Ny användare

Få tillgång till alla nyheter på vk.se genom att starta en prenumeration idag. Du som redan prenumererar på papperstidningen kan aktivera ditt kostnadsfria digitala konto, VK+.

Klicka här för mer information.

Logga in

Kultur

Ordmassor i ett ofantligt kosmos

Publicerad 6 mars 2013 (uppdaterad 19 oktober 2013)

Kultur VK:s resencent Björn Löfström trevar sig fram genom ordmassorna i bokens ofantliga kosmos. Michail Sjisjkins Brevboken är stor rysk litteratur.

Michail Sjisjkin.
Böcker

Michail Sjisjkin
Brevboken
Ersatz förlag

Den ryska litteraturen har, precis som Ryssland, tappat mycket av sin forna stormaktsposition, konstaterar Uppsalaforskaren Nils Håkansson i en ny avhandling. Det kommer att dröja ett tag, ett halvt sekel kanske, tror han, innan en ryss tilldelas nobelpriset igen efter Solzjenitsyn och Joseph Brodsky.

Jag satsar hundra rubler på att det kommer tidigare.

Jag har just avslutat Brevboken av Michail Sjisjkin. Den andas Tjechov, Tolstoj. James Joyce. Vad ni vill. Och är – obeoende av Rysslands roll i världspolitiken – stor rysk litteratur.

Ett av Sveriges minsta förlag ger ut den, Ersatz i Stockholm. Dess reportoar av rysk litteratur är bred och imponerande som en sovjetisk tank: Lermontov, Platonov, Pasternak, Tsvetajeva. Ingen rysskräck där inte!

Michail Sjisjkin, 52, har skrivit flera romaner och tagit emot flera stora pris i hemlandet men är i stort sett okänd bortom Ryssland. Han pendlar mellan hemlandet och den tysktalande delen av Schweiz. Uppenbarligen inte av skatteskäl.

– Man föds i ett land, men det betyder inte att man alltid ska bo i detta land, har Sjisjkin sagt i intervjuer. En sympatiskt befriande attityd i en tid när Ryssland igen rustar upp och sluter skalet om sig i sin evigt paranoida syn på Västerlandet.

I andra uttalanden ser Sjisjkin sig som allierad till Ivan Bunin (exilryss, nobelpriset 1930) som ”aldrig kompromissade med sin konst” och Anton Tjechov som lärt mig att ”ingen människa är helt igenom negativ”.

Konceptet i Brevboken är klassiskt: ung man älskar ung kvinna och aldrig får de varandra. De bor inte i samma hus, inte i samma kvarter, inte i samma land.

För att göra det ytterligare mer komplicerat: De bor inte ens i samma tid.

Medan den unga kvinnan, Sasja, studerar medicin i gissningsvis 1960-talets Leningrad, deltar hennes dyrkade Volodja i ”boxarkriget” i Kina vid 1800-talets slut. Rebelliska kineser som protesterade mot det utländska inflytandet slogs ned av en expeditionsarmé av amerikaner, britter, japaner och ryssar.

De unga tu skriver brev till varandra som aldrig kommer fram. Som aldrig har en utsikt att komma fram eftersom självaste tiden utgör den orubbligaste av alla stoppklossar.

Brevboken är en romankonstruktion man kan bli konfunderad av och förtjust i, i den ilsnabba, själlösa e-postens era.

Vilka brev!

De är hett passionerade, vardagliga, erotiska, exotiska. Orden flyger över tiden och boksidorna som lätta sommarmoln. Men i bakgrunden mullrar kanonerna, de rebelliska liksom den imperialistiska expeditionskårens som vill tvinga Kina till underkastelse.

Volodja är skrivare vid en bataljon med uppgift att meddela de stupades familjer.

”Vad skall jag skriva? Att en idiot till officer gett oss en idiotisk order som lett till en slakt utan mening”, undrar han i ett av sina brev.

Romanen är ett universum och ett universitet.

Mellan striderna och halshuggningarna hinner Volodja erinra sig livet, och det minsta lilla liv, det usligaste lilla kryp:

”Har inte daggmasken en själ”, skriver han till sin dyrbara Sasja borta i framtiden.

Och dyker upp med geniala aformismer eller one-liners som:

”Hur kommer det sig, beklagar sig snögubben, att man tycker synd om Titanic, men inte om isberget?”

Som svensk kan jag bara bli helt betagen i följande strof:

”Descartes dog eftersom han tvingades stiga upp klockan fem innan morgonen grytt för att undervisa drottning Kristina i filosofi!”

Här finns flera läsarter. Det är inte bara en bok om Ryssland. Kärleken, livet, döden är universell. Samma glädje, samma fruktan här som där.

Man kan eventuellt se Sjisjkins roman som en allegori över dagens Ryssland, det enorma gapet mellan de fattigaste, minst utbildade ryssarna som vill ha den gamla tiden tillbaka, tsarens eller Stalins, och den nya eliten som endast fungerar i termer av pengar och makt. Och vars barn slipper hamna i kasernerna, bara man vet vilken general som kan mutas.

Jag trevar fram genom ordmassorna, hakar upp mig vid detaljer, vandrar utmattad vidare i denna boks ofantliga kosmos.

Ett vet jag: hundra ryska rubel motsvarar just nu ganska precis trettio kronor. De sa det i banken nere vid Kievskijstationen

i Moskva.

BJöRN LöFSTRöM

  • Gäst

    Ivan Bunin fick nobelpriset 1933 och inte 1930 som står i recensionen. På svenska finns Bunins underbara novellsamling Mörka alléer, utgiven av Akvilon förlag.

Mellan liv och dikt

Mellan liv och dikt

Bok Umeå-aktuella Samantha Ellis återvänder till sig själv genom litteraturen och ställer fusionen mellan liv och dikt i centrum ?

251 texter med hög specifik vikt

251 texter med hög specifik vikt

Bok Livliga kast från ämne till ämne, högt och lågt i varierande stämningslägen ryms i Adam Zagajewskis prosasamling. Ett vishetsprojekt, skriver Tommy Sundin som läst. ?

Jag blir aldrig klar med Dostojevskij

Jag blir aldrig klar med Dostojevskij

Krönikor Är globalisering och gränsöverskridande verkligen av godo? Har inte de viktigaste upptäckterna gjorts av individer utanför de gängse sammanhangen? ?

Japansk vardag i fokus

Japansk vardag i fokus

Kultur För sextonde året har två europeiska fotografer skildrat japanskt vardagsliv. 2014 var det svenska fotografen Nina Korhonen och Alexander Gronsky från Riga som fångade sina bild av landet, och resultatet visas under sommaren i Umeå. ?

Svårt känna sig som norrlänning

Svårt känna sig som norrlänning

Krönikor Hur ska en riktig norrlänning vara? Duger jag? Jag är visserligen född i Umeå, liksom mina föräldrar, men det är också problemet.  ?

Slipat när Gamba avslutade

Musik Folklore med influenser från England, Frankrike och Ryssland stod på programmet när Rumon Gamba gjorde sin sista symfonikonsert på Norrlandsoperan. ?

Bilder under ytan

Bilder under ytan

Konst Umeåkonstnären Mark Frygell söker sig under sina egna och betraktarens filter i en ny utställning i Vävens konsthall. ?

En ny vår i kampen mot extremism

En ny vår i kampen mot extremism

Krönikor I brev nummer två från Paris skådar Fredrik Ekelund ett Frankrike efter attentaten. ?

Fruktat lag från skäret

Fruktat lag från skäret

Kultur Ett fynd för den som vill lära känna gårdagens idrottsliv, det skriver Per Runesson om publikationen Visuellt, som i senaste utgåvan beger sig till Norrbyskär. ?

Passion maestrons melodi

Passion maestrons melodi

Kultur Med okuvlig energi har Rumon Gamba utmanat både sig själv och musikerna under åren som chefdirigent för Norrlandsoperans symfoniorkester. Och det lilla operahuset vid sidan om de stora scenerna kommer han aldrig att glömma. ?

Rationella robotar och intuitiva människor

Rationella robotar och intuitiva människor

Musik I en ny bok väcker Linda Johansson en nödvändig filosofisk diskussion i en tid av teknisk utveckling som gör robotar allt mer människolika. ?

Aktion till försvar för hotat konstverk

Aktion till försvar för hotat konstverk

Konst En konstaktion genomfördes på måndagen i Örnsköldsvik för att rädda de popplar som ingår i ett konstverk av Monika Gora, som nu står inför avverkning. ?

Sara Meidell

 

 

 

 

Kulturredaktionen
Telefon: 090-17 60 38
sara.meidell@vk.se

Varför ännu ingen fristad i Umeå?

Varför ännu ingen fristad i Umeå?

Krönikor Det insomnade fristadsprojektet ett sorgligt kapitel i kulturstadens närhistoria. ?

Serie: Språkpolisen

Serie: Språkpolisen

Kultur Anneli Furmarks tecken i tiden. ?

Humoristisk dystopi i Nobelklass

Humoristisk dystopi i Nobelklass

Bok Läs Tommy Sundins recension av nyligen korade Bookervinnaren László Krasznahorkais Motståndets melankoli. ?

Hur länge ska raseriet få fortgå?

Hur länge ska raseriet få fortgå?

Essä Rikard Ekholm om hur kriget i Syrien och Irak drabbar ett kulturarv i civilisationens vagga. ?

Jag har seriekomplex

Jag har seriekomplex

Krönikor  Johanna Lindbäck jobbar hårt för att inte bara läsa texten.  ?

Utan maktanalys i Missenträsk

Utan maktanalys i Missenträsk

Kulturdebatt Att Åsa Linderborg inte reflekterar över sina kultursidors makt är oroande, det skriver Provinsredaktörerna Pernilla Berglund och Helena Fagertun i ett inlägg i Jack Hildén-debatten. ?

Samantha Ellis till ny författarscen

Samantha Ellis till ny författarscen

Kultur Den brittiska dramatikern, journalisten och författaren Samantha Ellis är först ut på Umeås internationella författarscen. ?

Högaktuell radikalitet

Högaktuell radikalitet

Essä Författaren Marguerite Duras är högaktuell än i dag, konstaterar Carl Åkerlund.  ?

Producent prisas av Riksteatern

Producent prisas av Riksteatern

Kultur Riksteatern har utsett producenten Meta Tunell vid Umeå Teaterförening till årets anställd. ?

Bäst på samtidens svåra frågor

Bäst på samtidens svåra frågor

Krönikor Ungdomsböckernas förmåga att frispråkigt renodla gör dem viktiga för att förstå vår svårbegripliga samtid, skriver Maria Jönsson. ?

Mest läst på Kultur