Kufen gjord älskansvärd

Fredrik Sjöberg låter sig själv som den samlande manikern skymta mellan raderna i sin roman om Gustaf Eisen - russinkungen.

För den som inte upptäckt Fredrik Sjöberg tidigare kan det redan vara för sent - men går ju att inhämta i efterhand. Själv fick jag syn på honom i en märkvärdig text om Vladimir Nabukovs fjärilar i BLM år 2002, och när ett urval av hans tidigare skriverier utkom ifjol fick man klart för sig att han skrivit häpnadsväckande ting redan under ett decennium i udda organ som Svensk Natur. När Sjöbergs bok Flugfällan utkom 2004 liknade den inget annat, och utgjorde - som det nu visar sig - första delan i en essätrilogi som i dag avslutas med Russinkungen, lika egenartad som allting annat.

Fredrik Sjöberg är en solitär strövare, för att inte säga stövare, i svensk natur, med förgreningar i naturalhistorien runt hela klotet till de mest aparta biotoper, dammiga magasin, auktionskammare och forskningsbibliotek. Han följer spår, men påstår samtidigt att man gör de bästa fynden genom att sitta stilla. Från egna gårdsplanen på Runmarö leder ingivelsen honom påfallande ofta till de tidiga nationalparterna i västra USA. Sjöberg betraktar konstverk med samma häpnad och observans som underavdelningarna av blomflugor, hans specialgebit, och han landar lika lätt på underlaget som dessa. Framför allt, han får oss att häpna över hela tillvarons gränslösa artrikedom, i varje bemärkelse.

I den första volymen följde han entomologen Réné Malaise till Kamtjatka, i den andra akvarellisten Gunnar Widforss till Grand Canyon och nu universalisten Gustaf Eisen till diverse västliga orter, bland dem Fresno och Yosemite, Guatemala och New York. I alla delarna är Sjöberg själv mycket synlig med sin egen livshistoria. Det är dennas fullbordan som gör serien till en avrundad trilogi.

Gustav Eisen är möjligen den mest omskakande gestalten av alla tre, man tror inte sina ögon. Denne är alltså ungdomsvän med August Strindberg, redan skildrad av författaren i novellsamlingen från Uppsala 1877, amatörmålare, expert på daggmaskar och allsköns systematik i lägre djurvärlden.

Som vetenskaplig påläggskalv och sentida linnéan sändes han till USA 1873 för att knappast mer återvända, fastän han levde till 1940. Eisen hade ideliga motgångar och en ryckig levnadsbana, men samlade alltid på allting. En jättelik kollektion, som Sjöberg försäkrar skulle gjort mannen världsberömd, gick förlorad i San Franciscos jordbävning 1906. Han var pionjär som russin- och vinodlare i Kalifornien. Han syns ha satt gränserna för Sequoia nationalpark. Han avlönades av tidningskungen Hearsts hustru under uppbyggnaden av palatset San Simeon. En kufisk antikhandlare Fahim Kouchakij försåg honom med arbetsuppgifter och en lägenhet på Park Avenue. I sitt sista kapitel blir han expert på pärlor och silverkalkar, avbildar 40 000 pärlor i akvarell, systematiserade som vore de insektsarter. På sin ålderdom syns han ströva i Central Park och ha synpunkter på parkens förfall.

Tala om livsöde, och bortglömt, en bråkdel kunde vara nog. Gustaf Eisen är en typisk gestalt i en bok av Fredrik Sjöberg. Eisen är förstås en nörd och en kuf, en obotlig och munter ensamgångare, en manisk samlare. Knappt ett tecken finns på kvinnlig närvaro i hans liv.

Sorten upptar Sjöberg. Han räknar sig själv till kategorin med sin egen stora samling av blomflugor. Med spegeln vänd mot sig själv gör han sorten begriplig, ja älskansvärd. Det är också en fråga om stilkonst. Med sitt lätta, nyansrika handlag med orden förflyttar han sig smidigt mellan kapitlen som vore han på exkursion i hagmarker. Nya, förbluffande ting finns alltid att få ögonen på om man dröjer lite.

En egen mening har han om det mesta. Sitt eget privatliv håller han i lämplig mån öppet till beskådan, mellan raderna, egentligen är nog detta den egentliga drivfjädern: hur blev jag sådan? Uppväxten i Västervik, huset på Runmarö, hustru Johanna och barnen, alla fågelholkar och insektslådor, kikare och mikroskop och fjärilshåvar, systematiken och konstintresset, tar det aldrig slut?

Nu tar det slut. Sjöberg kunde nog ha grävt djupare i Eisen, man har en känsla av att karln är långtifrån uttömd, att mer funnits att belägga i detalj. Men Eisen är inte huvudperson, utan en förevändning, huvudperson är författaren själv.

Sjöberg tolkar in en lättnad i Eisen när allt brinner upp där borta i San Francisco, denne är då fri att börja om. Sammalunda för Sjöberg sedan blomflugorna nu är kompletta, han ska i fortsättningen bara koncentrera sig på underavdelningen Callicera som endast hittats i ett fåtal exemplar i Skandinavien någonsin. Han har just fångat sin första.

Och gränslinjen mellan konst och samlande har brutit samman. Denna gångna sommar 2009 inbjöds Fredrik Sjöberg att ställa ut sina fluglådor på Biennalen i Venedig, som vore de konst. Det tycker han inte själv, då har alla konstbegrepp imploderat.

Konsten, menar Sjöberg, borde återgå till sin uppgift som är att syssla med Skönheten, inte att låna in uttryck från andra fält sedan den gjort sig själv urarva. Samlandet åt kufarna, konsten åt konstnärerna, i den mån dessa ännu finns kvar. Så har också Fredrik Sjöbergs trilogi i dessa gränsområden kommit till punkt.

Gunnar Balgård

En improvisationens mästare

Nyheter Per Runesson minns skådespelaren Stig Järrel, som i dag skulle ha fyllt hundra år.
Läs mer Kommentera

Ögonblicksteaterns vårprogram med dubbla premiärer

Nyheter I helgen startar Ögonblicksteatern upp vårsäsongen med premiär för nya föreställningen Den svarta fiolen - en visuell berättarföreställning enligt reg..
Läs mer Kommentera

Kvinnligt perspektiv på kriget

Nyheter Fjorton kvinnliga konstnärer från Västerbotten, Västernorrland och Österbotten öppnar på söndag en ny utställning på Västerbottens museum som lyfter f..
Läs mer Kommentera

Med genusblick på historien

Nyheter I Bildmuseets stora vårutställning kliver historiens marginaliserade skaror fram ur arkivens skuggor, när tretton konstnärer kopplar grepp om den råda..
Läs mer Kommentera

Bård ser på örat

Nyheter Vårens utställningssäsong på Galleri Andersson Sandström öppnar med stora gester - Bård Breivik, en av de största av nordiska konstnärer av i dag, vis..
Läs mer Kommentera

Drabbad av det manliga seendet

Nyheter Känslan hade legat och skavt ett tag när 2009 gick mot sitt slut och något slags inre årssammanfattande av årets redaktörskap pockade på; hade inte kö..
Läs mer Kommentera

Alla artiklar