Ny användare

Få tillgång till alla nyheter på vk.se genom att starta en prenumeration idag. Du som redan prenumererar på papperstidningen kan aktivera ditt kostnadsfria digitala konto, VK+.

Klicka här för mer information.

Logga in

Kultur

Ordmassor i ett ofantligt kosmos

Publicerad 6 mars 2013 (uppdaterad 19 oktober 2013)

Kultur VK:s resencent Björn Löfström trevar sig fram genom ordmassorna i bokens ofantliga kosmos. Michail Sjisjkins Brevboken är stor rysk litteratur.

Michail Sjisjkin.
Böcker

Michail Sjisjkin
Brevboken
Ersatz förlag

Den ryska litteraturen har, precis som Ryssland, tappat mycket av sin forna stormaktsposition, konstaterar Uppsalaforskaren Nils Håkansson i en ny avhandling. Det kommer att dröja ett tag, ett halvt sekel kanske, tror han, innan en ryss tilldelas nobelpriset igen efter Solzjenitsyn och Joseph Brodsky.

Jag satsar hundra rubler på att det kommer tidigare.

Jag har just avslutat Brevboken av Michail Sjisjkin. Den andas Tjechov, Tolstoj. James Joyce. Vad ni vill. Och är – obeoende av Rysslands roll i världspolitiken – stor rysk litteratur.

Ett av Sveriges minsta förlag ger ut den, Ersatz i Stockholm. Dess reportoar av rysk litteratur är bred och imponerande som en sovjetisk tank: Lermontov, Platonov, Pasternak, Tsvetajeva. Ingen rysskräck där inte!

Michail Sjisjkin, 52, har skrivit flera romaner och tagit emot flera stora pris i hemlandet men är i stort sett okänd bortom Ryssland. Han pendlar mellan hemlandet och den tysktalande delen av Schweiz. Uppenbarligen inte av skatteskäl.

– Man föds i ett land, men det betyder inte att man alltid ska bo i detta land, har Sjisjkin sagt i intervjuer. En sympatiskt befriande attityd i en tid när Ryssland igen rustar upp och sluter skalet om sig i sin evigt paranoida syn på Västerlandet.

I andra uttalanden ser Sjisjkin sig som allierad till Ivan Bunin (exilryss, nobelpriset 1930) som ”aldrig kompromissade med sin konst” och Anton Tjechov som lärt mig att ”ingen människa är helt igenom negativ”.

Konceptet i Brevboken är klassiskt: ung man älskar ung kvinna och aldrig får de varandra. De bor inte i samma hus, inte i samma kvarter, inte i samma land.

För att göra det ytterligare mer komplicerat: De bor inte ens i samma tid.

Medan den unga kvinnan, Sasja, studerar medicin i gissningsvis 1960-talets Leningrad, deltar hennes dyrkade Volodja i ”boxarkriget” i Kina vid 1800-talets slut. Rebelliska kineser som protesterade mot det utländska inflytandet slogs ned av en expeditionsarmé av amerikaner, britter, japaner och ryssar.

De unga tu skriver brev till varandra som aldrig kommer fram. Som aldrig har en utsikt att komma fram eftersom självaste tiden utgör den orubbligaste av alla stoppklossar.

Brevboken är en romankonstruktion man kan bli konfunderad av och förtjust i, i den ilsnabba, själlösa e-postens era.

Vilka brev!

De är hett passionerade, vardagliga, erotiska, exotiska. Orden flyger över tiden och boksidorna som lätta sommarmoln. Men i bakgrunden mullrar kanonerna, de rebelliska liksom den imperialistiska expeditionskårens som vill tvinga Kina till underkastelse.

Volodja är skrivare vid en bataljon med uppgift att meddela de stupades familjer.

”Vad skall jag skriva? Att en idiot till officer gett oss en idiotisk order som lett till en slakt utan mening”, undrar han i ett av sina brev.

Romanen är ett universum och ett universitet.

Mellan striderna och halshuggningarna hinner Volodja erinra sig livet, och det minsta lilla liv, det usligaste lilla kryp:

”Har inte daggmasken en själ”, skriver han till sin dyrbara Sasja borta i framtiden.

Och dyker upp med geniala aformismer eller one-liners som:

”Hur kommer det sig, beklagar sig snögubben, att man tycker synd om Titanic, men inte om isberget?”

Som svensk kan jag bara bli helt betagen i följande strof:

”Descartes dog eftersom han tvingades stiga upp klockan fem innan morgonen grytt för att undervisa drottning Kristina i filosofi!”

Här finns flera läsarter. Det är inte bara en bok om Ryssland. Kärleken, livet, döden är universell. Samma glädje, samma fruktan här som där.

Man kan eventuellt se Sjisjkins roman som en allegori över dagens Ryssland, det enorma gapet mellan de fattigaste, minst utbildade ryssarna som vill ha den gamla tiden tillbaka, tsarens eller Stalins, och den nya eliten som endast fungerar i termer av pengar och makt. Och vars barn slipper hamna i kasernerna, bara man vet vilken general som kan mutas.

Jag trevar fram genom ordmassorna, hakar upp mig vid detaljer, vandrar utmattad vidare i denna boks ofantliga kosmos.

Ett vet jag: hundra ryska rubel motsvarar just nu ganska precis trettio kronor. De sa det i banken nere vid Kievskijstationen

i Moskva.

BJöRN LöFSTRöM

  • Gäst

    Ivan Bunin fick nobelpriset 1933 och inte 1930 som står i recensionen. På svenska finns Bunins underbara novellsamling Mörka alléer, utgiven av Akvilon förlag.

Författaren Bodil Malmsten är död

Författaren Bodil Malmsten är död

KULTUR Avled på fredagen efter en tids sjukdom.

Romanifolket  i berättelsens mitt

Romanifolket
i berättelsens mitt

Bok Boken som svensk arbetarlitteratur glömde – Thom Lundberg har med sin debutroman lagt en saknad pusselbit tillrätta i litteraturhistorien, skriver VK:s Anders Sjögren. ?

Samisk konst i revolutionärt språng

Samisk konst i revolutionärt språng

Konst Med Girjas sprids en bredare förståelse för den samiska konstens aktivistiska tradition. ?

Musiken dansar med alla på scen

Musiken dansar med alla på scen

Kultur När koreografen Örjan Andersson låter musiker och dansare tillsammans gör en scenisk tolkning av Bach uppstår något helt nytt med mästerverket Goldberg variations. ?

Konsten har ingen uppgift – det är konstens uppgift

Konsten har ingen uppgift – det är konstens uppgift

KULTURDEBATT: Mats Caldeborg: ”Jag dristar mig till att kritisera min konstnärsorganisation och mina kollegor i frågan om konstens uppgift.” ?

Kärleken - hotfull  och hoppfull

Kärleken - hotfull
och hoppfull

SARA MEIDELL: Vad händer med kärleken, toleransen och mänskligheten i en tid då relationer och känslor prissätts som varor på en marknad. ?

Cynismens och självgodhetens triumf

Cynismens och självgodhetens triumf

Kulturdebatt Att Sverige äntligen kan få en central oberoende instans mot forskningsfusk är en enda god effekt som den nyligen upprullade Macchiariniskandalen kan leda till, skriver Olof Kleberg. ?

Artikeln innehåller ett bildspelBildspel
Betydelsefullt kulturarv

Betydelsefullt kulturarv

Kultur Han var inte bara en populär predikant som betonade Guds omsorg och 1856 var med och grundade EFS. Carl Olof Rosenius var viktig för både läsutvecklingen och demokratins framväxt i vårt land. I dag är det 200 år sedan han föddes. ?

Sara Meidell

 

 

 

 

Kulturredaktionen
Telefon: 090-17 60 38
sara.meidell@vk.se

Hållbar stad med urban allemansrätt

Hållbar stad med urban allemansrätt

ERIK PERSSON: Det finns steg att ta, som öppnar upp möjligheten till ett friare och mer dynamiskt stadsliv.  ?

Svart fars i köpcentret

Svart fars i köpcentret

Bok Lars Berge skriver skarpt i nya romanen om det politiskkommersiella komplex som sätter sin prägel på dagens Sverige. ?

Avskyvärda åsikter är alltid avskyvärda

Avskyvärda åsikter är alltid avskyvärda

ANNA HOLMSTRÖM DEGERMAN: Kräver vi absolut godhet av just barnboksförfattare? Och i så fall varför? ?

Glesbygdens kvinnor möts

Glesbygdens kvinnor möts

Kultur Karin Jonsson saknade en mötesplats för sig och sina medsystrar och skapade Facebookgruppen Glesbygd girls.  ?

Mest läst på Kultur