Ny användare

Få tillgång till alla nyheter på vk.se genom att starta en prenumeration idag. Du som redan prenumererar på papperstidningen kan aktivera ditt kostnadsfria digitala konto, VK+.

Klicka här för mer information.

Logga in

Kultur

Till försvar för den förtalade

Publicerad 11 februari 2013

Kultur När man nu säger sig ha funnit kvarlevorna efter kung Richard III under en parkeringsplats i Leicester kanske den engelska historien äntligen kan skrivas om.

Richard III

Ända sedan 22 augusti 1485 då han föll på slagfältet i Bosworth har Richard förtalats. Först av Henrik VII av ätten Tudor som nu grep makten. Sen av hustrudråparen Henrik VIII och sen av dottern Elisabeth I. Den definitiva spiken i kistan slogs beställsamt in av William Shakespeare som visste på vilken sida brödet skulle smöras och som i sitt skådespel lade fast bilden av Richard som ondskan personifierad, mannen som hänsynslöst lät mörda sina två unga värnlösa brorsöner för att säkra den egna makten.

Tja, och så har bilden etsat sig fast; alternativa tolkningar har drunknat i den Tudorvänliga yran.

Men för att historieskrivningen ska hamna på rätt köl väntar vi bara på att brevet som Richard skrev kvällen innan slaget ska komma i dagen.

Brevet?

Javisst, brevet där Richard inför sitt eventuella frånfälle ger en av sina underordnade instruktioner att skydda de båda gossebarnen från Henrik VII:s mordiska anslag. Brevet är alltså beviset för att pojkarna är vid liv och alls inte mördade.

Det är deckardrottningen Elisabeth George som berättar den gruvliga historien i novellsamlingen Fullständiga bevis.

Alltså, där har vi den misslynte historieläraren Malcolm Cousins som är den sanna historien på spåren. Han bor i närheten av slagfältet där han lanserar sin tes om Richards oskuld under sina rundvandringar med ditresta turister och drömmer om att lägga fram sina revolutionerande rön i en stor avhandling.

Men först måste han ha brevet som gode vännen, den svårt alkoholiserade Bernie Perryman sitter på. Släkten Perryman har bott i trakterna kring Bosworth sen urminnes tider och brevet kom i dagen för 200 år sedan när taket på gården skulle läggas om.

Cousins har en gång förevisats brevet, men för att komma över det tvingas han till en kringgående rörelse som innefattar hårt slit mellan lakanen med Perrymans hustru. Njutningen är tvivelaktig, men Cousins arbetar på lång sikt för att komma över detta brev som ska skänka honom ära och berömmelse.

Och så – när den listigt uttänkta planen äntligen tycks gå i lås försvinner brevet framför näsan på stackars Cousins.

Elisabeth George är amerikanska men besitter stora kunskaper i engelsk historia och har verkligen tagit Richard till sitt hjärta och hon ställer sig helt på den förtalades sida när hon redogör för intrigerna inför slaget som skulle göra slut på detta ”Rosornas krig” som varat i hundratals år.

Och i sin berättelse blandar hon friskt historietolkning med en gruvlig mordhistoria på engelsk landsbygd.

Berättelsen är förstås hittepå.

Ungefär lika osannolik som tanken att man efter 528 år skulle hitta kvarlevorna efter Richard själv. Under en parkeringsplats

LEIF LARSSON

Andra läste även:

Vår tids överflöd är framtidens nyckelfråga

Vår tids överflöd är framtidens nyckelfråga

Essä PO Ågren: ”Om två decennier kanske en frånvaro av lönearbete ses som en mer betydelsefull resurs i en överflödsekonomi.” ?

Dikterna och livet

Dikterna och livet

Konst Nio kvinnor från nio länder i en gripande performance med Tomas tranströmers dikter som bas. ?

Felaktig självbild __om miljörättvisa

Felaktig självbild
om miljörättvisa

Krönikor Idéhistorikern Martin Hultman: ”Om miljöfrågorna var prioriterade borde miljörättvisa vara lika självklart som att skolpengen går till undervisning.” ?

När Umeå öppnade sitt __hjärta för nycirkusen

När Umeå öppnade sitt
hjärta för nycirkusen

Scen Om Umeås avgörande roll i Cirkus Cirkörs etablering i Sverige handlade Tilde Björfors samtal, som inledde Nycirkusfestivalens seminarieserie. ?

Fyra årstider med för stora friheter

Musik Gilles Apaps Vivaldi-tolkning får VK.s Bengt Hultman att längta tillbaka till 1980-talets barockfestivaldagar.  ?