Av alla de texter, som framlidne Cornelis Vreesvik skrev blev de flesta tonsatta men det fanns ett band icke tonsatta strofer som han lämnade efter sig och som Georg Riedel har tonsatt. Vid den pågående jazzfestivalen framfördes på fredagskvällen ett större antal av dessa. Riedels egen jazz-sextett spelade och sjöng gjorde Sarah Riedel och Nicolai Dunger.

MUSIK

Cornelis vs Riedel

Studion

Umeå Folkets hus

Tonspråket är klassiskt Riedel när han övertygande pendlar mellan folksång, visa och jazz. Han finner en framgångsrik balans mellan Cornelis ofta underfundiga texter och sin musikaliska väv, som dessutom är Cornelis diktning trogen. Men Riedel visar också respekt för sitt eget unika konstnärskap.

Under kvällen framfördes 14 av de 16 texter som finns utgivna och sångarna söng ömsom solo och duett. På grund av texternas karaktär kanske inte sången blev så svängig, vilket däremot sextettens bländande instrumentalister åstadkom i desto högre grad.

Klarinetten och trumpeten for fram i de mest hissnande och improviserade kaskader och ett mer transparent och lyhört pianospel har jag sällan hört i jazzsammanhang.

Cornelis kända visa om Fredrik Åkare och den unga, vackra Cecilia Lind fick här en uppföljare, som textmässigt är en tydlig avbön, och man känner på stämningen att ålderskillnaden har tagit ut sin rätt. Titlar som En visa till Ellen när hon hade flyttat hem-ifrån och Ta hit ett piano! Sa Jan Johansson är bara några som pekar på Cornelis känsla också för det burleska. Sarahs känslosamma tolkning av Rosenblad, rosenblad visar hennes förmåga att med kort frasteknik lyfta det innerliga. À la Taube blev en spänstig duettsång mellan Sarah och Nicolai.

Sara Riedel har en egen intagande, lättsam sångstil och Nicolai Dunger förvaltar Cornelis arv med bravur.

De urstyva instrumentalisterna parat med Georg Riedels kontrabasspel och kapacitet att förena visa med jazz och bluesstämning gör att den smältdegel vi hamnade i kändes rätt.

BENGT HULTMAN