I ett debattinlägg (8/10) ställer företrädare för Västerbottens Handelskammare frågan ”Vem bryr sig egentligen om flaskhalsen mellan Umeå och Skellefteå?” Det raka svaret är: Region Västerbotten.

Region Västerbotten har vid olika tillfällen tydlig markerat betydelsen av att E4:an får en enhetlig standard i hela Sverige och att den felande länken mellan Umeå och Skellefteå åtgärdas, bland annat i yttrandet till den nationella planen 2009. Flaskhalsar på europavägarna är ett hinder för näringsliv och innebär dålig trafiksäkerhet.

När det gäller E4:an, som är länets viktigaste vägstråk för nord-sydliga transporter och som också är viktig för det nationella vägsystemet, handlar det om dels att åtgärda den flaskhals som de sju milen, av totalt 14 mil, mellan Umeå och Skellefteå utgör. Där krävs breddning och byggande av vajer och mitträcke.

Denna sträcka är relativt dyr, då mitträckesseparering kräver breddning samt sannolikt också omfattande sidovägbyggnader. Samtidigt borde Sverige som helhet inse att en Europaväg rimligtvis måste ha en någorlunda sammanhängande standard, vilket den i dag inte har.

Vi delar Handelskammarens åsikt att även med Norrbottniabanan och en sammantagen allmänt ökande godshantering på järnväg, får inte vägsystemet glömmas bort. De flesta godstransporter kräver också mer eller mindre långa transporter på väg. I norra Sverige, med långa avstånd, och förhållandevis glesa järnvägsnät är detta mycket tydligt – särskilt om man vill upprätthålla näringsverksamhet i hela landet.

För att förverkliga såväl upprustningen av E4 som byggandet av Norrbotniabanan krävs att vi alla aktörer arbetar målmedvetet för att tydliggöra för beslutande instanser på nationell nivå om de värden dessa insatser utgör för regionen och för landet.

Vi samarbetar gärna med Handelskammaren och andra aktörer i riktade informationsinsatser för att medvetandegöra dessa instanser om detta.

Erik Bergkvist
regionstyrelsens ordförande (S),
Region Västerbotten