Med ung entusiasm och en aning osäkerhet drog årets jazzfestival i gång när Midgårdsskolans musikelever i går kväll bjöd på Jazzfest. – Man känner sig smickrad att de vill ha oss med, säger Gustaf Bergendahl.

Han är en av de fyra, av drygt 90 elever, som vi träffar några timmar innan konserten i Black box på Norrlandsoperan.

Konserten blir en slags slutpunkten på nästan två månaders jobb med latin- och jazzmusik på schemat för eleverna som går Estetprogrammet med inriktning musik på Midgårdsskolan i Umeå.

Ingen av de fyra hade någon stor erfarenhet av jazz innan projektet drog i gång och från början kändes uppgiften minst sagt svår.

- Första gången jag hörde vad vi skulle göra fick jag nästan panik, säger Gustaf, som ska sjunga och hantera koskälla.

Anton ska spela gitarr på en latinlåt och tycker att det efter de senaste veckornas intensiva övande låter hyfsat.

- Nu har vi ändå fått ihop det bra, säger han.

Förutom de olika grupper som framträder kommer skolans storband att inta scenen. I blåssektionen står Nora Karlsson med sin trumpet.

- Man blir mer taggad av att göra en hel konsert, det är en bra grej, tycker hon.

Malin Näsbom hade ingen tidigare erfarenhet av att spela jazz, men de senaste månadernas jobb har gett henne lust att fördjupa sig mer. Själv spelar hon piano och hon tror att det krävs att man är ganska trygg med sitt instrument innan man ger sig på genren.

- Det är roligast att spela jazz och att man får improvisera, då kan det bli lite hur som helst. Man får göra sina egna versioner av låtarna och det är bara kul, tycker hon.

Eleverna beskriver jazzmusiken som friare och mer öppen än andra musikgenrer och just därför är den mer utmanande.

- Att göra ett solo är läskigt om man inte är van, man vet inte om man gör rätt eller hur det låter, men det är mer utvecklande att bestämma själv, säger Nora Karlsson.

Hon har besökt jazzklubben i Studion flera gånger och tycker det är bra att eleverna på skolan kommer in gratis.

Gustaf Bergendahl har inte varit på jazzklubben och när han lyssnar på musik blir det sällan jazz.

- Det närmaste är väl Bo Kaspers, men jag tycker jazz är soft. En nice musik att chilla till. Chill helt enkelt.

Visst finns det mer svårlyssnat inom genren också men då gäller det att inte börja analysera utan ”bara flyta med”, tycker han.

Att jazz skulle vara gubbigt tycker de inte.

- Det är rätt inne nu. De som håller på med jazz är sådana som satsar och är ganska seriösa. Spelar man jazz är man duktig, säger Nora.

Det första de fick lära sig inför jazzprojektet var vikten av det personliga uttrycket. När de fick noterna till en låt skulle de hitta sitt eget sätt att göra den på.

- Man kan inte bara sjunga eller spela man måste ha känslan också, säger Anton.

- Man ska digga samtidigt som man spelar, säger Malin.

Enligt Gustaf löser det sig om man har hittat känslan.

- Heller ett bra framträdande och det låter sådär än att det är bra men man bara står där rakt upp och ner. Det är lite teater, säger han.

För att kunna improvisera gäller det att ha några toner i huvudet att bygga vidare på, men hur det sedan blir kan man aldrig veta.

- Ibland kan det låta skitdåligt och ibland bra, säger Malin.

- Det är det som är så spännande att allt kan gå åt helvete eller så får man till det, säger Gustaf.

Men ett personliga uttrycket klarar sig inte utan samspelet med andra.

- Det går inte att bara köra sin grej, man måste lyssna på de andra också, säger Anton, som egentligen tycker att det är för mycket jazz på utbildningen.

När de till våren ska välja inriktning på ensemblespelet kommer han inte att välja jazz men det gör nog både Malin och Nora. Gustaf vet inte.

- Jazz är lite för flummig och för lugnt sväng. Jag vill att det ska var mer funk och soul, säger Anton.

Å andra sidan kanske det är så att, kan man jazz så kan man allt.

Karin Bernspång