är denna resa, det vill säga två mäns intrassling, ångestfyllda vanföreställningar, rädslospeglingar samt felantaganden om varandra, som man får följa, så att säga, till världs ände. En resa, fysisk såväl som själslig, som förstås är kantad av en rad förvecklingar och möten med platser och människor som leder resan vidare mot dess slutdestination.

Så här långt är riktningen klar och tydlig, textens och uppsättningens. Förstärkt av en slags övervakande talkör som både har uppsikt över och bryter in i de två männens förehavanden. Något som ger effekt när talkören, alla iförda samma gråspräckliga kostymer som sina bevakningsobjekt, suggestivt rör sig upp och ner i scenografen Ulla Karlssons stålkonstruktion av plattformer i olika nivåer, ja som ett slags avskalat tinnar- och tornkomplex i avgasblått.

En resa till världs ände som hade kunnat bli riktigt gastkramande om det inte hade snavat till sig på den rätt onyanserade framställningen av de två männens paranoia, där det faktiskt hade varit bra mycket intressantare att få se två mustigt detaljerade tolkningar av det paranoida tillståndet i karaktärstyper som kontrasterar varandra, snarare än två som spelar i samma riktning, den frustande, gastande, okontrollerade - in absurdum - och man befinner sig på en farsnivå där skådespelarna snarare tar ut än tillför varandra något. Då blir det stundtals lite enformigt.

Hur angeläget det existentiella temat ovan än skulle kunna bli i sin välöversatta fyndighet, ty Panychs komedi har en spetsig dialog av det smart lågmält tragikomiska slaget, så liksom urartar Profilteaterns uppsättning av Vid världs ände och blir till en riktigt förbryllande trasselsudd till historia.

Dels kanaliserar man Panych finstilta komedi in i olika komedistilar av mer underhållningsslag, typ fars, spex, slapstick, revy och till och med lite buskis, vilket inte riktigt rimmar rätt. Kanske är det lite Klungan feber som har smittat av sig, något som man i sådana fall borde vara försiktig med, för Profilteatern är ju ändå Profilteatern och bör ha sin egen profil.

Dels påverkas den mystiska vändningen efter paus, då man når världs ände, i form ett litet hotell på en avsides ö där David Lynch-stämningen ligger tät och två häxor, en blind och en döv, tar över den övervakande, ned- och inblickande funktionen - en mystisk vändning som påverkas av och skär sig mot underhållningsinslagen, då det blir svårt att skilja ut och förstå denna mystiska vändning som handlingen tar. Det blir helt enkelt för trassligt, med för många olika ingredienser, från den existentiell maskulinitetsproblematiken, till underhållningskomedi, till mystiska inslag.

Att det har varit en omställningens tid på Profilteatern kan man förstå, inte så att man helt plötsligt saknar profil, snarare så att man åter söker en - som i Vid världs ände fortfarande visar sig vara lös och lite trasslig i kanten. Ett avslutande plus i kanten bör dock gå till den ypperliga originalmusiken, signerad Jonas Holmberg och Lena Karlsson, som bidrog till den stämning som i synnerhet kom till sin rätt efter paus då Ulla Karlsson bjöd på en scenografivändning av det mystiska slaget.

Ann Enström

Kommentarer

Det finns totalt (2) kommentarer

Syskonkärlek vid sjukbädden

Teater Ögonblicksteatern gör bra barnteater av en bra barnbok, det skriver Ann Enström som sett Den svarta fiolen - en ljus föreställning om tunga ämnen.
Läs mer Kommentera

Komeditennis på hög nivå

Teater Neil Simons Plaza Svit, som gavs i Robertsfors i veckan, utspelar sig på en av den moderna samvarons kultplatser - i hotellets dubbelrum. Skådar man i..
Läs mer Kommentera

Fyra gånger Frode - men ingen berör

Teater Cecilia Frode ger en föreställning där verklighetens tofflor och drömmens dunboor utgör ramarna. Showen har sina komiska poänger, men det hela förblir..
Läs mer Kommentera

Platt och ljummen Mefisto

Teater Stockholms stadsteaters uppsättning av Mefisto stöter på svårigheter när man försöker avläsa samtiden med 1930-talets måttstock.
Läs mer Kommentera

En Hamlet fri från slaggprodukter

Teater Stockholms stadsteaters uppsättning av Hamlet är en koncentrerad berättelse om en tillvaro där viljorna sliter blint och skillnaden mellan skurk och h..
Läs mer Kommentera

Norén på ett sluttande moraliskt plan

Teater När händelserna kring Lars Noréns 7:3 tas upp på teaterscenen och kläs i fiktion i föreställningen "7:3 Återbesöket", pekas det med hela han..
Läs mer Kommentera

Med råstyrka om hatbrottets anatomi

Teater Scenuppsättningen av No tears for queers visar klasynt och kompromisslöst hur vägen kan se ut från den manliga gemenskapens bögskämt till övervåld och..
Läs mer Kommentera

Om slöjdens och konsthantverkets själ

Teater Tre konsthantverkare gläntar på dörren till vad som sker i det konstnärliga skapandet i en ny berättarföreställning.
Läs mer Kommentera

Välspelat om laddat ämne

Teater Höstens stora teaterupplevelse i Umeå - det skriver Ann Enström om Asylshopping, en föreställning som med komik och tragik tar sig an den känsliga frå..
Läs mer Kommentera