Familj
Margith Norman Med sitt företag Lugn och beröring har nya vägar öppnats i livet för Gun-Britt Åström.

Ett lugnare liv har växt fram

Publicerad 19 februari 2013

Familj Sjuksköterskan Gun-Britt Åström har haft bråttom länge. Livet har dock lärt henne att stanna upp och vänta in sin själ. Erfarenheter hon nu drar nytta av.

VK gratulerar

Gun-Britt Åström, 60 år i dag den 19 februari.

FÖLJ ÄMNEN

Gun-Britt växte upp som yngst med tre syskon. Föräldrarna hade storjordbruk som krävde stora insatser. Här fick alla hjälpa till och alla skulle vara duktiga. Så även minstingen Gun-Britt.

– Mina föräldrar hade mycket att stå i. Det var svårt för dem att få tiden att räcka till.

Sex år gammal inleddes grundskolan i Tavelsjö och avslutades på Grubbe i nian.

– Mina betyg sjönk drastiskt sista året men jag tog mig in på naturlinjen på Västra gymnasiet. Jag hade tänkt bli agronom eller veterinär.

Bondedrömmar

Hon fick dock nöja sig med att läsa till sjuksköterska och började utbildningen i Gävle för att efter ett år fortsätta i samma spår i Umeå.

– Jag hade då träffat min blivande man Gösta. Vi förlovade oss samtidigt som jag tog min examen och började jobba.

När bondedrömmarna vaknade tog man 1977 över makens jordbruksfastighet. De skaffade får och sedan mjölkkor. Barnen Marlene, Thomas och Cecilia förgyllde tillvaron och förutom att sköta hem, barn och jordbruk vakade Gun-Britt på lasarettet.

– När Cecilia föddes sa jag upp mig. I stället klippte jag våra får, lärde jag mig tova och växtfärgning och höll väv- och tovningskurser. Det var en inkomstkälla men inte tillräckligt.

Allt hände slag i slag

Därför började hon åter på lasarettet, först på halvtid och senare till heltid.

– Jag engagerade mig fackligt, fick vidareutbildning i ortopedi och hamnade i en grupp som skulle utveckla den ortopediska vårdfilosofin.

Året var 1995. Livet snurrade på. Så händer det – slag i slag.

– Mamma ramlade och slog sig. Hon ramlade ytterligare en gång och veckan före midsommar fick hon en hjärnblödning.

En månad senare klämdes maken Gösta till döds.

– Det var inget som stämde när jag kom hem från jobbet. Hunden var lös. Det tog en timme innan jag hittade traktorn och Gösta bakom lagårn.

Fick andnöd

Att Gun-Britt gått in i ett chocktillstånd förstod hon först 15 år senare. Allt skulle tas om hand, begravning, sjuka mamma, gamla svärmor, barnen och jordbruket.

– Det var bökigt att jobba på schema, därför började jag dagtid på ortopedmottagningen. Projektet, som jag varit med om tidigare, hade väckt tankar och funderingar hur en vårdavdelning borde vara och belyst chefens betydelse.

När man sökte ny avdelningschef på ortopedmottagningen var Gun-Britt på bettet. Det jobbet skulle hon minsann klara. Också.

– Då började jag få andnöd, kunde vakna mitt i natten, blev mer och mer irriterad. Jag kunde till och med svära åt läkarna.

Chefsjobbet var ansträngande – allt skulle tänkas på. Utbildningen som landstinget då satsade på gav Gun-Britt funderingar om sitt chefskap. Operationplaneringssystemen skulle utvecklas vilket innebar mer och mer jobb. Några av deltagarna kroknade.

– Som chef skall man ha koll på sin personal. Att jag själv låg i riskzonen tänkte jag aldrig på.

Den rätta vägen

I samma veva uppdagades ätstörningsproblem i familjen. Något som Gun-Britt aldrig förstått, aldrig fattat vad ränderna på toalettstolen betytt.

– I början av maj fick jag panikångest. Jag trodde det var hjärtinfarkt men det var kroppen som sade ifrån. Det var sista dagen jag jobbade som avdelningschef.

Sjukskrivning med psykoterapi under fyra år följde, liksom rehabilitering på Saxnäsgården.

– Det var 2001 som jag fick fara till Saxnäs, till en helt sagolik stab. Det var där jag förstod att jag behövt hjälp för att ro familjebåten i land.

Rehabiliteringen fortsatte i De4:s regi. De visste hur det var att vara utbränd och Gun-Britt fick först börja med social träning. Utbildningen i taktil massage visade sig sedan vara rätta vägen för Gun-Britt.

– Jag startade mitt företag 2004 men har inte till fullo accepterat mina skador. Jobbet som sjuksköterska och chef var så roligt. Minnet lurar mig fortfarande och drogar mig att göra för mycket. Allt detta låter som ett snyftliv men det är det inte. Det fanns ingen annan utväg att göra denna resa som varit en resa inåt. Allt försvann när jag blev sjuk, mitt jobb, mitt hem, min karriär. Ett nytt lugnare liv har växt fram.

MARGITH NORMAN

  • Alysa78

    Stort Grattis Gun-Britt önskar Annelie S med familj.

Vill kunna styra över sitt liv

Vill kunna styra över sitt liv

Porträtt När Aysun Alhakim flyttade med familjen till Obbola kände hon att här fanns läge att göra något annorlunda. Hon ville ha mer kontroll över sitt eget liv.  ?

Han håller  musiken igång

Han håller
musiken igång

Porträtt Körsång och musik har alltid varit viktigt för Bengt Långström. I 61 år har han sjungit i Hörnefors manskör – nu har han utsetts till hedersmedlem.  ?

Erika får fira  under tre helger

Erika får fira
under tre helger

Porträtt Erika Celik i Umeå gillar att jobba, särskilt när det handlar om servicejobb. I morgon, torsdag, fyller hon 30 år.  ?

Föreningen upphör  – arbetet fortsätter

Föreningen upphör
– arbetet fortsätter

Vardagshjälten Marianne Johansson har arbetat ideellt inom Botsmarks-avdelningen av Röda Korset i många år, de senaste 20 åren som ordförande.  ?

”Har alltid vänt  mig till musiken”

”Har alltid vänt
mig till musiken”

Porträtt – Jag sjöng ju innan jag kunde prata, det säger mamma i alla fall. Det berättar Douglas Hedman, 15 år från Vännäs. ?

’’Filmen är rå  och den är så sann’’

’’Filmen är rå
och den är så sann’’

Porträtt Lene Cecilia Sparrok hyllas stort för sin rollprestation i filmen Sameblod där hon spelar Elle Marja som ung.  ?

Dödförklarades  – vaknade igen

Dödförklarades
– vaknade igen

Porträtt – Jag blev dödförklarad och lagd i kista. Efter tre dagar hörde mamma ljud. ?