Redan i ”Garp och hans värld” stod han på de så kallade avvikarnas sida. Men i John Irvings nya roman är hbtq-perspektivet tydligare. Den är ett försvarstal för sexuell tolerans.

Det finns de som gör sig lustiga över den amerikanske författaren John Irving. Som skämtar om de teman och karaktärer som återkommer i hans böcker: brottning, Wien, björnar och faderlösa barn som växer upp till sexuellt frustrerade tonåringar. Litterärt har han betraktats som en aning passé, en författare som levt på gamla meriter.

Men den nya romanen ”I en människa” lär få skratta nedlåtande åt. Den är en amerikansk motsvarighet till Jonas Gardells ”Torka aldrig tårar utan handskar”, en sorgesång över människors oförmåga att tolerera det som bryter mot normen och en ömsint hyllning till de transpersoner, homo- och bisexuella vars liv ett efter ett släcktes av aids under 1980-talet.

— Det är en besvikelse för mig att så viktiga frågor som rätten till fri abort och hbtq-rättigheter inte har stått i fokus under debatterna inför presidentvalet, säger John Irving engagerat. Hur kan kvinnor över huvud taget tänka sig att rösta på Mitt Romney?

Disciplin

Han har hunnit bli 70 år vid det här laget, men ser oförskämt pigg och vältränad ut. Även om karriären som brottare sedan länge är avslutad har han kvar träningsdisciplinen. Ett fullspäckat intervjuschema under vistelsen i Sverige har bantats för att Irving ska hinna träna.

Samma disciplin använder han i sitt författarskap. I vanliga fall ägnar John Irving mycket tid åt att researcha sina böcker – sker en abort i en av hans böcker ska den beskrivas på ett medicinskt korrekt sätt. Den här gången behövde han dock inte leta efter fakta. Beståndsdelarna till berättelsen hade han redan i huvudet, delar ur hans eget liv har inspirerat till fiktionen om den bisexuelle pojken Billys öde.

— Jag är inte bisexuell, men precis som de flesta människor som begåvats med fantasi har jag tänkt på att ha sex med andra än kvinnor, säger John Irving och fortsätter:

— Jag har rört mig i teater- och litteraturkretsar i hela mitt liv och har många homosexuella vänner. När jag bodde i New York på 80-talet såg jag ett antal av dem dö. Eftersom klimatet på den tiden var ett annat avslöjade en del av dem sin homosexualitet först när de blev dödssjuka.

Bisexuell

När Billy i ”I en människa” möter sin första stora kärlek går en samfälld suck genom omgivningen. Alla, utom pojken själv, inser att den attraktiva, men storväxta bibliotekarien Miss Frost egentligen är en man. Hela sitt liv kommer Billy sedan att dras till män och kvinnor med samma sorts ambivalenta sexuella utstrålning som miss Frost. John Irving valde mycket medvetet att låta sin huvudperson vara bisexuell.

— I min generation var det särskilt svårt att vara just bisexuell. På den tiden trodde de flesta heterosexuella killar att en bisexuell man var bög. Och i bögkretsar antog många att bisexuella bara inte vågat komma ut ur garderoben.

En av John Irvings söner är i dag öppet homosexuell. Men arbetet med boken påbörjade Irving mentalt redan för tio, tolv år sedan, långt innan sonen blev vuxen. Engagemanget för fri abort och utsatta gruppers rättigheter fick han med sig genom modersmjölken – ”min mamma var feminist redan innan ordet uppfanns”. Debattviljan har inte svalnat, även om han ibland grämer sig över hur sakta attitydförändringen sker i samhället.

— När jag skrev ”Garp och han värld” var jag säker på att jag aldrig mer skulle behöva skriva om sexuell intolerans. Jag trodde att det här med människor som hatar varandra på grund av sexuella olikheter skulle försvinna, säger John Irving och suckar.