Ny användare

Få tillgång till alla nyheter på vk.se genom att starta en prenumeration idag. Du som redan prenumererar på papperstidningen kan aktivera ditt kostnadsfria digitala konto, VK+.

Klicka här för mer information.

Logga in

Kultur

”Jag är i ett dilemma, som same, konstnär, filmare, kvinna…”

Publicerad 7 mars 2013 (uppdaterad 7 mars 2013)

Kultur Umeå går mot 2014 med den samisk kulturen som bärande del i programmet. Men vem har rätt att företräda det samiska och vad innebär det att vara samisk kulturskapare? I dag mejlväxlar konstnären Liselotte Wajstedt och författaren Ann-Helén Laestadius på VK-kulturen om språkliga och kulturella konfliktzoner.

…………………………………………

2013-02-20, 15.55

Jag sitter och lyssnar på radio, Sametingets plenum i Vilhelmina, och det är rätt intressant att alla pratar svenska. Även de som kan samiska. Jag skrev om det på Facebook: Alla politiker pratar svenska i Sametingets plenum. Märkligt nog är det tyst bland kritikerna som brukar ifrågasätta mig och andra språklösa. Wonder why?

Jag gissar att politikerna väljer svenska för att de vet att många lyssnar och de vill kunna nå alla. När samiska teatern säger att de vill nå ut till så många som möjligt vaknar kritikerna direkt och kallar teatern språkfientlig. Märkligt eller hur? För jag tror ju att alla vill prata mer samiska. Politikerna skulle säkert hellre (de som kan) prata samiska och teatern skulle vilja ha fler samiska uppsättningar, men det går inte alltid. Och då ska man inte förutsätta att en politiker eller teatern är språkfientlig. Snarare vill vi ju alla samma sak – att samiskan ska få utvecklas och leva.

Men vad är skillnaden? Varför är det okej att politikerna väljer svenska i talarstolen men inte lika okej att du som filmare och jag som författare/manusförfattare skriver på svenska? Jag har tänkt mycket på teaterdebatten som uppstod på Oddasats hemsida i förra veckan. Hur de anonyma inläggen fokuserade mer på dig och mig som personer och särskilt som språklösa samer, mer än sakfrågan. Vad beror det på? Är vi ett hot?
/Ann-Helén

2013-02-20, 16.21

Nu hör jag en politiker prata samiska i talarstolen. Heja honom! Jag tycker ju att det är bra att samiska hörs. Men jag kan också förstå att man ibland blir tvungen att välja bort språket. Och det ska inte behöva tolkas som att man inte tycker att samiskan är viktig. Det är så tråkigt när vi glömmer vår egen historia och skälen till att många av oss inte kan samiska. Jag kan förstå om icke-samer inte vet så mycket om samisk historia (vilket i och för sig är tragiskt) men det är sorgligt när samerna själva glömmer och ifrågasätter oss språklösa. Jag tänker i alla fall när jag skriver mina böcker och håller mina föreläsningar att mitt mål är att skapa förståelse för det samiska.

/Ann-Helén

……………………………………………………………………………………………………..

2013-02-21, 17:03

I går hade jag Norrlandspremiär på min film Kiruna – Rymdvägen. Efteråt kom det fram en kvinna och tackade mig för att jag lagt mig i debatten om Samiska teatern. Det räcker med ett sådant hjärtligt tack för att veta att vi är på rätt spår; det måste finnas plats för alla!

Jag har ju under en tid befunnit mig i olika debatter angående ”vem som få föra samernas talan”. Börjar bli lite luttrad och van vid personliga påhopp av olika slag. Men likväl är det alltid otäckt. Det känns hotfullt.

Vad jag förstår är man irriterad på mig som person. Något jag gör irriterar vissa i den samiska världen. Jag tror att det är för att jag kommer och rör om i grytan och att jag inte kan samiska. Det startade egentligen redan med Sámi nieida jojk 2007, min första dokumentär.

Då fick jag inget ekonomiskt stöd från samiska instanser och jag insåg att de inte förstod vad jag skulle göra. Jag kom med en experimentell konstnärlig vinkel in i den samiska kulturen och ifrågasatte mig själv i den samiska världen. Hur mycket same var jag och vad ville jag egentligen ta till mig av den samiska kulturen? Jag växte under min resa och blev allt mer same. Jag tog ställning för min samiskhet och i dag är jag mer same än svensk trots att jag är språklös. Men det är just det som är så viktigt att lyfta fram! Det finns hela samebyar söderut i Sverige som inte har språket. De som har kvar språket är de som tvångsförflyttades söderut i början av 1900-talet. De språklösa samebyarna lever och tänker samiskt i lika stor grad som samerna i norr.

Jag tror definitivt att vi är ett hot. Men vad för slags hot vet jag inte

SPRÅKET behöver inte vara ett problem. Om sameteatern får mer anslag kan man arbeta vidare med språket; texta till samiska eller utbilda skådespelare. Ledningen kanske har bestämt att nu ska nya röster få höras och just ”han” eller ”hon” har de rätta kvaliteterna för rollen. Man kanske tänker mer på den konstnärliga kvaliteten … det kan vara känsligt för kulturarbetare som känner sig åsidosatta för en ny generation samer, som dessutom är vidare i sitt tänk och vill att kulturen ska vidgas i stället för att stagnera.

/Liselotte

……………………………………………………………………………………………………….

2013-02-21, 20.56

Jag tycker absolut att vi ska värna om gamla samiska traditioner och kulturen så som den alltid sett ut, men jag tycker att det är spännande och angeläget med utveckling och förändring i det samiska uttrycket.

Dina filmer, samiska kläddesigners som blandar gammal tradition med nytt mode, sameslöjdare som vågar testa nya former, samiska teaterns vilja att lyfta fram de nya berättelserna och samisk musik som rönt framgångar både i och utanför Sápmi – allt som händer har betydelse.

Det viktiga är att alla samer får ta plats och att alla får göra det på sitt sätt. Utan att någon ska tycka att det inte är samiskt nog. Jag ser så mycket positivt i den samiska kulturen och jag kan tycka att det är synd när fokus ligger på motsättningarna. I stället borde vi fokusera på dem (oss) som vill något, som vill framåt. Utan att glömma det gamla. När jag skriver mina böcker om unga samer är det alltid viktigt för mig att betona traditionerna men lika viktig är framåtrörelsen i vårt samhälle. Jag önskar att alla skulle vara glada för varandras framgångar. Jag menar jag blir glad när en samisk författare släpper en ny bok, när en renskötare utses till årets bästa eller en jojkare får ett fint pris.

All uppmärksamhet som kan förbättra kunskaperna om samiskt liv är bra.

Jag tänker slutligen så här: kanske vi skulle ge kritikerna mindre uppmärksamhet? Det är ju ändå väldigt få som beter sig illa i kommentarer på nätet eller säger elaka saker. Kanske skulle vi bara låta våra filmer, pjäser och böcker tala?

/Ann-Helén

……………………………………………………………………………………………………..

2013-02-22, 01:06

Först till din fråga om vi ska ge kritikerna mindre uppmärksamhet? Nej, säger jag. I andra lägret, de som tycker som vi, håller folk tyst under debatt för de är rädda att utsättas för det näthatet vi utsatts för. I kritikerbåset sitter människor bakom sina skärmar och säger elakheter under anonymt namn. Men det finns många fler kritiker där ute som håller tyst. Jag tänker inte hålla tyst. Jag är inte rädd. Tvärtom jag brinner för frågan för den ÄR min framtid som konstnär och filmare. Hur fri kan jag vara i framtiden?

Jag ställer frågan högt: Varför är det alltid Vi-Dem?

Visst förstår jag att vi samer varit under förtryck och blivit fråntagna mark och språk. Vi har inte protesterat högt. Samer är ett fredligt folk som aldrig befunnit sig i krig. Vi har stått med mössan i hand och tagit emot. Vi har funnit oss i att plötsligt inte bli kallad same om man inte har renar. Där tror jag splittringen startade, plötsligt fanns det hierarkier i den samiska världen. Obalans. Vår släkt var i juridisk mening inte samer fram till 1971 eftersom vår morfars renar dog i mitten av 50-talet.

Lagen ändrades, men skadan var redan skedd; splittringen av vårt folk ett faktum. Tyvärr tror jag mycket av det där lever kvar i vår tid. Det har tagit sig uttryck i att vissa placerar sig högre upp i stegen – tar sig rätten att mena att vissa inte är tillräckligt mycket samer. Exempelvis i språkdebatten. Jag jämför övre Sápmi med öfvre Östermalm; man anser sig ha råd att sätta sig över andra människor för att de har språket.

Det slog mig förresten: när ”snömannen” i Oddasats kommentarsfält påstod att du skrev offertexter. Vad menade han med det?

Jag har själv slängt ur mig uttrycket så här: Jag förstår hela minoritetsproblematiken och förtrycket vi utsätts för. Men jag lever här och nu och vill gärna se framåt i stället för att fastna i en offerroll. Jag tänker fortsatt arbeta för samiska frågor och rättigheter till mark, men med en tanke på att vi bor flera olika kulturer i Sápmi.

Sen blev jag grovt ifrågasatt om mitt ordval offerroll. Hur tänker du om det?

/Liselotte

……………………………………………………………………………………………………..

2013-02-22, 08.49

Jag håller helt med om att man ska ta debatten när den uppstår men jag tänker samtidigt att det blir en orättvis fajt när vissa gömmer sig bakom anonymitet och i skydd av den vräker ur sig vad som helst. Det är ju inte bara på Sameradions hemsida de finns utan problemet är lika stort på till exempel NSDs och VKs kommentarsfält på nätet. Där handlar det oftast om icke-samer som ger sig på samer och slungar vilt och fegt. Jag har börjat anmäla kommentarerna. Men många säger att de inte ens orkar läsa och försöka kommentera längre. Då får näthatarna fritt spelrum och det är förkastligt.

Precis – varför alltid vi och dem? En gång i tiden splittrade staten på oss samer och det är sorgligt att en del samer själva bidrar till att fortsätta splittringen. Jag vet att vissa känner att de alltid kämpat för språkets och renskötselns överlevnad och det sticker i ögonen på dem när vi kommer fram utan att ha behövt kämpa. Tror de! Sanningen är ju den att vi haft vår egen kamp, med identitetskriser och utanförskap. Men jag är absolut den som säger tack till alla som orkade kämpa i alla år – därför är vi där vi är i dag; erkända som ursprungsfolk och nationell minoritet. Men jag tror att de inte alltid fattat hur vi haft det och jag får ibland höra av samisktalande som läst mina böcker att de inte hade en aning om vår inre och yttre kamp. Jag tror allt handlar om att vilja kommunicera och förstå varandra. Sen det här med offer. Jag har hört att det används som en härskarteknik, genom att säga att samerna alltid ser sig som offer eller att vi inte får vara det så placerar man sig själv i överläge. Vi kan inte bevisa antingen det ena eller det andra utan att bekräfta att man gör ”fel”. Jag tänker så här: man måste komma ihåg sin (vår) historia av förtryck och sorg och berätta om den för att andra ska förstå varför det samiska samhället ser ut som det gör i dag. Men det behöver inte betyda att man ska stanna i en offerroll. Där ligger skillnaden. Jag vill veta mer om hur du ser på det här med att vara fri i din konst.

/Ann-Helén

……………………………………………………………………………………………………..

2013-02-22, 09.04

För att förtydliga. Du frågade om offertexter, att någon påstått att jag skrivit offertexter. Jag tror att det handlar om att de (vissa renskötare och samisktalande) tycker att jag framställer oss som offer fast vi inte är det, utan att vi snarare har haft det lätt och nu rider på den samiska framgångsvågen. De menar att vi tycker synd om oss själva för att vi inte fått lära oss samiska när det egentligen är synd om DEM. De har minsann varit med om ”värre saker”. De vill att deras historia ska berättas. Men det finns inget motsatsförhållande här menar jag. Allas historia är värd att berättas.

/Ann-Helén

……………………………………………………………………………………………………..

2013-02-23, 01.37

Hej A-H!

Jag är i ett litet dilemma som konstnär, same, filmare, kvinna

Samiskt Filmcenter har fått ett eget urfolksprogram på Filmfestivalen i Berlin.

Vad innebär det egentligen? Kan det innebära att det blir svårare för mig att få med mina filmer i det vanliga tävlingsprogrammet. Min film Kiruna – Rymdvägen kom inte med i tävlan på Tempofestivalen i Stockholm, den ”marginaliserades” till Moderna Museet till ett samiskt program där jag också har med två experimentella kortfilmer.

Jag är glad att filmerna får visas! Jätteglad. MEN Kiruna – Rymdvägen har inte ett samiskt tema. Den handlar om en stad i förändring, en trygg plats som ska försvinna. Den enda kopplingen jag kan göra till att jag hamnade i det facket är att jag själv är same.

För mig är det angeläget med en diskussion om det här. Dels för att jag arbetar i gränslandet mellan konst och film; Filmfestival eller Moderna museet? Sen blir jag placerad i ett samiskt sammanhang med min film som inte har samiskt tema. Marginaliserad? Klart man inte kan komma med på alla festivaler man söker till men jag vet att den tagits emot mycket väl i Tromsö och i Göteborg.

Som sagt, det råder en spännande debatt i Sápmi om vem som får föra samernas talan. Jag har stuckit ut hakan många gånger och menar att det finns en grupp elitsamer som vill bevara den samiska kulturen till varje pris. Medan jag är för att öppna upp – träda över gränser och på så sätt lära människor om vår kultur; på ett spännande nyskapande sätt.

Jag menar att utvecklingen som den ser ut i dag är på väg åt fel håll. Det smalnar av i stället för öppnar upp för oss.

Jag trängs in i ett urfolks-fack. Jag vill ut med min konst!

Det finns inte så många duktiga urfolksfilmare, jag är bra och vill tas på allvar som andra konstnärer och filmare på samma villkor. Inte marginaliseras! Har också satt mig emot att kallas kvinnlig filmare. Ingen kallar Tarantino för manlig filmare!

/Liselotte

……………………………………………………………………………………………………..

2013-02-24, 21.36

Nu sitter jag i Soppero och skriver och det är något alldeles särskilt med att komma hit, framför allt tycker jag om att höra mamma prata samiska. Jag tänker ofta på att hon inte gav mig språket men hon gav mig berättandet och det är tack vare det som jag skriver böcker. De muntliga samiska traditionerna är så oerhört viktiga.

Jag hörde Finnmix på radion och förstod mycket av meänkielin och det gjorde mig också glad. Även om jag missade att lära mig båda språken som barn så finns ändå förståelsen. Och känslan av att höra till. Jag är så stolt och glad över mina rötter och jag kommer aldrig låta någon säga att jag inte duger.

Och då kommer jag in på det du skrev – om att inte vilja hamna i det samiska facket. För mig är det tvärtom väldigt viktigt att vara samisk författare. Jag är same men jag skriver på svenska och för mig är det viktigt att folk ser att det kan vara så. Jag har aldrig upplevt det som något negativt och jag har aldrig känt det som att jag hamnat i ett fack. Hade jag varit publicerad utomlands så hade jag ju antingen kallats svensk eller samisk författare – folk behöver eller vill ofta kategorisera och det kan man ha en lång diskussion om … Jag skulle inte ha problem med att kallas antingen det ena eller det andra men frågar någon är jag definitivt en samisk författare.

Jag tänker att det inte bara handlar om mig utan att vi faktiskt också är förebilder. I morgon ska jag föreläsa för samiska ungdomar och jag tror att det kan ha betydelse för dem att träffa en samisk författare.

Men jag vill absolut inte användas eller ses som ett exotiskt inslag i skolan, på bokmässor eller seminarier. Därför tänker jag mig alltid för innan jag tar på mig kolten och frågar arrangörerna vad deras syfte med min föreläsning är.

/Ann-Helen

……………………………………………………………………………………………………..

2013-02-24 20:38

Jag är för förändring! Det är mitt förhållningssätt till den samiska och andra kulturer.

Jag älskar min kultur, men tycker ibland att den är för snäv. Jag börjar bli less att ständigt dra upp, för mig, gamla händelser. Det tar för mycket kraft från det som är BRA i kulturen. Jag är inte rädd för förändringar, därför tycker jag att många fastnar i att värna för hårt om arvet. Det är inte farligt med nya influenser.

Därmed inte sagt att jag tycker den samiska kulturen är på utdöende. Tvärtom. Jag kanske är naiv och lite väl optimistisk när jag ser att den spirar? Nya former av ungdomskulturer finns i form av design och teater och queering Sápmi!

Det gamla i kulturen finns ständigt inom mig. Jag minns min mormor. Hennes närhet är ständigt närvarande i mig. Det tvivlar jag inte på.

Men mitt synsätt och varande i samiska kulturen är på en armlängds avstånd-liksom i alla andra sammanhang jag befinner mig i. Mitt arbete och roll här i livet är att göra konst och det gör jag genom att granska livet, ifrågasätta situationer och spegla tillbaka det till andra.

Därför gör jag mina filmer! Det är ett sätt att förklara en verklighet och att minnas. Men jag gör det på mitt sätt som kanske inte alltid följer normen för vad som är ”äkta samiskt” … eller?

Kanske bara äkta mänskligt. En verklighet där alla får plats utan patriotism åt något håll.

/Liselotte

……………………………………………………………………………………………………..

Vill du kommentera artikeln? Skriv till kultur@vk.se

Andra läste även:

Den beklagansvärde Sven Hedin

Den beklagansvärde Sven Hedin

Bok Historien om Sven Hedins forskningsinstitut, namngivet efter honom själv, har länge varit höljd i dunkel. Tills en Umeåbo började gräva i saken… ?

Det snåriga __såriga livet

Det snåriga
såriga livet

Bok Efter sin uppmärksammade debut 2013 med romanen Då tänker jag på Sigrid kommer nu Elin Olofsson med ännu en bok om människor i Jämtland. ?

Att välja sida

Att välja sida

Bok Stewe Claesons romaner kan utspela sig i många tidsåldrar, men i den mån de rör sig i nutid handlar de oftast om folkhemmet som försvann. ?

Unga kultur-__arbetare prisades

Unga kultur-
arbetare prisades

Kultur Skådespelaren Camilla Björnehall och musikern Filip Sundberg är sommarens vinnare av Rosenströms månadspriser. ?

Artikeln innehåller ett bildspelBildspel
Sprickor __och friktion

Sprickor
och friktion

Konst I utställningen Gran på Konsthall Norra Kvarken samlas en skara starka konstnärskap där både dramatisk naturlyrik och politisk udd får rum. ?

Elektra hyllas i spansk press

Elektra hyllas i spansk press

Kultur Från den svenska kritikerkåren har beröm östs över Norrlandsoperans Elektra och nu kommer rapporter även från Europa. ?

Elektra för alla

Elektra för alla

KRÖNIKA Om man skulle välja ut en enda av 2014:s alla akter som kunde fått vara gratis för alla Umeåbor skulle det bli Elektra, skriver Sara Meidell. ?

Artikeln innehåller ett bildspelBildspel
Genom historiens tapetlager

Genom historiens tapetlager

Konst I början av maj deltog Umeå-konstnären Helena Wikström i en utställning i det forna KGB-huset i Riga. För VK Kultur skriver hon om ett starkt möte med ett hus och dess historia. ?

Sara Meidell

 

 

 

 

Kulturredaktionen
Telefon: 090-17 60 38
sara.meidell@vk.se

Fängelse för hets-åtalad gatukonstnär

Fängelse för hets-åtalad gatukonstnär

Inrikes Malmö tingsrätt dömer den före detta Umeåbon, Dan Park, för hets mot folkgrupp och förtal, till fängelse.

Vad har Orestes i __mobilen att göra?

Vad har Orestes i
mobilen att göra?

KULTURDEBATT Bilden har blivit viktigare än livet, skriver Lars-Göran Selander. ?

Mest läst på Kultur