Både god körlyrik och experimentella utmaningar rymdes i Kammarkören Sångkrafts jubileumskonsert. Gärna fyrtio år till, skriver VK:s Bengt Hultman.

Musik

Jubileumskonsert
Kammarkören Sångkraft 40 år
Dirigent: Leif Åkesson
Konsertsalen
Norrlandsoperan

Vi får anledning att fira två jubilarer inom konstmusiken denna månad. Först ut är Kammarkören Sångkraft, som på lördagseftermiddagen lockat många till Norrlandsoperans konsertsal i samband med sitt 40-års jubileum. Programmet i två avdelningar hade efter hårt urvalsarbete av körmedlemmarna och körens dirigent och konstnärlige ledare Leif Åkesson kategoriserats så att de täckte in både god körlyrik och experimentella utmaningar, med kategorier som Musik som låter vackert, Musik som låter som The Real Group, Musik på originalspråk, Musik som gruppsång. Körens tolkningar före och efter paus hade kvalitetsskillnader då den inledande avdelningen höll en del svackor och viss brist på precision men dessa tveksamheter var som bortblåsta efter paus.

Ward Swingle-arrangemang har Sångkraft ofta med på sina konserter och så också nu när det fullmatade programmet inleddes med hans arrangemang av G F Händels berömda Air. De snabba 16-delspassagerna blev nu inte tillräckligt distinkta och snärtiga, men de svaga partierna i stycket klingade dock igenkännande.

Ett mer dissonant färgat stycke med uthållna klanger blev G Puerlings arrangemang av London by Night av C Coates.

I kategorin Musik som låter vackert blev det också skönsång i och med Christus factus est av A Bruckner med en långsamt svällande dynamik. De brister som fanns i första avdelningen hindrade ändå inte Kammarkören att få Good Bait av T Dameron & C Basie i P Karlssons arrangemang verkligen att svänga med en smittande rytmisk ådra. Stort jubel före paus i M Mc Glynns stycke Dulaman framförda av enbart mansstämmorna och som imponerade närmast extatiskt på den jublande publiken. Efter paus blixtrade det emellertid till för Kammarkören som nu levererade den ena skönsången efter den andra.

Nu fick publiken verkligen lyssna till den kör som tack vare stor disciplin, enastående fokus på Leif Åkessons kommunikativa slagteknik och briljerande musikalitet levat upp till den internationella klass man vunnit många körsegrar med. Cloudburst av E Whitacre framfördes med enastående stämflätning, parat med rytmiska synkroniserade effekter i form av fotstamp och handklappning. Styckets crescendon fick mig att rysa i ett superbt framförande. Mer blev det – med C Debussys smekande Dieu, qu´il la fait bon regarder och Agnes Dei/Phoenix av O Gjeilo staplades den succéerna efter varandra.

När Kammarkören Sångkraft efter uppenbarligen idogt instuderingsarbete avlossade Pseudo-Yoik av J Mäntyjärvi stod konsertsalens publik upp och applåderade ihärdigt. Så uppskattad var eftermiddagens körkonsert. Att den fostrat många sångarbegåvningar visade sig tydligt när tidigare körmedlemmar före paus kom upp på scenen och den nu mer än fördubblade kören fyrade av H Alvéns Och Jungfrun hon går i ringen så det slog härliga gnistor. Gärna fyrtio år till med Kammarkören Sångkraft, vilket också Sveriges Körförbunds representant säkert instämmer i.

Bengt Hultman