Klicka för större karta. Kartan visar förändring av nollgenomgångar vid olika mätstationer under vintrarna (december till februari) 1991- 2012 jämfört med 1962-1990. De röda punkterna representerar ökning av nollgenomgångar, och de mörkblå minskning. Orange och ljusblå visar förändringar som inte är statistiskt säkerställda, för ökning respektive minskning. Källa/karta: SMHI

Det har blivit vanligare att temperaturen skiftar kring nollgradersstrecket längs Norrlandskusten – med ökad risk för halka.

Bakgrund / analysen

Den nya analysen om nollgenomgångar under de senaste femtio åren har arbetats fram genom Nationellt kunskapscentrum för klimatanpassning, som byggs upp vid SMHI.

Källa: smhi.se

SMHI presterar på fredagen ny statistik där de så kallade nollgenomgångarna har analyserats. Det innebär ett mått på hur ofta det är dagar med tillfrysning eller upptining. Ju fler dagar med nollgenomgångar, desto mer risk för halka på vägarna.

Slutsatsen av genomgången av data från de senaste femtio årens vintrar visar att antalet nollgenomgångar har ökat, främst längs Norrlandskusten och i delar av södra Norrland. I södra Sverige är nollgenomgångarna vanligast, med upp mot 40 dagar i genomsnitt under vintrarna. I övriga landet visar statistiken inte på några tydliga förändringar.

Ökningen i Norrland beror på att det blivit varmare.
- Många områden som tidigare har haft stabilt kallt vinterväder har fått mildare klimat, där temperaturen oftare kryper upp runt nollan, säger Lennart Wern, klimatexpert vid SMHI, i en artikel på SMHI:s hemsida.

Medan nollövergångarna i södra Sverige väntas minska med ökande temperaturer, eftersom temperaturen vid nästa sekelskifte ofta kommer att ligga klart över nollstrecket.

Men för norra Sverige kan fler nollgenomgångar förväntas under vintrarna.
- Antal dagar med nollgenomgångar i mellersta och norra landet ser ut att öka markant under vintern. En del scenarier ger öknigar med mer än 30 procent, säger Erik Kjellström, klimatforskare.

Det kan bli ökade problem för vinterväghållare i kombination med ökad nederbörd. Fler tillfällen med halka ger också en risk för att större mängder salt sprids på vägarna, exempelvis längs Norrlandskusten.

- Fler tillfällen med halkrisk innebär naturligtvis att det används mer salt, säger Anita Ihs, forskningschef på VTI, Statens väg- och trafikforskningsinstitut, i artikeln på smhi.se.