Skyddad areal diskuteras alltid i massmedier med olika siffror som på ett förvillande sätt förtar en viktig sakdiskussion.

Med anledning av en undersökning av professor Kent Asp vid Göteborgs universitet, skrev jag en artikel (23/8) om några praktiska konsekvenser som enligt min mening kunde hänföras till journalisternas attityd till Miljöpartiet och miljöfrågor.

Två svar har kommit. Det ena, Per Hansson, tidigare ordförande för Västerbottens Ornitologiska förening, delar min åsikt att mediernas granskning av Botniabanans tillkomst brast, dock ur en annan synvinkel än den jag skrev om. Hans synpunkt stöder dock på ett värdefullt sätt mitt resonemang.

Den andre är journalisten Boris Ersson (29/9) som hävdar att jag fört fram felaktigheter.

Skyddad areal diskuteras alltid i massmedier med olika siffror som på ett förvillande sätt förtar en viktig sakdiskussion. I föreliggande fall baseras min på en tidningsrubrik, 84 procent skyddat i Jokkmokk. Jag skrev dock bara 70 procent då jag enbart ville få fram hur stor skillnad det är mot andra delar i landet.

Den här siffran, över 80 procent, kom från Naturskyddsföreningens ordföranden Mikael Karlsson vid en debatt i Almedalen, där han korrigerade en annan debattdeltagare. Någon förklaring varför man måste ha mer skyddad areal i Jokkmokk än i södra Sverige, för att klara den biologiska mångfalden, ger inte Ersson.

Om råvarubrist uppstår i området och företaget måste köpa virke på långa avstånd så kan detta leda till att kostnaderna överstiger intäkterna och företaget går i konkurs.

Om råvarubristen då beror på att SCA och Sveaskog inte minskar sin egen produktion eller på att volymerna minskar på grund av skyddade arealer kan ju som sagt diskuteras.

Beträffande ”Svensk skogsskövling i Karelen” så är det fullt möjligt att den redovisade avverkningen är felaktig ur alla eller ur många synpunkter.

Det jag reagerar på är att man inte redovisar om man bryter mot svenska FSC:s regler, ryska FSC:s regler eller ryska lagar och bestämmelser, och var Ikea befinner sig inom dessa regelverk. Man skulle ju gärna veta hur Ryssland, i och med Sovjets försvinnande, löst skogsvårdsfrågor och miljöfrågor när man nu börjar avverka gammal skog för att klara nödvändiga standardhöjningar för sin befolkning.

Hur väger man till exempel in nybyggande i trä kontra betong mot koldioxidfrågan.

SVT:s program gav ett intryck om att målsättningen var sätta dit Ikea vilket kan vara rätt om man allsidigt försökt visa hela bilden. Men risken blir ju stor att det blir fel om man missar ”en helikopterbild” över situationen och på något sätt fastnade i sin egen ursprungliga målbild.

FSC:s uppbyggnad och struktur är ju till stor del miljöorganisationernas verk och det förefaller konstigt att FSC:s fallissemang beror på att miljörevisorerna har betalt för sitt arbete. Revisorer i svenska aktiebolag får också betalt för sitt arbete utan att riskera en debatt om att vara mutade.

Bägge genmälen till min artikel styrker på ett bra sätt professor Kent Asps resultat av sin undersökning.

Avslutningsvis, en vaken och alert journalist skulle kanske fråga sig hur handläggningstiden vid Miljödomstolen påverkas av att länsstyrelsen har sina handläggare i Karelen. SVT redovisade nyligen att det tog minst fyra år att få igenom ett tillståndsärende.

Thomas Bergsten
f d skogsdirektör, Umeå