Ett starkt och hållbart transportsystem som ger folk en fungerande vardag och gör det lättare för företagen att leverera sina produkter. Det vill regeringen åstadkomma med den infrastrukturproposition som lämnades till riksdagen på måndagen.

Ambitionsnivån har höjts efter hand. Under planperioden 2014-25 vill regeringen satsa 522 miljarder kronor. Den berörda planperioden ligger visserligen utanför riksdagens nuvarande mandatperiod. Infrastrukturprojekt kräver emellertid lång planering och förberedelse. Mycket står på spel. Det gäller att förbättra förutsättningarna för företagande, sysselsättning och tillväxt. Men det handlar också om förberedelser för valåret 2014. Regeringspartierna måste kunna gå till val om två år med ett vidlyftigt program för infrastruktursatsningar.

Transportsystemet har allvarliga brister. Det är till stora delar föråldrat och slitet. Under lång tid blev drift och underhåll eftersatt. Problemen förvärrades av 1990-talskrisen, då saneringen av statsfinanserna prioriterades. Vägar och järnvägar förföll. När behovet av upprustning började bli uppenbart visade det sig att kostnaderna skulle bli enorma.

Regeringen har presenterat en del satsningar på järnvägar i höst, bland annat byggen av nya spår för snabbtåg i Mellansverige. Dessutom avsätts mer pengar för drift och underhåll. Nästan en femtedel av infrastrukturpaketet viks för det ändamålet. Men det måste ses som bara en början. Mer måste småningom tillkomma i den nationella infrastrukturplanen, exempelvis Norrbotniabanan från Umeå till Haparanda.

Järnvägsnätet byggdes på 1800-talet. Merparten av vägnätet kom till under 1900-talet. En liknande satsning måste ske under 2000-talets första hälft genom förbättring av vägar, modernisering av järnvägen och nybyggen. Det är nödvändigt om Sverige skall kunna stärka konkurrenskraften. Till det behövs effektiva, smidiga och snabba transportsystem för passagerare och gods.

De långsiktiga infrastruktursatsningarna har därtill en betydande verkan på ekonomin eftersom de sträcker sig över konjunkturcykler. De ger möjligheter till jobb och entreprenader även i lågkonjunkturer.

Förseningar och uteblivna tåg har blivit het politisk fråga. De senaste vintrarna har regeringen fått skulden – även för problem som den inte rår för, till exempel krånglande teknik och besvärliga väderförhållanden. Klagomålen har dock haft den effekten att regeringspartierna känner på sig att de inte kan gå till val nästa gång utan ett omfattande åtgärdsprogram för bättre fungerande transportsystem. Oppositionspartierna lovar i sin tur mer av allt som finns i regeringens förslag och gällande investeringsplaner. Det kommer sålunda rimligen att hända en hel del, oavsett utgången av nästa val.

Av största vikt är att planering och investeringsprogram innehåller tunga projekt i hela landet. Annars förblir mycket av den nationella potentialen för utveckling, produktion och tillväxt outnyttjad.