I början av året förklarade justitieminister Beatrice Ask att hon vill öppna för en översyn av det svenska nämndemannasystemet. En positiv avsiktsförklaring: systemet med politisk tillsatta nämndemän – domare utan juridisk skolning – har på goda grunder kritiserats länge. Av en rad orsaker.

När regeringen i slutet av maj slutligen gav en domare i uppdrag att utreda nämndemannainstitutet var dock direktiven snäva. Det handlar om att göra en översyn och hitta förbättringar. Men det finns inga anvisningar som talar om att studera alternativ till dagens ordning, att skrota systemet helt enkelt. Partiernas rätt att utse nämndemännen ska inte heller ses över.

Det är olyckliga begränsningar. Fungerar det alls att försiktigt lappa och laga ett problematiskt system? Tja, kanske kan det bli bättre. Men det hade varit ännu bättre att förutsättningslöst pröva en helt ny lösning.

Den senaste tidens händelser talar inte minst för det. I Södertälje måste en stor rättegång tas om efter att den ogiltigförklarats – sedan en av nämndemännen konstaterats jäviga. I Malmö tycks en uppmärksammad mordrättegång röna samma öde. Och ändå är inte risken för jäv det principiellt största problemet i dagens system.

Bristerna är många och bekymmersamma. Därför är det bedrövligt att den pågående översynen inte är mer förutsättningslös och grundläggande. Ytterst handlar det om tilltron till rättssystemet. Den skadas av skandalerna och kritiken som dagens system utsätts för.

Mats Olofsson
ledarskribent