1904 lämnade James Joyce Irland och flyttade till Österrike-Ungern.
Scanpix

James Joyce på notisjakt i dubbelmonarkin

Kultur.
Gunnar Balgård recenserar en essä om James Joyce.
Västerbottens-Kuriren
Publicerad 24 maj 2013 kl. 13:25

När James Joyce år 1904 lämnade sitt, som han tyckte, bigotta hemland Irland hamnade han i Habsburg. Städerna Pola och Trieste utgjorde dubbelmonarkins enda utvägar mot havet, och Pola var den militära hamnen, Trieste den civila. I båda städerna talades likväl italienska, och i dem skulle Joyce undervisa i engelska.

Han var ett oskrivet blad med enorma ambitioner. Han skulle snart författa banbrytande verk av encyklopediska mått, han var ett barn av sin tid. Var fick han allt ifrån?

Två litteraturforskare, en svensk - Sara Danius, en tysk - Hanns Zischler, har gått samman om en studie kring Joyce i Pola där nästan ingen tidigare sökt honom. Joyce var i Pola bara fem månader innan han drog vidare till Trieste, där han länge blev kvar. Vad hände i Pola? De två forskarna hävdar att det var här som författaren uppfann sin dokumentära metod att klippa och klistra ur dagstidningar, att dränka sin roman Ulysses i samtid.

I kapitel sju i romanen stiger annons- och notisjägare Leopold Bloom in på en tidningsredaktion, och är i sitt rätta element.

Full aktivitet råder runt omkring honom, journalisterna munhuggs, material värderas, fullt med mellanrubriker i texten. I så måtto är Bloom en av dem, fastän frilans. Och i dagstidningar vid denna tid, och in i vår tid, pluggade man spalterna med småberättelser, så kallade faits divers, korta gåtfulla inslag ur livet, en fransk journalistisk uppfinning.

James Joyce älskade sådant. Forskarparet har beställt fram lokaltidningen Il Giornaletto di Pola ur arkiven för att se vad Joyce läste dag för dag, och funnit att hans ankomst som språklärare i staden kungjordes med stora annonser. Hans ankomstdag sammanföll med invigningen av en skulptur av en habsburgsk kejsarinna mördad i attentat, en festlighet som Joyce kunde inbilla sig var riktad till honom själv. Det var en praktfull upptakt, som dock snart skrumpnade. Kejserliga flottans officersaspiranter var tröglärda i engelska, och författare Joyce blev alltmer upptagen av sin tidningsläsning.

Vad kunde han annat göra på främmande ort? Från brodern Stanislaus i Dublin beställde han ideligen dagstidningar för att hänga med i vad som hände hemma och ute i världen, han klippte ständigt ut notiser. Av sådana småbitar är Ulysses till stor del uppbyggd.

Romanens överväldigande intryck av myller i vardag och samtid, dess alldagliga mäktighet, kommer ur just denna strängt genomförda metodik: Att läsa Ulysses ska vara som att läsa dagstidningen, lika rikt och i grunden förvirrande, som ett nedstigande i ett ögonblick av tid, ingenting påbörjas och ingenting avslutas. Det kommer nytt nummer i morgon.

Joyces besatthet av tidsflödet i notisform inrymde också hans förakt. I romanens fjärde kapitel sitter Leopold Bloom på utedasset på gården och har notisbladet Tid-Bits som enda lektyr. Han skrockar förtjust över dumheterna han läser, och använder sedan lösrivna sidor för att torka sig i ändan. Sara Danius framhåller förtjänstfullt just denna scen som representativ för författarens åskådning och litterära stil. Scenen är mästerligt skriven, "kort sagt en språklig händelse", men förstås anstötlig för rumsrena läsare.

Syftet med studien är att påtala tekniska nyheter inom det mediala fältet vid förra sekelskiftet, och hur de påverkat Joyce. Det är väl känt att han också var djupt road av tidig biografvisning, och rentav åkte hem till Dublin för att starta sådan, men misslyckades. I Pola fanns också sådant, en Carl Lifka drev Bioscopio Elettrico och James Joyce och hans Nora gick gärna dit och lät sig underhållas. Även den tidiga filmbranschen ägnade sig åt notisjakt, visade faits divers i rörlig form, den rentav nyinspelade sådant.

Just vid denna tid var det rysk- japanska kriget den storpolitiska händelsen man talade om, särskilt i en militär flottbas som Pola. Men ingen visste något bestämt. Det var läge för fejkade, nyinspelade dokument.

Om Sara Danius ägnar sig åt den litterära analysen, är filmsidan Hanns Zischlers område. Tillsammans målar de upp ett svunnet Pola, där kejsarinnestatyn revs redan när Habsburg föll sönder, och staden i dag är en del av Kroatien. I det mångkulturella rike som en gång styrdes från Wien fanns många konstiga hörn.

Pola var ett, och där hamnade James Joyce och tog intryck.

Gunnar Balgård

Annons
FÖLJ ÄMNEN
Annons
Annons
Västerbottens-Kuriren
facebooktwitterinstagramrss
phone
  • Växeln
  • 090-17 60 00
  • Redaktionen
  • 090-17 60 10
  • 090-17 60 11
geo
  • Besöksadress
  • VK
  • Förrådsvägen 9
  • 901 70 Umeå
Ansvarig utgivare: Ingvar Näslund | © Copyright Västerbottens-Kuriren | Allt material på sajten är skyddat enligt upphovsrätten