Det finns berättelser överallt som väntar på att berättas. Maud Nycander har tagit tillvara många av dem i sina stillbilder och dokumentärer. I år är hon Sune Jonsson-stipendiat. – Dokumentärfotografiet är som bäst i hans frysta ögonblick, säger hon.

Maud Nycanders steg från den första lilla fotoboken om ett mc-gäng till filmen om Palme, som just ny fyller biosalongerna, har varit långt och spännande.

Fotografen och dokumentärfilmaren är minst sagt förvånad över Palmefilmens mottagande. Hon och filmens andra regissör Kristina Lindström kunde inte i sina vildaste fantasier tro att deras film skulle väcka sånt intresse. På en månad har över 150 000 sett den, fler än som betalat biobiljett för Snabba cash 2 under samma period.

- Det är otroligt!

Maud tror att mordet har stått iväg för personen Palme, men att vi i dag kan närma oss honom igen.

- Det finns ett intresse både för personen och för den tiden, säger hon, som själv växte upp med Palme och alla åsikter som florerade om honom.

Jobbet med filmen har varit en balansakt mellan många olika avväganden.

- Man får inte vara för feg, vi berättar om hans tandreglering men inte om u-båtsaffären.

Till jul kommer dock en längre version av filmen i SVT uppdelad i tre entimmesavsnitt.

Maud Nycander pratade i går vid seminariet om samtida fotografi och film, som arrangerades av Bildmuseet och Västerbottens museum. Hon blev även officiellt utsedd till årets Sune Jonsson-stipendiat. En utmärkelse hon är oerhört glad och stolt över.

- Jag har vuxit upp med hans bilder. Han är min husgud, förebild och inspiratör.

Sune Jonssons bildberättelser av miljöer som inte längre finns har en ovärderlig betydelse, enligt stipendiaten.

- Hans stora respekt för människan och förmåga att se liv gör att bilderna väcker fantasin och nyfikenheten.

Mauds egen nyfikenheten, på både människor och verkligheten, har satt stark prägel på hennes verk. Förmågan att komma nära handlar om att visa ett genuint intresse för dem hon skildrar.

- Folk märker om man är uppriktigt intresserad. Det går inte att låtsas.

Redan efter nian började Maud Nycander sin bana som fotograf. I arbetet som frilans var det alla berättelserna hon mötte som gav henne mest och det fick henne att byta stillbildsfotot till film.

- Stillbilden är begränsande och filmen ett fantastiskt och starkt media som gör det möjligt att bygga upp en berättelse.

Hon talar om dokumentärer, inte reportage.

- I dokumentären förflyter en längre tid och det ger ofta en till dimension som rör vid de existentiella frågorna, om vad det är att vara människa.

Det går bra för svensk dokumentärfilm just nu. Bättre och enklare tekniken är en av förklaringarna. Unga nytänkande filmare, ibland med annan bakgrund än filmens, är en annan.

- Att klipparen fått ny status spelar också roll eftersom det mesta av dokumentären görs i klipprummet. Det är där dramaturgin skapas.

Dokumentärer är nästan alltid intressanta, tycker Maud, som är mycket hoppfull inför dess framtid.

- Folk är intresserade av verkligheten, det är jätteroligt.

Villkoren är stenhårda för en dokumentärfilmare. Nyligen tilldelades Maud Konstnärsnämndens stipendium som garanterar ungefär en halvtidslön i tio år framåt.

- Vi filmare är ett lågavlönat släkte med dålig pension så stipendiet förändrar mina arbetsvillkor totalt.

Vanligtvis ligger hon alltid steget före så att hon när ett projekt är avklarat direkt kan börja med nästa.

- Det är inte helt idealiskt så nu kanske jag får mer tid att reflektera.

Maud har en massa lösa idéer till nya projekt och hon hoppas även fortsättningsvis kunna både påverka och förändra.

- Jag vill överraska och ge publiken någonting de inte sett. Förmedla ett slags reflekterande budskap då både jag och publiken får gå bakom sina fördomar och se att världen är mycket mer komplicerad än vid första anblicken.

Maud Nycander har även gjort filmer för att försöka förstå, som filmen Nunnan som 2008 gav en guldbagge.

Men drivkrafterna har även en annan ovärderlig ingrediens som stavas lust.

- Jag skulle aldrig hålla på om det inte var så kul och det finns en massa berättelser överallt som väntar på att berättas.

Karin Bernspång