Vi är många som kvalar in i kategorin små fartsyndare

Familj.
KRÖNIKA
Häromdagen frågade min hustru om Transportstyrelsen per automatik meddelar när det är dags för henne att förnya körkortet. Troligen inte, svarade jag och tillade skämtsamt.
Benny Stiegler
Publicerad 4 mars 2013 kl. 11:45

- Det är väl inte så noga. Körkortet behöver du ju ändå aldrig visa.

Aldrig är förstås att ta i, men min egen erfarenhet ger i alla fall fog för att påstå att detta sker ytterst sällan. Med viss reservation för att minnet sviker kan jag bara erinra mig tre tillfällen de senaste 31 åren då jag stoppats vid en poliskontroll. Alltså bara en gång per decennium sedan 18 juli 1982 - ett datum jag aldrig glömmer.

Det var nämligen dagen efter att jag träffat min blivande hustru, samma kvinna som häromdagen frågade om körkortsförnyelsen. På vägen hem efter ett besök hos henne blev jag invinkad av konstapeln, listigt gömd bakom den branta kurvan på Strombergs väg. Där ett mycket kort samtal utspann sig.

- Det här tar inte lång tid va, frågade jag.

- Vadårå, kontrade polisen.

- Sportspegeln börjar alldeles strax.

- Kör!

Senast jag ombads plocka fram körkortet var i början på 2000-talet. Ändå har jag genom åren rattat ganska rejält, runt 3 500 mil per år i jobb och privat i såväl stad som kust- och inland och gjort åtskilliga längre turer på både 200 och 300 mil.

Hur statistiskt relevant min egen erfarenhet är vet jag inte. Har försökt att kolla efter siffror på nätet, men gått bet. Kanske är jag ett undantag, kanske är det ungefär så här det ser ut för de flesta?

De senaste två månaderna har jag haft anledning att flitigt nöta sträckan Umeå-Skellefteå, det har säkerligen blivit ett 25-tal resor tur och retur under varierande tid på dygnet. Under alla dessa har jag sett en (!) målad polisbil. Det känns onekligen aningen märkligt då jag någonstans i bakhuvudet har ett minne av hur någon hög polischef, alternativt en justitieminister, för inte så många år sedan utlovade större polisnärvaro på våra vägar. Kanske finns ökad närvaro där trots allt, men mest i form av "den osynliga trafikpolisen" i civila fordon?

Förresten begriper jag inte riktigt Rikspolisstyrelsens återuppväckta strategi med att fiska med finmaskiga garn i fartkontrollerna och bötfälla också de små fartsyndarna - de som kör 6-9 kilometer för fort. Visst, det är formellt ett lagbrott, men här finns anledning att undra över hur poliserna ute i verkligheten - om de lägger ut sina nät rätt - ska hinna med att hantera fångsten och skriva ut alla böteslappar? Vi är väldigt, väldigt många som kvalar in i kategorin små fartsyndare.

Hur många som tillhör gruppen "bil-sminkare" vill jag inte ens veta, men för en tid sedan upplevde jag faktiskt en sådan. I rusningstrafik, på tvåfilig 30-sträcka, rullade en bil förbi - där den kvinnliga föraren var i full färd med att måla mascara på ögonfransarna!

"En bra förare hör när det smäller"

Annons
FÖLJ ÄMNEN
Annons
Annons
Västerbottens-Kuriren
facebooktwitterinstagramrss
phone
  • Växeln
  • 090-17 60 00
  • Redaktionen
  • 090-17 60 10
  • 090-17 60 11
geo
  • Besöksadress
  • VK
  • Förrådsvägen 9
  • 901 70 Umeå
Ansvarig utgivare: Ingvar Näslund | © Copyright Västerbottens-Kuriren | Allt material på sajten är skyddat enligt upphovsrätten