Bodil Hedlund skapar lågintensiva ytor där blicken får sjunka som ett lod och tvingar milt men bestämt betraktaren in i sina drömlandskap.

Konst

Bodil Hedlund
Lilla Galleriet
Visas till 25 oktober

Som skepp ur dimma träder de fram; silhuetterna av en stad, de rundade kanterna av kärl och urnor i Bodil Hedlunds disgrå måleri. I en ny utställning på Lilla Galleriet i Umeå har Stockholmskonstnären anlagt en sober fond av lågintensiva fält som i verken genombryts av objekt frammanade i tekniskt skickliga linjer och speglingar. Inga referenspunkter ges utöver de estetiska och formmässiga – städerna som skymtar kunde vara nordiska eller orientaliska, de skålformade skepnaderna som rör sig – utåt eller inåt genom målningarnas ytor? – såväl tomma som fulla, verkliga eller framsuggererade. Det vrider uppmärksamheten mot temperatur och komposition i verken, där en del spännande energi går att utvinna.

Mest fascinerande är hur struktur och djup i färgmaterialet motarbetar kulörerna – där toner med låg puls, varmgrått, brunrött, utspädd ockra och frostiga jordtoner, lägger an ett lugn, förs nerv och moment av spänning in i verken genom det lager-på-lager-arbete som låter blicken sjunka som ett lod i de till synes stängda ytorna. Bodil Hedlund skapar genom att fösa, skrapa och borsta ut färgerna, fält som blir sanka som myrmarker och lika oemotståndligt lockande att beträda trots potentiell fara.

De böljande och nästan magnetiska ytorna kunde för min del gärna få fylla dukarna i eget majestät – ibland är det först när man får hänge sig åt långa vandringar genom stora abstrakta platser som man inser hur mycket man behöver dessa som vila från det figurativa och symboltunga måleriet.

Men Bodil Hedlund väljer att bryta fälten med objekt som med subtila linjer och färgriktningar lyckas inta hela dukarna med former som blott antyds men som färdigställs i betraktarens öga. Det skapar en intressant relation med publiken som tvingas in i ett seende byggt på konvention där valmöjligheterna begränsas till att bjuda motstånd eller låta ögat bygga de världar Bodil Hedlund dikterar genom sina diskreta men bestämda grepp.

Begreppet drömlikt tillstånd är gravt missbrukat inom konsten för ett slappt förklarande av ett svårfångat stämningsläge när andra ord lägger sig utom räckhåll – men inför Bodil Hedluns måleri kan uttrycket hävda sin rätt. Efter ett besök i hennes dimhöljda värld finns uppvaknandet tveksamhet och vaga längtan kvar; vad var det egentligen jag såg, kände och förlorade där inne?

Sara Meidell