Hur känns det att dömas för våldtäkt till fängelse på grund av en lögn? Läs den dömde mannens berättelse här.
I tre års tid har den 40-årige mannen varit stämplad som våldtäktsman. Nu hoppas han att kvinnans erkännande gör att han kan rentvås och återfå sitt liv.
- Jag hoppas att jag kan få ett jobb och att mina barn förstår att deras pappa inte är en våldtäktsman, säger han.
Utan att egentligen förstå varför eller hur blev den 40-årige mannen upplockad av polisen och satt i häkte.
- Jag blev knäckt, helt förstörd. Jag tror det är få som kan förstå hur mycket man går sönder när man sitter där och det inte är någon som vill lyssna på en.
Han försökte att genom sin advokat peka på bristerna i utredningen, att det inte fanns några vittnen, ingen bevisning som tydde på att han var skyldig. Mot sitt nekande dömdes han till två års fängelse.
- Jag berättade samma version från första polisförhör och rakt genom rättegången, men av någon anledning valde de att tro på henne, säger han.
En lång kamp
Under fängelsevistelsen på Skogome i Göteborg hittade han ändå en rutin i sitt liv. Han fick tillbringa många timmar tillsammans med en psykolog och lärde på så vis känna sig själv under fängelsetiden. Det var när han skickades hem till det tolv kvadratmeter stora studentrummet med en fotboja som det stora mörkret kom över honom.
- Jag kom från ett ställe med rutiner till ett litet rum där jag inte hade någon att prata med. Ensamheten, tystnaden och frustrationen blev för stor. Jag såg att det skrevs om mig på nätet, att jag var en hemsk våldtäktsman.
Det var då som 40-åringen började blogga. I ursinne skrev han att han skulle jaga kvinnan som anmält honom tills sanningen kom fram.
- Det spårade ju ur någonting djävulskt. Det var först när tidningen skrev om det som jag vaknade till och frågade mig vad i helskotta håller jag på med?
Tiden sedan dess har varit en lång kamp för att gå vidare.
- Jag klarar inte av att gå runt med ett sådant hat som jag kände, det förstörde mig inifrån. På något sätt lärde jag mig leva med det här. Men det finns ju inte en människa som vill anställa mig och det har ju ställt till enormt med problem.
I april i år fick han ett mejl av kvinnan där hon förklarade att hon ville ha medling. Från medlingen gick det till att hon ville träffas.
Det var under en promenad ute vid hamnen i Holmsund som hon la korten på bordet och berättade att hon bestämt sig för att anmäla sig själv till polisen.
- Jag vet inte hur jag ska reagera på en sådan sak. Jag kan inte säga annat än att jag godtog hennes förklaring. Hon tappade greppet om en lögn.
Känner inget hat längre
Just nu pågår en förundersökning där kvinnan misstänks för falsk tillvitelse.
För den 40-årige mannen väcks nu hoppet om att så småningom få resning och en formell upprättelse.
- Just nu kan jag inte sova på nätterna, jag ligger bara och tänker på detta. Jag vet inte hur en resningsprocess går till och vad som händer nu, säger han som dock ser en ljusning i tillvaron:
- Om jag kan få en friande dom kanske jag kan hitta ett jobb och kanske mina barn förstår att deras pappa inte är någon våldtäktsman.
Trots det helvete han gått igenom betonar han att han inte känner något hat mot kvinnan längre.
- Jag är inte förbannad, jag har gått vidare. Hon lever sitt liv och jag lever mitt.



















































































