Tre års kamp blev ”Danvikstullsbron”. På Fritjof & Pikanens debutalbum hörs en smutsig dubpop som ingen gjort förut.

— Om inte scenen finns så skapar vi den, säger Jusso Pikanen.

Willem Dafoe, Jan Troell, Jacques Audiard. På den nyöppnade Mood-gallerian håller Stockholms filmfestival fest för att presentera sitt program. Namnen på de celebra gästerna och pristagarna radas upp, men det ska bli underhållning också, så på tunnelbanan sitter Fritjof Löfgren och Jusso Pikanen. Utan biljetter och med avstängda telefoner. Pengarna räckte inte för att betala räkningarna.

— Det känns absurt att planka på tunnelbanan för att spela för en massa inflytelserika människor. Jag blir påmind om det hela tiden, säger Juuso Pikanen.

Krigat i tre år

”Det” är duons ekonomiska situation. Fritjof & Pikanen har krigat i tre år med debutalbumet ”Danvikstullsbron”. Skivbolaget har gett musiken epitetet dubpop, vilket är rättvist så till vida att det signalerar en hänsynslös mix av genrer. Duon har plockat det bästa från reggae, dubstep, house och pop och skapat ett helt eget sound. Metoden är enkel. Fritjof Löfgren skickar låtar till Juuso Pikanen som skruvar dem hårt och sedan lägger på sången igen. Första gången de lyssnade på sin allra första låt ”Slussen 23.15″ fick de en gemensam uppenbarelse.

— Någon av oss sade ”fan, det är ingen som har gjort det här förut” och den andre bara ”nej fan, du har rätt, ingen har gjort det här”, säger Fritjof Löfgren.

Tunnelbanerealism

Över Juuso Pikanens bastunga beats sjunger Fritjof Löfgren fram en solkig svensk tunnelbanerealism.

— Jag formulerar mig med så allmängiltiga formuleringar som möjligt för att försöka hitta det där enkla och berätta om saker som jag upplever själv, säger han.

Duon har precis släppt en video till singeln ”Säg då” där en ensam kille (med fantastiska dansmoves) kräks och knivar sig igenom ett desperat Stockholmsdygn.

— Det finns en tanke med videon som känns ganska självklar. Vi lever i ett samhälle där vi skapar personer som inte känner sig hörda och sedan gör något drastiskt. Anna Lindh-mordet, Colombine, norrbaggen (Breivik). Vi kanske inte har lösningen, men det här är vad som händer om vi inte tar hand om varandra, säger Fritjof Löfgren.