Ny användare

Få tillgång till alla nyheter på vk.se genom att starta en prenumeration idag. Du som redan prenumererar på papperstidningen kan aktivera ditt kostnadsfria digitala konto, VK+.

Klicka här för mer information.

Logga in

Kultur

Ordmassor i ett ofantligt kosmos

Publicerad 6 mars 2013 (uppdaterad 19 oktober 2013)

Kultur VK:s resencent Björn Löfström trevar sig fram genom ordmassorna i bokens ofantliga kosmos. Michail Sjisjkins Brevboken är stor rysk litteratur.

Michail Sjisjkin.
Böcker

Michail Sjisjkin
Brevboken
Ersatz förlag

Den ryska litteraturen har, precis som Ryssland, tappat mycket av sin forna stormaktsposition, konstaterar Uppsalaforskaren Nils Håkansson i en ny avhandling. Det kommer att dröja ett tag, ett halvt sekel kanske, tror han, innan en ryss tilldelas nobelpriset igen efter Solzjenitsyn och Joseph Brodsky.

Jag satsar hundra rubler på att det kommer tidigare.

Jag har just avslutat Brevboken av Michail Sjisjkin. Den andas Tjechov, Tolstoj. James Joyce. Vad ni vill. Och är – obeoende av Rysslands roll i världspolitiken – stor rysk litteratur.

Ett av Sveriges minsta förlag ger ut den, Ersatz i Stockholm. Dess reportoar av rysk litteratur är bred och imponerande som en sovjetisk tank: Lermontov, Platonov, Pasternak, Tsvetajeva. Ingen rysskräck där inte!

Michail Sjisjkin, 52, har skrivit flera romaner och tagit emot flera stora pris i hemlandet men är i stort sett okänd bortom Ryssland. Han pendlar mellan hemlandet och den tysktalande delen av Schweiz. Uppenbarligen inte av skatteskäl.

– Man föds i ett land, men det betyder inte att man alltid ska bo i detta land, har Sjisjkin sagt i intervjuer. En sympatiskt befriande attityd i en tid när Ryssland igen rustar upp och sluter skalet om sig i sin evigt paranoida syn på Västerlandet.

I andra uttalanden ser Sjisjkin sig som allierad till Ivan Bunin (exilryss, nobelpriset 1930) som ”aldrig kompromissade med sin konst” och Anton Tjechov som lärt mig att ”ingen människa är helt igenom negativ”.

Konceptet i Brevboken är klassiskt: ung man älskar ung kvinna och aldrig får de varandra. De bor inte i samma hus, inte i samma kvarter, inte i samma land.

För att göra det ytterligare mer komplicerat: De bor inte ens i samma tid.

Medan den unga kvinnan, Sasja, studerar medicin i gissningsvis 1960-talets Leningrad, deltar hennes dyrkade Volodja i ”boxarkriget” i Kina vid 1800-talets slut. Rebelliska kineser som protesterade mot det utländska inflytandet slogs ned av en expeditionsarmé av amerikaner, britter, japaner och ryssar.

De unga tu skriver brev till varandra som aldrig kommer fram. Som aldrig har en utsikt att komma fram eftersom självaste tiden utgör den orubbligaste av alla stoppklossar.

Brevboken är en romankonstruktion man kan bli konfunderad av och förtjust i, i den ilsnabba, själlösa e-postens era.

Vilka brev!

De är hett passionerade, vardagliga, erotiska, exotiska. Orden flyger över tiden och boksidorna som lätta sommarmoln. Men i bakgrunden mullrar kanonerna, de rebelliska liksom den imperialistiska expeditionskårens som vill tvinga Kina till underkastelse.

Volodja är skrivare vid en bataljon med uppgift att meddela de stupades familjer.

”Vad skall jag skriva? Att en idiot till officer gett oss en idiotisk order som lett till en slakt utan mening”, undrar han i ett av sina brev.

Romanen är ett universum och ett universitet.

Mellan striderna och halshuggningarna hinner Volodja erinra sig livet, och det minsta lilla liv, det usligaste lilla kryp:

”Har inte daggmasken en själ”, skriver han till sin dyrbara Sasja borta i framtiden.

Och dyker upp med geniala aformismer eller one-liners som:

”Hur kommer det sig, beklagar sig snögubben, att man tycker synd om Titanic, men inte om isberget?”

Som svensk kan jag bara bli helt betagen i följande strof:

”Descartes dog eftersom han tvingades stiga upp klockan fem innan morgonen grytt för att undervisa drottning Kristina i filosofi!”

Här finns flera läsarter. Det är inte bara en bok om Ryssland. Kärleken, livet, döden är universell. Samma glädje, samma fruktan här som där.

Man kan eventuellt se Sjisjkins roman som en allegori över dagens Ryssland, det enorma gapet mellan de fattigaste, minst utbildade ryssarna som vill ha den gamla tiden tillbaka, tsarens eller Stalins, och den nya eliten som endast fungerar i termer av pengar och makt. Och vars barn slipper hamna i kasernerna, bara man vet vilken general som kan mutas.

Jag trevar fram genom ordmassorna, hakar upp mig vid detaljer, vandrar utmattad vidare i denna boks ofantliga kosmos.

Ett vet jag: hundra ryska rubel motsvarar just nu ganska precis trettio kronor. De sa det i banken nere vid Kievskijstationen

i Moskva.

BJöRN LöFSTRöM

  • Gäst

    Ivan Bunin fick nobelpriset 1933 och inte 1930 som står i recensionen. På svenska finns Bunins underbara novellsamling Mörka alléer, utgiven av Akvilon förlag.

Från Rostock till rymden

Från Rostock till rymden

Kultur En fråga på en färja gör Anders Sjögren till människosmugglare, men människors flykt är ingen nyhet, definitivt inte i science fiction.  ?

Leif GW sticker ut hakan

Leif GW sticker ut hakan

Bok Leif GW Persson visar i sin nya bok det hart när omöjliga i att förena polisarbete på toppnivå med att vara mamma, skriver Inger Dahlman i sin recension.  ?

Amatörernas engagemang från Kulturnatta saknas

Kultur Den som ville ta ett initiativ fick göra det och komma med i programmet, skriver Lars Böhlin om Kulturnatta som inte längre finns.  ?

I mörkret är alla män lika

Kultur Genom individen Hagamannens monstruösa handlingar, tar många män tillfället i akt att ytterligare försöka inskärpa skillnaden mellan ”mig” och ”honom”, skriver P O Ågren angående debatten om Hagamannen. ?

Lysande resa i svenskbygder

Lysande resa i svenskbygder

Bok Läsaren tar del av ett mänskligt möte med den estlandssvenska kulturen i På strövtåg i Aiboland, menar en förtjust Peter Berglund.  ?

Doroteaupproret bär frön till jämlikt samhälle

Doroteaupproret bär frön till jämlikt samhälle

Kultur Att inte fascineras av Doroteabornas till synes orubbliga motstånd är svårt, skriver Erik Persson som ser konflikten kring sjukstugan som en pusselbit i en större samhällsomvandling.  ?

Hör ett smakprov på operan i fårhuset

TV: Hör ett smakprov på operan i fårhuset

Scen Hör ett smakprov på den vackra sången. ?

En kvittrande föreställning

En kvittrande föreställning

Scen Det tyckte VK:s recensent om Opera i fårhuset. ?

Myten Brøgger består

Myten Brøgger består

Bok Än en gång njuter Suzanne Brøgger av att leka kurragömma med läsarna – nu med täckmantel av den biografi Louise Zeuthens lydigt sömmar, det skriver Annelie Bränström Öhman som läst. ?

Sara Meidell

 

 

 

 

Kulturredaktionen
Telefon: 090-17 60 38
sara.meidell@vk.se

FLYKTVÄGAR
Skälet till att kvinnor kryper

Skälet till att kvinnor kryper

Kultur De krypande kvinnorna skulle kunna stå som tema för hela 1900-talet, skriver Annelie Bränström Öhman som känner att inte mycket har förändrats på 2000-talet. ?

Kulturen som utrymningsväg

Kulturen som utrymningsväg

Kultur Det sägs att kulturen ska bära sig, men det viktigaste är att den bär oss. Det skriver Sanna Ulfsparre som är tillbaka på Nordanå i Skellefteå.  ?

Flykt från jagets skevhet

Flykt från jagets skevhet

Kultur Vore livet lättare utan tillgång till flyktvägar? frågar sig Tommy Sundin som i sin betraktelse över klassikern En förlorad värld finner ett nekande svar.  ?

På jakt efter friheten i norr

På jakt efter friheten i norr

Kultur Per Runesson följer the Underground Railroad och slavarnas väg mot frihet i norr i kulturens sommarserie om flyktvägar. ?

Kroppen valde att fly

Kroppen valde att fly

Kultur Under åren av militärövning stod den förträngda ångesten på lut. Om hur den till sist bröt fram berättar Gunnar Balgård i kulturens sommarserie. ?

Farväl, Facebook?

Farväl, Facebook?

Kultur VK Kulturs sommarserie ”Flyktvägar” inleds med en betraktelse av Sara Meidell kring nätberoende och flyktförsök från sociala medier i sommartid. ?

Att fly från och att fly till

Att fly från och att fly till

Kultur Om litterära flyktvägar som fängslat och fascinerat skriver i dag Lena Kjersén Edman i sitt bidrag till kulturens sommarserie Flyktvägar. ?

Kieruna med nya röster

Kieruna med nya röster

Kultur Gruvstaden Kiruna målas med ljus och mörker i nya Provins, en anrättning där Kerstin Bergströms författarskap vackert presenteras och där Stig Larsson står för sältan. ?

Mest läst på Kultur