Ny användare

Få tillgång till alla nyheter på vk.se genom att starta en prenumeration idag. Du som redan prenumererar på papperstidningen kan aktivera ditt kostnadsfria digitala konto, VK+.

Klicka här för mer information.

Logga in

Kultur

Ordmassor i ett ofantligt kosmos

Publicerad 6 mars 2013 (uppdaterad 19 oktober 2013)

Kultur VK:s resencent Björn Löfström trevar sig fram genom ordmassorna i bokens ofantliga kosmos. Michail Sjisjkins Brevboken är stor rysk litteratur.

Michail Sjisjkin.
Böcker

Michail Sjisjkin
Brevboken
Ersatz förlag

Den ryska litteraturen har, precis som Ryssland, tappat mycket av sin forna stormaktsposition, konstaterar Uppsalaforskaren Nils Håkansson i en ny avhandling. Det kommer att dröja ett tag, ett halvt sekel kanske, tror han, innan en ryss tilldelas nobelpriset igen efter Solzjenitsyn och Joseph Brodsky.

Jag satsar hundra rubler på att det kommer tidigare.

Jag har just avslutat Brevboken av Michail Sjisjkin. Den andas Tjechov, Tolstoj. James Joyce. Vad ni vill. Och är – obeoende av Rysslands roll i världspolitiken – stor rysk litteratur.

Ett av Sveriges minsta förlag ger ut den, Ersatz i Stockholm. Dess reportoar av rysk litteratur är bred och imponerande som en sovjetisk tank: Lermontov, Platonov, Pasternak, Tsvetajeva. Ingen rysskräck där inte!

Michail Sjisjkin, 52, har skrivit flera romaner och tagit emot flera stora pris i hemlandet men är i stort sett okänd bortom Ryssland. Han pendlar mellan hemlandet och den tysktalande delen av Schweiz. Uppenbarligen inte av skatteskäl.

- Man föds i ett land, men det betyder inte att man alltid ska bo i detta land, har Sjisjkin sagt i intervjuer. En sympatiskt befriande attityd i en tid när Ryssland igen rustar upp och sluter skalet om sig i sin evigt paranoida syn på Västerlandet.

I andra uttalanden ser Sjisjkin sig som allierad till Ivan Bunin (exilryss, nobelpriset 1930) som ”aldrig kompromissade med sin konst” och Anton Tjechov som lärt mig att ”ingen människa är helt igenom negativ”.

Konceptet i Brevboken är klassiskt: ung man älskar ung kvinna och aldrig får de varandra. De bor inte i samma hus, inte i samma kvarter, inte i samma land.

För att göra det ytterligare mer komplicerat: De bor inte ens i samma tid.

Medan den unga kvinnan, Sasja, studerar medicin i gissningsvis 1960-talets Leningrad, deltar hennes dyrkade Volodja i ”boxarkriget” i Kina vid 1800-talets slut. Rebelliska kineser som protesterade mot det utländska inflytandet slogs ned av en expeditionsarmé av amerikaner, britter, japaner och ryssar.

De unga tu skriver brev till varandra som aldrig kommer fram. Som aldrig har en utsikt att komma fram eftersom självaste tiden utgör den orubbligaste av alla stoppklossar.

Brevboken är en romankonstruktion man kan bli konfunderad av och förtjust i, i den ilsnabba, själlösa e-postens era.

Vilka brev!

De är hett passionerade, vardagliga, erotiska, exotiska. Orden flyger över tiden och boksidorna som lätta sommarmoln. Men i bakgrunden mullrar kanonerna, de rebelliska liksom den imperialistiska expeditionskårens som vill tvinga Kina till underkastelse.

Volodja är skrivare vid en bataljon med uppgift att meddela de stupades familjer.

”Vad skall jag skriva? Att en idiot till officer gett oss en idiotisk order som lett till en slakt utan mening”, undrar han i ett av sina brev.

Romanen är ett universum och ett universitet.

Mellan striderna och halshuggningarna hinner Volodja erinra sig livet, och det minsta lilla liv, det usligaste lilla kryp:

”Har inte daggmasken en själ”, skriver han till sin dyrbara Sasja borta i framtiden.

Och dyker upp med geniala aformismer eller one-liners som:

”Hur kommer det sig, beklagar sig snögubben, att man tycker synd om Titanic, men inte om isberget?”

Som svensk kan jag bara bli helt betagen i följande strof:

”Descartes dog eftersom han tvingades stiga upp klockan fem innan morgonen grytt för att undervisa drottning Kristina i filosofi!”

Här finns flera läsarter. Det är inte bara en bok om Ryssland. Kärleken, livet, döden är universell. Samma glädje, samma fruktan här som där.

Man kan eventuellt se Sjisjkins roman som en allegori över dagens Ryssland, det enorma gapet mellan de fattigaste, minst utbildade ryssarna som vill ha den gamla tiden tillbaka, tsarens eller Stalins, och den nya eliten som endast fungerar i termer av pengar och makt. Och vars barn slipper hamna i kasernerna, bara man vet vilken general som kan mutas.

Jag trevar fram genom ordmassorna, hakar upp mig vid detaljer, vandrar utmattad vidare i denna boks ofantliga kosmos.

Ett vet jag: hundra ryska rubel motsvarar just nu ganska precis trettio kronor. De sa det i banken nere vid Kievskijstationen

i Moskva.

BJöRN LöFSTRöM

Andra läste även:

  • Gäst

    Ivan Bunin fick nobelpriset 1933 och inte 1930 som står i recensionen. På svenska finns Bunins underbara novellsamling Mörka alléer, utgiven av Akvilon förlag.

Fullträff i spegeltältet

Fullträff i spegeltältet

Scen Hisnande akrobatik, visuell poesi, lite naket och en ensemble som vet hur man skapar komedi av sin skicklighet – La Soiree bjöd på stor underhållning, skriver Anders Sjögren. ?

Gränslöst och lekfullt

Gränslöst och lekfullt

Scen Det franska kompaniet La Meute stod för en övertygande öppning av Nycirkusfestivalen i Umeå på fredagskvällen. ?

Att skriva sig tillbaka

Att skriva sig tillbaka

Bok I nya romanen ”Norrut åker man för att dö” har Ida Linde till sist skrivit sig tillbaka till rötterna, till Umeå och Västerbotten. ?

Att bruka poesi

Att bruka poesi

Krönikor Hur ska vi använda oss av poesin, och vari ligger själva bruket? frågar sig Julia Pennlert. Hon är ny litteraturkrönikör på VK kultur. ?

Drivet, vackert och lärorikt

Drivet, vackert och lärorikt

Bok Manuel Rivas roman Snickarpennan erbjuder en drivet gestaltad, vacker och lärorik berättelse om spansk historia i dess mest smutsiga skede.  ?

Fiendens nya ansikte

Fiendens nya ansikte

Bok Fascismens fiendebild präglas i dag inte av hat mot judar eller traditionell arbetarrörelse, skriver Erik Persson som läst en antologi om SD. ?

Sara Meidell

 

 

 

 

Kulturredaktionen
Telefon: 090-17 60 38
sara.meidell@vk.se

Läs Kulturliv digitalt

Läs Kulturliv digitalt

Kultur Nu går Kulturhuvudstadsåret in i andra halvlek. Läs mer om det i VK:s bilaga Kulturliv. ?

Vad har Orestes i __mobilen att göra?

Vad har Orestes i
mobilen att göra?

KULTURDEBATT Bilden har blivit viktigare än livet, skriver Lars-Göran Selander. ?

Mest läst på Kultur