När VK:s filmredaktör Nancy Bladfält summerar årets filmfestival i Umeå, Move, är marknadsföringen en akilleshäl. I en liten stad med stort utbud måste aktörerna märkas, skriver Bladfält.

Dags att summera Move, i år arrangerat av Folkets bio. Precis som i fjol delades festivalen upp i sektioner med redan etablerade Vaff, Tjugo5, skräckfilmsnatten, samt branschdagar för företag inom rörlig bild. Med nykomlingen 11 mm Fussballfestival, (kryddad med fotoutställningen FC Mojo), bloggen Feministisk filmfasta, föreläsningar och retrospektivt Bo Widerberg fanns något för alla. Men även om besökarna var fler än i fjol var det fortfarande glest i salongerna.

Marknadsföringen är en akilleshäl – i en liten stad med stort utbud måste aktörerna märkas. De måste dessutom göra väsen av sig långt innan avspark, särskilt Move vars namn fortfarande är intetsägande. Att Umeå fashion week går samtidigt är en nackdel men största utmaningen är att etablera sig i folks medvetande, utan jämförelse med det förgångna.

Alla diskussioner kring ämnet kommer nämligen förr eller senare in på hur Umeå internationella filmfestival var; en publikmagnet med kända gäster och utsålda visningar. Den är en hämmande skugga över alla försök till nystart, det är nästan något tvångsmässigt över allt ältande och nostalgisuckande. Visst, jag saknar också fullsatta Idunföreställningar, köerna, vimlet och storstadskänslan var överväldigande för en nyinflyttad lantis. Men är det inte dags att svälja bitterheten och ta nya tag? Besökarantalet ökar bara om vi väljer att gå dit.

Enligt Svenska Filminstitutets vd Anna Serner, har Umeå landets flitigaste biobesökare. Det gäller tyvärr inte Move. Förutom invigningsfilmen (med inbjudna gäster) och Victor Lindgrens kortfilmsblock var bara Tjugo5:s visningar fullsatta.

Så varför inte utöka skolbion även till kvällstid? Utbudet passar en större och yngre målgrupp, att filmerna redan gått på bio spelar mindre roll, med rätt inramning kommer publiken.

Att blanda skolklasser med vanliga besökare är inga problem, det blir knappast stökigare än en vanlig biokväll på SF.

2014 ska Move vara utbyggd och etablerad. Tills dess finns en hel del kvar att slipa på, men det viktigaste (som Anna Serner också nämnde i invigningstalet) är att jobba långsiktigt, med målet att leva länge.

Då räcker det inte att predika för de redan frälsta, man måste nå fler. Marknadsföringen bör vara prio ett, inte den sista finjusteringen.

Move förtjänar verkligen fler besökare, engagemanget syns i programmet och eldsjälarna bakom.

Publiken måste bara inse det också.

Nancy Bladfält