Från Oxie till Iran

På kylskåpsdörren hemma hos familjen Abbasi i villaförorten Oxie, sitter en fettfläckad tidningsartikel, ett reportage där Abbasis statuerar det goda exemplet på den välintegrerade invandrarfamiljen. Att de fyra familjemedlemmarna därmed skulle vara förskonade från de vanliga vardagskonflikterna är dock något som raskt avfärdas redan under de första sidorna av Marjaneh Bahktiaris nya roman Kan du säga schibbolet?, vilken öppnar ridån mitt i ett klassiskt familjegräl.

Äldsta dottern Parisa har bestämt sig för att åka till Iran för att dokumentera sina rötter till ett skolprojekt som förhoppningsvis kan leda till den eftertraktade praktikplatsen. Mamma Nourish sliter sitt hår i förtvivlan över dotterns ovilja att förstå det idiotiska i att åka till Iran i dagens läge medan pappa Mehrdad, djupt engagerad i integrationsfrågor men hopplöst oförmögen att debattera med sina egna familjemedlemmar, tar betäckning bakom Sydsvenskan och lillasyster Baran höjer volymen på hiphopdunket.

Malmöförfattaren Marjaneh Bahktiari gjorde bejublad debut 2005 med Kalla det vad fan du vill, en roman som försatte henne i en position av kvinnligt alibi i ett stim av de unga manliga författare som i samma veva gav ut förortsskildringar. Förhoppningsvis slipper Bahktiari denna gång värja sig mot oönskade etiketter - hennes säkra och personliga stil borde nu ha hunnit göra prefix som invandrar-, eller förorts-, ovidkommande.

För det är få författare som lyckas teckna så levande porträtt av människor, vars enda uppgift i berättandet är att illustrera olika samhällsgrupper. Persongalleriet i romanen består nämligen rakt igenom av tydliga representanter för olika fraktioner i integrationsdebatten och med bara ett uns mindre av stilistisk skärpa och klarsynthet skulle romanen ha havererat i stereotyp slätstrukenhet. Men Bahktiari har den fingertoppskänsla som krävs för att kunna ta ner konflikter mellan samhällsgrupper på individnivå och hon visar övertygande att hur mycket vi än försöker placera varandra i grupper som invandrare, blattar, svennar, rasister, så raseras alla kategoriseringar när riktiga möten sker - som när Mehrdad hamnar på en akutmottagning tillsammans med sin motpart från mångkulturdebatten.

I mellanrummet mellan fördomarna pågår livet och Marjaneh Bahktiari fångar med humor och ironi hur hennes karaktärer långsamt kommer till insikt om detta. För frukostbråken visar sig följa samma struktur i Oxie som i Teheran, dit Parisa till slut får tillåtelse att resa. Väl i Iran frontakrockar Parisas fördomar med den verklighet hon möter. Framför allt krockar kanske hennes verklighet med kusinen Negars, den supereleganta partypinglan med huvudsjalen trotsigt på svaj.

Persongalleriet kring familjen Abbasi är, för att använda en mångkulturklyscha, myllrande, och dialogen smattrande och på pricken. Som romanens titel antyder är det språket som främst skapar avgrunder, men romankaraktärerna krånglar sig runt orden som ställer sig i vägen, runt de teoretiserande diskussionerna: busschaffisen Åke misslyckas visserligen med att dechiffrera kollegernas utrikiska skitsnackande men han finner sig ändå väl i ordlös gemenskap med förra svärmodern Iran. Och Nourish, trots att hennes synnerligen välformulerade inre resonemang aldrig tar sig ut på svenska ur hennes mun, når till sist någon slags upprättelse när i stället en känslomässig öppning anas i relationen med halsstarriga Parisa.

Även om Kan du säga schibbolet marmoreras av glimt i ögat och avväpnande satir är detta emellertid ingen feelgoodroman, utan framför allt en, ibland till och med outhärdligt sorglig, samtidsskildring.

Romanen vecklar ut de värdelastade begreppen mångkultur och integration till ett häpnadsväckande komplext och utsträckt fält. Och precis när man tycker sig se hur allt hänger samman knölar Bahktiari ihop alla vackra resonemang till en liten boll och visar de riktiga människorna bakom.

Sara Meidell

Kvinnorna tar ton i Holmöspelet

Nyheter -Pappe, pappe, ryssen köm! ropar Erika när hon snubblar in på Lennart Jonssons gårdstun. Det repeteras för fullt inför Holmöspelet.
Läs mer Kommentera(2)

Foto: Tom Juslin

Kännbara former på utställning

Nyheter vilhelmina För femte året i rad har visats en utställning Sinnenas konst i Vilhelmina, en konstutstä...
Läs mer Kommentera

Foto: Hanna Degerström

Josefine Ahlmarks keramikkoppar görs i liten upplaga. - Varje kopp är unik, säger hon.

Konstformer förenas i växtens tecken

Nyheter Det prunkar i den lilla utställningslokalen vid Skeppsviks herrgård. Med textilkonst och keramik påminner de två konstnärerna oss om att allt föds, vi..
Läs mer Kommentera

Foto: Leif R Jansson

Elda tvivlet ut ur min själ

Nyheter Nu är det högsommar och vi har flera semesterveckor kvar här på vår stuga i Umeå Skärgård, Holmsund. Jag försöker hålla nere min annars intensiva medi..
Läs mer Kommentera

Foto: Josefin Pecisa

Jazzäventyr på Holmön

Nyheter Trots det vackra vädret blev det färre besökare än vanligt på havsjazzen på Holmön. Men de som kom njöt desto mer.
Läs mer Kommentera

Bruksborna har återvänt till Olofsfors

Nyheter - Det känns fint att uppmärksamma människorna som med sina egna händer byggde bruket, säger Stefan Markström. Med sin pensel har han nu porträtterat s..
Läs mer Kommentera

Foto: Per Landfors

Jonas Holmberg och Sol Morén är umeåkonstnärerna som filmat Marsfjället med korta sekvenser från gryning till skymning.

Marsfjället och Fjäderägg på vita duken

Nyheter Det är disigt. Vi ser bara trädtoppar. Några sekunder senare börjar en silhuett anas, medan musiken stegras.
Marsfjället träder fram i sin höghet ..
Läs mer Kommentera

Alla artiklar