Vardag i Castelmolas små gränder.
Elin Swedenmark
1 av 5

Res i Siciliens skafferi

Nyheter.
Mandelbakelser, rustika grönsaksrätter och pinfärsk fisk - den kulinariska konsten är Siciliens stolthet. Vi reste runt i en av Italiens vänligaste regioner och åt, lagade och pratade mat.
TT Spektra
Publicerad 8 februari 2013 kl. 09:24

- Forma en liten Etna av mjölet och häll ned ägget däri, uppmanar kocken Stefano och börjar skapa en miniatyravbild av traktens vulkan. Med vana händer knådar han sedan samman degen som ska bli färsk pasta. Vår matlagningsgrupp försöker härma honom, med varierade resultat. Men Stefano är van vid nybörjare, hit till restaurang Rosso Peperoncino i Taormina kommer turister ofta för en inblick i den sicilianska gastronomin.

Dramatiskt landskap
Maten och landskapet. Det är vad som länge har lockat turister till Sicilien. Konstnärerna förtrollades av Taormina, med dess blommande mandelträd och vy över Etnas snötäckta topp. Författaren Guy de Maupassant tyckte att om man hade en enda dag på Sicilien skulle man välja Taormina, för naturens skull. Sedan dess har turistströmmarna blivit betydligt ymnigare. Men landskapet fortsätter att imponera. Staden klamrar sig djärvt fast på en klipphylla av berget Tauros, 200 meter ovanför Naxosbukten. Vi åker hit på slingriga vägar från Catania. Utanför passerar citronodlingar och cypresser, med bergen som dramatisk fond. Läget är naturligt för en region som dominerats av ett trettontal ockupationsmakter: man byggde på höjderna som försvarsstrategi.

Lokala grönsaker används
Under ett par dagar där vi är konstant mätta inser vi att gastronomin är ett perfekt sätt att förstå Sicilien. Liksom arkitekturen är den en kulturell blandning, präglad av allt från araber till normander och greker. Regionen känns också som ett enda stort överfyllt skafferi: bergen doftar av oregano och timjan och vid havet bjuder fiskare ut lådor fulla av tonfisk, svärdfisk och musslor. Jordbrukarsamhället är fattigt jämfört med det industrialiserade norr. Man utnyttjar vad naturen ger och maten är därför av tradition rustikt enkel.
- Så mycket som 80 procent av grönsakerna här är producerade i Sicilien, vi försöker stötta våra producenter, säger Giuseppina, försäljare på den lokala marknaden. Stolt visar hon upp auberginer stora som bowlingklot bredvid berg av klarröda tomater.
Även Stefano är stolt över regionens mathantverk, mycket annat finns inte att yvas för, menar han. Många sicilianare tvingas numera flytta för att få jobb och Stefano har själv bott i London, Norge och Holland.

Småbyar och afrodisiak
För att njuta av regionens alla mathantverkare är det bäst att ta bilen till närliggande bergsbyar och vingårdar. Vi stannar till i den sömniga småstaden Castelmola, där en grupp äldre män långsamt avverkar stenbänkens sittplatser.
- Men förr i tiden arbetade vi, säger de och skrockar.
Den lilla staden döljer en något annorlunda bar: hela insidan är smyckad av fallosar, från kranen på handfatet till trappräckena. Servitören Alberto fortsätter på samma tema, han serverar ett utsökt mandelvin och erkänner:
- Det här är afrodisiak, jag brukar dricka det när jag ska träffa tjejer.
Mandel är överhuvudtaget en viktig ingrediens på Sicilien. Inte minst som bas i traktens utsökta bakelser. Vi besöker ett av de konditorier som specialiserat sig på de arabiskinspirerade sötsakerna, i Zafferana Etnea.

Mandelbakelser en specialitet
När vi närmar oss staden blir Etnas närvaro mer påtaglig, det lilla samhället kurar i närheten av vulkanens fot. Här och var breder lavaströmmarna ut sig som stora svarta motorvägar genom grönskan.
På Pasticceria Russo möter vi Anna Russo, den tredje generationen av konditorer, och hon visar oss de perfekta miniatyrfrukter av marsipan som ligger under disken.
- Min syster handmålar dem och varje frukt måste målas tre till fyra gånger.
Där finns också de särskilda mandelbakelser som är gjorda av bara mandel, socker och ägg. De tillverkades i klostren i Palermo förr i tiden, men nu finns de tack och lov lite överallt på Sicilien.

Vulkanens vin
Vi avslutar dagen på vingården Murgo. Sicilien började bli känt för sina högkvalitetsviner på 1990-talet, men krisen har tvingat många vingårdar att stänga. På vulkanens sluttningar finns ändå flera dynamiska producenter, varav Michele Scamacca är en. Han tillverkar de Etnaviner som var bland de första sicilianska viner att DOC-registreras. Den vulkaniska jorden och höjdskillnaderna ger dem en hög mineralhalt, något som märks på de friskt syrliga druvorna Caricante och Catarratto.
- Av dem gör vi vinet Etna Bianco, som är perfekt till lätta rätter, säger Michele och lyser upp, som så många sicilianare gör när de delar med sig av traktens gastronomiska hemligheter. Det vänliga småpratet, det gästfria bemötandet, är en av Siciliens allra godaste kryddor.

Annons
Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Denna artikel beskriver det vi känner till just nu. Vid nyhetshändelser kan händelseutvecklingen förändras efter att artikeln publicerats. Läs mer här
Annons
Annons
Västerbottens-Kuriren
facebooktwitterinstagramrss
phone
  • Växeln
  • 090-17 60 00
  • Redaktionen
  • 090-17 60 10
  • 090-17 60 11
geo
  • Besöksadress
  • VK
  • Förrådsvägen 9
  • 901 70 Umeå
Ansvarig utgivare: Ingvar Näslund | © Copyright Västerbottens-Kuriren | Allt material på sajten är skyddat enligt upphovsrätten