Medlemmarnas medelålder har höjts, repertoaren breddats och klangen mognat. Stor variation och ständig utveckling kännetecknar en av landets främsta körer. I år fyller Sångkraft 40 år.

40 år med sång

Kammarkören Sångkraft grundades 1972 av Nils-Erik Öhman.
Då hette den Umeå ungdomskör, men bytte namn till Sångkraft i mitten av 1970-talet.
Under åren har 285 sångare passerat förutom de nuvarande deltagarna.
Kören hade i fjol en omsättning på en miljon kronor.
Körledaren av avlönad med ekonomiskt bidrag från Umeå kommun.
Till Kulturhuvudstadsåret 2014 arrangerar Sångkraft en internationell körfestival under midsommarveckan i Umeå.

” Braa aa ii aa oo aa ii aaao …”

Kammarkören Sångkraft sjunger upp inför en av de sista övningarna innan Jubileumskonserten på lördag.

De är en rutinerad skara sångare vars namn klingar välbekant inom såväl svenskt som internationellt körmusikliv. Själva menar de att kören är ett lysande exempel på när helheten utgör något större än delarna.

- Vi gör all sorts musik och lär oss hela tiden nya saker. Det är den ständiga utvecklingen som gör att jag vill fortsätta, säger Tomas Bergqvist, som stått i basstämman i 32 år.

Han är inte ensam om att ha en lång historia med kören. När Anna Olausson började första gången 1975 tog kören nästan all hennes tid.

- Då var alla unga och levde med kören, i dag är den en pusselbit i livet, säger hon.

Körledaren Leif Åkesson började sjunga i Sångkraft samma år som Anna. Han tyckte om den varierad repertoar men lämnade så småningom stan och luftade sin stämma i flera andra kören innan han återvände 1990, då som körens ledare.

- Mentalt har jag varit med hela tiden och när jag sedan fick frågan om att leda kören var det klart jag svarade ja.

Han har ingen officiell utbildning som dirigent och fick jobba hårt den första tiden. Under åren har han hållit fast vid den omväxlande repertoaren och nya utmaningar har avlöst varandra.

- De ska vara omväxlande så att det inte blir tråkigt, säger han.

- Leif är väldigt inspirerande, säger Tomas.

- Han har gjort oss medvetna om hur vi kan använda rösten på olika sätt för att förändra klangen, säger Anna Olausson.

Det ställs höga krav på sångarna i Sångkraft. Om man inte har tidigare körvana är det i princip omöjligt att komma med. Varje år provsjunger tio-tolv nya aspiranter och ungefär en fjärdedel av dem tas in för att fylla de cirka 40 platserna som är jämnt fördelade på fyra stämmor.

En av de senaste tillskotten i tenorstämman är Ludvig Lizana. Ny i stan började han surfa runt efter tänkbara körer och fastnade för Sångkrafts hemsida.

- Den såg fin ut så jag tänkte att de var ambitiösa.

Amatörproffs kan fungera som beskrivning på kören. Det är nämligen ytterst få körsångare i Sverige som får betalt för sina insatser, trots professionell kvalitet.

- Ja, körsång är en amatörrörelse. Fler sjunger i kör än tittar på idrott, säger Tomas.

Körledaren är den enda som har betalt för sin insats och med de andra körer han leder, hemma i Skellefteå där han bor, blir det ett heltidsjobb.

Nivån på de olika körerna skiftar och helt klart är Sångkraft den mest musikaliskt avancerade.

- Oavsett nivå är grunden densamma, vi sjunger för att det är roligt, men med Sångkraft kan jag göra musik där jag får uttrycka mig själv också, säger han.

Körer har olika uppdrag och syften. I många är kören till för individen men med Sångkraft är det tvärtom.

- Här är körsångarna till för kören och musiken som sedan framföras för publiken, säger Leif Åkesson.

Sångkraft har rest mycket och medverkat i flera körtävlingar, varav de vunnit några.

- Det går inte att tävla men första gången när vi vann första deltävlingen vände det och tävlingen blev en sporre. Man spottar upp sig, säger Anna Olausson.

Leif tycker tävlandet är ”lite otrevligt” men erkänner samtidigt att det är utvecklande och ökar koncentrationen hos sångarna.

- En konsert är också en typ av tävling med elementet att mycket står på spel, säger Ludvig.

På lördag jubileumssjunger Sångkraft inför publik i Norrlandsoperans konsertsal. Tomas Bergqvist fungerar som producent för arrangemanget den här gången och andra har varit med och bestämt programmet.

Körens åtaganden kräver en hel del jobb och arbetsuppgifterna är fördelade på många för att ingen ska jobba ihjäl sig.

För övrigt är körmedlemmarna, jämfört med många andra körer, ovanligt delaktiga.

- Det finns ett värde i att ge utrymme för sångarnas åsikter. Det tyder på ett engagemang, säger Leif, som ändå slutligen är den som bestämmer.

Karin Bernspång