EU fick Nobels fredspris. Beslutet i fredspriskommittén i Oslo blev en påminnelse om viktiga syften och värderingar i unionen. Motiveringen handlar om arbetet med att främja fred, försoning, demokrati och mänskliga rättigheter samt den stabiliserande roll som EU spelat.
Det finns dock många dimensioner i EU:s verksamhet och sammansättning. Utmaningarna och prövningarna följer slag i slag. För närvarande tar försöken att återställa finansiell stabilitet och skapa hållbart fundament för finans- och banksystemet i euroområdet nästan all tid och kraft. Hur det utfaller påverkar det mesta på den gemensamma agendan och kommer i hög grad att styra unionens framtid.

Någon separat eller unik aktion är hanteringen av de finansiella problemen inte. Rådet för ekonomiska och sociala frågor har fått en mycket central roll i den europeiska unionen i och med hanteringen av den finansiella oron, de nationella skuldproblemen och krisande banksystem inom euroområdet. Finansministrarnas möten röner större uppmärksamhet än övrig verksamhet i EU.
I finanskrisen och dess uppföljning har EU sakta börjat ändra skepnad från jordbruksorganisation till ekonomisk sammanslutning. Den fortsatta utvecklingen är svår att förutse. Det kan bli tvärstopp. Eller också kan det europeiska samarbetet komma att ledas in på nya spår. Inte heller det är ovanligt i det förbund som först var kol- och stålunion och sedan blev EEC, EG och EU. Motgångarna och bakslagen har fört några steg bakåt och sedan framåt igen på framkomlig väg. Kraften i denna process är oerhört stark.
Ingen erfarenhet att falla tillbaka på finns vid euroländernas gemensamma hantering av finanskrisens följder och de nationella skuldproblemen. De medverkande måste pröva sig fram. I framtiden vet man bättre och har förhoppningsvis regelverk som förebygger kriser och lindrar störningarna på de finansiella marknaderna.
Mycket kritik har riktats mot valutaunionen EMU och den gemensamma valutan. Problemen uppstod emellertid inte där. Finanskrisen började på den amerikanska bolånemarknaden och spred sig till det internationella banksystemet. Sårbarheten i euroområdet berodde på flera saker så som brister i regelverk och samordning samt obalanser i statsbudgeten i flera länder. I den första allvarliga prövning valutaunionen utsatts för har medlemsländerna sålunda tvingats att under största press utforma stödsystem och bygga upp säkerhet, buffertar och stödfonder.

Endast ökad samverkan – politiskt, ekonomiskt, kulturellt samt i försvars- och säkerhetspolitik – gäller i 2000-talets Europa. Stabilitet, säkerhet och trygghet är målet. Det gäller också de ekonomiska och finansiella frågorna. De bästa, långsiktiga lösningarna går sannolikt inte att hetsa fram när krisen är som värst. Bara tålmodigt, oförtrutet arbete kan ge resultat i längden. Det var så med det stora europeiska fredsprojektet också.