Ny användare

Få tillgång till alla nyheter på vk.se genom att starta en prenumeration idag. Du som redan prenumererar på papperstidningen kan aktivera ditt kostnadsfria digitala konto, VK+.

Klicka här för mer information.

Logga in

Kultur

Ordmassor i ett ofantligt kosmos

Publicerad 6 mars 2013 (uppdaterad 19 oktober 2013)

Kultur VK:s resencent Björn Löfström trevar sig fram genom ordmassorna i bokens ofantliga kosmos. Michail Sjisjkins Brevboken är stor rysk litteratur.

Michail Sjisjkin.
Böcker

Michail Sjisjkin
Brevboken
Ersatz förlag

Den ryska litteraturen har, precis som Ryssland, tappat mycket av sin forna stormaktsposition, konstaterar Uppsalaforskaren Nils Håkansson i en ny avhandling. Det kommer att dröja ett tag, ett halvt sekel kanske, tror han, innan en ryss tilldelas nobelpriset igen efter Solzjenitsyn och Joseph Brodsky.

Jag satsar hundra rubler på att det kommer tidigare.

Jag har just avslutat Brevboken av Michail Sjisjkin. Den andas Tjechov, Tolstoj. James Joyce. Vad ni vill. Och är – obeoende av Rysslands roll i världspolitiken – stor rysk litteratur.

Ett av Sveriges minsta förlag ger ut den, Ersatz i Stockholm. Dess reportoar av rysk litteratur är bred och imponerande som en sovjetisk tank: Lermontov, Platonov, Pasternak, Tsvetajeva. Ingen rysskräck där inte!

Michail Sjisjkin, 52, har skrivit flera romaner och tagit emot flera stora pris i hemlandet men är i stort sett okänd bortom Ryssland. Han pendlar mellan hemlandet och den tysktalande delen av Schweiz. Uppenbarligen inte av skatteskäl.

– Man föds i ett land, men det betyder inte att man alltid ska bo i detta land, har Sjisjkin sagt i intervjuer. En sympatiskt befriande attityd i en tid när Ryssland igen rustar upp och sluter skalet om sig i sin evigt paranoida syn på Västerlandet.

I andra uttalanden ser Sjisjkin sig som allierad till Ivan Bunin (exilryss, nobelpriset 1930) som ”aldrig kompromissade med sin konst” och Anton Tjechov som lärt mig att ”ingen människa är helt igenom negativ”.

Konceptet i Brevboken är klassiskt: ung man älskar ung kvinna och aldrig får de varandra. De bor inte i samma hus, inte i samma kvarter, inte i samma land.

För att göra det ytterligare mer komplicerat: De bor inte ens i samma tid.

Medan den unga kvinnan, Sasja, studerar medicin i gissningsvis 1960-talets Leningrad, deltar hennes dyrkade Volodja i ”boxarkriget” i Kina vid 1800-talets slut. Rebelliska kineser som protesterade mot det utländska inflytandet slogs ned av en expeditionsarmé av amerikaner, britter, japaner och ryssar.

De unga tu skriver brev till varandra som aldrig kommer fram. Som aldrig har en utsikt att komma fram eftersom självaste tiden utgör den orubbligaste av alla stoppklossar.

Brevboken är en romankonstruktion man kan bli konfunderad av och förtjust i, i den ilsnabba, själlösa e-postens era.

Vilka brev!

De är hett passionerade, vardagliga, erotiska, exotiska. Orden flyger över tiden och boksidorna som lätta sommarmoln. Men i bakgrunden mullrar kanonerna, de rebelliska liksom den imperialistiska expeditionskårens som vill tvinga Kina till underkastelse.

Volodja är skrivare vid en bataljon med uppgift att meddela de stupades familjer.

”Vad skall jag skriva? Att en idiot till officer gett oss en idiotisk order som lett till en slakt utan mening”, undrar han i ett av sina brev.

Romanen är ett universum och ett universitet.

Mellan striderna och halshuggningarna hinner Volodja erinra sig livet, och det minsta lilla liv, det usligaste lilla kryp:

”Har inte daggmasken en själ”, skriver han till sin dyrbara Sasja borta i framtiden.

Och dyker upp med geniala aformismer eller one-liners som:

”Hur kommer det sig, beklagar sig snögubben, att man tycker synd om Titanic, men inte om isberget?”

Som svensk kan jag bara bli helt betagen i följande strof:

”Descartes dog eftersom han tvingades stiga upp klockan fem innan morgonen grytt för att undervisa drottning Kristina i filosofi!”

Här finns flera läsarter. Det är inte bara en bok om Ryssland. Kärleken, livet, döden är universell. Samma glädje, samma fruktan här som där.

Man kan eventuellt se Sjisjkins roman som en allegori över dagens Ryssland, det enorma gapet mellan de fattigaste, minst utbildade ryssarna som vill ha den gamla tiden tillbaka, tsarens eller Stalins, och den nya eliten som endast fungerar i termer av pengar och makt. Och vars barn slipper hamna i kasernerna, bara man vet vilken general som kan mutas.

Jag trevar fram genom ordmassorna, hakar upp mig vid detaljer, vandrar utmattad vidare i denna boks ofantliga kosmos.

Ett vet jag: hundra ryska rubel motsvarar just nu ganska precis trettio kronor. De sa det i banken nere vid Kievskijstationen

i Moskva.

BJöRN LöFSTRöM

  • Gäst

    Ivan Bunin fick nobelpriset 1933 och inte 1930 som står i recensionen. På svenska finns Bunins underbara novellsamling Mörka alléer, utgiven av Akvilon förlag.

Lisbeth Salander har lämnat Millennium

Lisbeth Salander har lämnat Millennium

Bok ”Det som inte dödar oss är” ett väl iscensatt litterärt lajv i ett hus som någon annan har byggt. Men Lisbeth Salander bor inte där längre. Det skriver VK:s Annelie Bränström Öhman som läst David Lagercrantz Millennium-uppföljare. ?

Artikeln innehåller ett bildspelBildspel
Nöjsamt välskrivet livsöde

Nöjsamt välskrivet livsöde

Bok Kerstin Ekman har umgåtts med botanikern Clas Bjekander i naturen och arkiven under lång tid. I en ny bok omfattar hon denne begåvning med den största sympati, skriver VK:s Gunnar Balgård. ?

Världens bästa samtalsöppnare

Världens bästa samtalsöppnare

Krönikor Varför vet inte föräldrarna vad deras barn läser? undrar Johanna Lindbäck, som tipsar om att det skrivna kan ge upphov till samtal i svåra ämnen. ?

Tidvis bländande dubbelkonsert med lyrisk ådra

Musik Med en Tjajkovskij som tog publiken med storm och en kammarkonsert med kvinnliga tonsättare inleddes på torsdagen konsertsäsongen på Norrlandsoperan. ?

Livet och dikten flöt ihop

Livet och dikten flöt ihop

Kultur Det plågsamma och svåra, ofta hämtat ur författaren Kerstin Thorvalls egna liv, kombinerade hon med ett lekfullt och humoristiskt språk. Litteraturvetaren Maria Jönsson ville undersöka den spännande motsägelse och skrev en bok om författarskapet.  ?

Jag försöker förstå hur hets känns

Jag försöker förstå hur hets känns

Krönikor Föreställ dig att det skulle dyka upp en organisation som drev kravet på att det borde finnas färre vita, medelålders manliga cineaster här i landet. Det kanske inte skulle oroa dig kära läsare … ?

Norstedts PR-strategi raserar intellektuellt kapital

Norstedts PR-strategi raserar intellektuellt kapital

Krönikor Fulspel och halvlögner i cirkusen kring Millennium tar heder av både litteraturen och kulturkritiken. ?

Sandström återvänder  till operan

Sandström återvänder
till operan

Kultur Ny composer in residence på Norrlandsoperan blir Jan Sandström. Han är en av landets mest spelade samtida kompositörer och känner det som att komma hem när han nu ska skriva tre nya verk för operahuset i Umeå. ?

Rapport från elitens hemvist

Rapport från elitens hemvist

Bok Mikael Holmqvists bok Djursholm Sveriges ledarsamhälle är en rapport från ett samhälle baserat på individens sociala värde, på hens aura, strålglans eller nimbus, skriver Jonny Hjelm. ?

Mörkrets tid en tillgång

Mörkrets tid en tillgång

Kultur Nord-Norges mörkertid gör vintern till en period långt från de stora projekten. Samtidigt är det ett område där tillväxten gror, med expanderande gruvindustri och aktiv renskötsel. För att inte tala om konstens möjligheter.  ?

Kulturhuset tar ny fart

TV: Kulturhuset tar ny fart

Kultur Till helgen anordnas ny Kulturhus- festival vid lokstallarna på Haga. I år utomhus, med förhoppningar om en fortsättning där fler kulturella uttryck ska samsas inom samma väggar.  ?

Sara Meidell

 

 

 

 

Kulturredaktionen
Telefon: 090-17 60 38
sara.meidell@vk.se

Monica Z och Alice Babs i DDR?

Monica Z och Alice Babs i DDR?

Essä Hur skulle de två storheterna, sångerskorna Alice Babs och Monica Zetterlund ha uppfattats i DDR? Frågan ställd av Leif Larsson som funderar vidare kring de två motpolerna.  ?

Konsten berättar om det nya Kiruna

Konsten berättar om det nya Kiruna

Krönikor VK:s Sara Meidell åker till Kiruna och studerar flytten av staden med konsten som analysredskap. ?

Vi har inte råd att tramsa på detta vis

Vi har inte råd att tramsa på detta vis

Bok En svensk barnbok toppar Amazons försäljningslista – men jublet över nyheten fastnar på tvären, skriver Sara Meidell. ?

Manisk tolkning av mångtydig myt

Manisk tolkning av mångtydig myt

Essä Tour de France förbryllar och förför. En manisk jakt i gränslandet mellan människa och myt är över för i år. Karl Sundström följde ett land som följde sin Tour.  ?

Ett löjets skimmer över upphovsrättförsvararna

Ett löjets skimmer över upphovsrättförsvararna

Krönikor PO Ågren: Förbud mot att fota mat och offentliga byggnader nöter på vår allmänna rättskänsla. ?

Upphovsrätten fungerar

Kultur Att stärka konstnärers inkomstmöjligheter borde välkomnas, skriver Mats Lindberg, vd Bildupphovsrätt i Sverige i ett svar till PO Ågren. ?

Leva med häpnad

Krönikor Om sitt möte med författaren Oliver Sacks och om hans livgivande nyfikenhet skriver Örjan Abrahamsson i veckans litteraturkrönika.  ?

Mest läst på Kultur