Syriens attack över gränsen till Turkiet i förra veckan fördömdes av Förenta nationernas säkerhetsråd. Så mycket mer än skarpa uttalanden kan FN dock för närvarande inte göra. Vetomakterna Ryssland och Kina gör vad de kan för att stoppa eller åtminstone urvattna resolutionerna.

FN har tappat initiativet i medlingen. Försöket att samla företrädare för alla parter i Syrien till en bred förhandlingslösning med förre generalsekreteraren Kofi Annan som FN:s och Arabförbundets gemensamma sändebud gick sorgligt om intet. Det var ett stort bakslag för världssamfundet som är i trängande behov av framgångar i konfliktlösning på diplomatisk väg.

Säkerhetsrådet uttrycker stor oro för att kriget i Syrien sprider sig till grannländerna i regionen med förödande följder. Syrien tillhör det europeiska närområdet. Turkiet ingår som kandidat till medlemskap i den europeiska unionen och som medlem i försvarsalliansen Nato i den alleuropeiska säkerhetsordningen. Dras Turkiet in i öppna strider berörs hela Europa av det tillspetsade läget.

Den europeiska försvars- och säkerhetspolitiken omfattar även närområdena. I och med EU:s utvidgning har unionen kommit allt närmare svåra kris- och konflikthärdar i och kring Ryssland, i Nordafrika och i Mellanöstern. Det medför ökade risker för indragning i väpnade konflikter – men också utökade förpliktelser för förhindrande av krig.

Regimen i Syrien förfogar över en värnpliktsarmé på över 300 000 man, det republikanska gardet, som är ett elitförband, samt därtill särskilda styrkor, däribland halvmilitära säkerhetsstyrkor. Vapnen har sedan upproret mot diktatorn Bashar al Assad startade riktats mot folket. Många av de 18 000 personer som dödats är kvinnor och barn som fallit offer när regimens styrkor bombarderat bostadsområden.

Den syriska armén är av konventionellt slag med marktrupper och flera tusen stridsvagnar. Till det kommer ett rätt omfattande stridsflyg. Materielen är mestadels av sovjetiskt ursprung, men Ryssland, som in i det sista håller fast vid stödet till al Assad, har fortsatt leveranserna. En viss modernisering har sålunda pågått på senare år. Åtagandena gäller alltjämt.

Turkiet har också en ansenlig armé, anpassad till Natos organisation och struktur. Stor satsning har gjorts på stridsflygplan.

Inom EU finns beredskap för en aktiv fredsfrämjande politik i närområdena; med diplomatiska insatser, humanitär hjälp och ekonomiskt stöd. I Syrien kunde hela arsenalen av åtgärder ha satts in för att underlätta övergången till demokrati. Det hade krävt – och förutsätter fortfarande – enighet i säkerhetsrådet om handlingsplan och bred samverkan av aktörer som FN, EU och Arabförbundets länder.

FN måste kunna spela en central roll i ansträngningarna att främja demokrati, fred och säkerhet i de omvälvande processer som sker när diktaturer avvecklas. Alternativet är i värsta fall som i Syrien död, elände och oerhört lidande för miljoner människor.