Efter ett inledande försvar av de skamliga psyktesterna tar nu både politiker och chefer ”kraftfullt avstånd” från dessa. Men alla vackra ord om god arbetsmiljö och bra chefskap innebär ett hån mot de anställda så länge ingen makthavare tar på sig ansvaret. Dessutom: de som förlorat jobbet på grund av testet måste återfå jobbet eller erbjudas ett likvärdigt, de ska ha ett skadestånd och kommunens personal ges en offentlig ursäkt. Kommunstyret i Umeå måste agera.
Det skriver Jan Hägglund, Patrik Brännberg och Tomas Westerström som är verksamma inom Arbetarpartiet i Umeå.

Umeå kommuns användande av personlighetstestet MMPI strider mot all anständighet. Skandalen, och i detta fall handlar det om en skandal även om begreppet ofta missbrukas, reser två frågeställningar som inte kommer att få förbli obesvarade:

1. Vilka är ansvariga för att kommunens anställda har drabbats av testerna? Testet antyder att det råder en osund ledarkultur bland vissa politiker, chefer och arbetsledare – där anställda ses som livegna?

2. Hur ska de ansvariga gottgöras? Många har kränkts och vissa har förlorat jobbet. Här krävs återanställning, skadestånd och en ärlig ursäkt!

I MMPI-testet förekommer frågor som: ”Är du nöjd med ditt sexliv?”, ”Går du i kyrkan eller deltar du i religiösa möten?”, ”Är din avföring växlande trög/lös?”. I en annan del i testet har de anställda fått bedöma sin förmåga att gå i trappor samt tvingats redovisa om de kan rabbla alfabetet baklänges!

Testet används inom psykiatrin för att undersöka depressioner. Enligt uppgift används det också inom rättspsykiatrin. Kommunens användande av psyktestet skulle kunna innebära brott både mot grundlagens regeringsform samt mot personuppgiftslagen (PUL).

Kommuns chefer har utfört testet på anställda de ansett har problem med att klara sina arbetsuppgifter. Ett antal anställda har fått höra att det betraktas som arbetsvägran att inte svara på frågorna, och att en vägran kan leda till disciplinära åtgärder, i värsta fall till uppsägning. Resultatet av testerna har blivit att några anställda fått besked om att de har lägre prestationsgrad än de borde ha.

Enligt tidningen Kommunalarbetaren fick en anställd valet mellan att själv säga upp sig, eller att bli uppsagd, med dåliga omdömen! Detta kallas för utpressning på vanlig svenska.

MMPI-testet är inte det första fallet där Umeå kommun kört över personal med bulldozer: Några exempel:

1. Lustkontraktet vars syfte var att tvinga anställda inom äldreomsorgen att skriftligt lova att ”visa lust och vilja för arbetet”! Vilken möjlighet har du sedan att ifrågasätta försämringar på jobbet?

2. Kommunen genomförde ett hälsoprojekt där personal på vissa arbetsplatser tvingades att uppge vad de åt och hur mycket de vägde,

3. Just nu genomförs det så kallade ”Hela Tiden-projektet” på arbetsplatser inom äldre- och handikappomsorgen. Anställda som vill ha ska få heltid. Bra. Men problemet är att förändringen bekostas av personalen själv genom ”ökad flexibilitet”.

I flera fall har detta inneburit fler arbetade helger, fler delade turer och, i vissa fall, att arbetsdagen börjat förläggas på fler än en arbetsplats. Trots varnande röster, bland personal och i kommunfullmäktige, pressade kommunledningen igenom projektet.

4. Snusförbudet diskuteras fortfarande inom skolan. En bra arbetsgivare ska erbjuda tobaksavvänjning, för de som vill. Men om den anställde vill ha en snus under läppen ska inte någon arbetsgivare lägga sig i.

5. En orimlig snålhet mot anställda inom hemtjänsten. Vissa tvingas använda cykel, även snöiga och kalla vinterdagar, då något annat än bil borde vara en orimlighet!

I flera av exemplen ovan har anställda bett bossiga arbetsgivare att dra till ett varmare ställe. Till vår stora glädje. Och de fackliga organisationerna har protesterat mot MMPI-testet.

Protesterna har dock mötts av oförståelse från kommunens företrädare. En verklig kommunboss hävdade, i media, att kommunen hade rätt att tvinga anställda att besvara frågorna i testet! Bossen försvarade också att testresultatet skulle kunna leda till förlust av jobbet. Men då testerna blev en tidningsnyhet, lokalt och på riksplanet, backade kommunens företrädare.

Vi befarar att ledarkulturen i kommunen nu kommer att leda till en jakt på ”läckor” bland personalen.

Det behövs en djupgående attitydförändring bland höga politiker, chefstjänstemän och arbetsledare. Ett sätt att skapa ett sundare förhållande mellan chefer och personal vore att facket kämpade till sig mer makt. Fackliga medlemsmöten med vetorätt mot maktmissbruk är framtidens melodi.

Åter till ansvarsfrågan. Efter ett inledande försvar av testerna tar nu både politiker och chefer ”kraftfullt avstånd” från dessa. Ingen verkar ha varit ansvarig för testerna – trots kränkningar och avsked! Men alla vackra ord om god arbetsmiljö och bra chefskap innebär ett hån mot de anställda så länge ingen makthavare tar på sig ansvaret.

Därtill krävs tre saker: a) de som förlorat jobbet på grund av testet måste återfå jobbet eller erbjudas ett likvärdigt, b) de ska ha ett skadestånd, c) kommunens personal ska ha en offentlig ursäkt.

Kommunstyret måste agera. Kommunalråden Lennart Holmlund (S) och Tamara Spiric (V) måste ta offentligt avstånd från det som skett. Detta som inledningen på en ”kulturrevolution” riktad mot de oacceptabla attityder vissa politiker och chefer har mot kommunens personal.

Om tystnaden fortsätter visar detta att socialdemokrater och Vänsterpartiet, som styr Umeå kommun, själva utgör en del av problemet – inte en del av lösningen.

Jan Hägglund
Patrik Brännberg
Tomas Westerström