Efter en kortare turnésväng skrev Luleåmusikanten Magnus Ekelund ett öppet brev i sin blogg angående hur kritiker tenderar att se på popkonserter. Inlägget träffade mig som poprecensent och popintresserad rakt i magen. Jag kunde önska att det var bitterhet, i stället var det förskräckligt klarsynt. Den viktigaste meningen citerar jag rakt av: ”Håkan Hellströms band har varit normen för hur en konsert ska genomföras alldeles för länge”.

Så fort jag läste meningen kände jag mig avslöjad, direkt bortgjord. För precis så är det, det är inget att hymla om, även om jag inte hade insett det själv. Jag gick igenom något så osympatiskt som en recensentskris, tills jag bestämde mig för att denna löjliga transparens är precis vad jag vill åt som recensent. Jag vill att den som läser ska kunna tolka mitt tyckande genom vad jag brukar gå i gång på.

Tankarna väcktes igen när jag i helgen såg föreställningen Star for life i Aula Nordica i Umeå. Sällan har jag ältat en recensionstext så mycket, ändå höll några webbkommentarer inte med alls. Eftersom jag lever i en värld där popskribent fortfarande är ett nobelt yrke så är jag inte intresserad av den sortens tyckande som går ut på att fånga den sammantagna publikens åsikt, däremot vill jag att så många som möjligt ska få ut något av att jag besökt en konsert och tyckt till.

Därför är det enda jag kan erbjuda en liten guide till hur vem som helst kan utläsa mina betyg. Jag gillar Håkan Hellström. Jag gillar inte musik som är rolig. Jag är svag för överdrivna gitarrsolon. Jag har svårt för extrem metal. Rock med rötter i irländsk folkmusik är inget för mig. Jag föredrar Let it bleed framför White album. Hellre Coldplay än Animal Collective. Jag tycker att Ace of Base hitlåtar åldrats sämre än den mesta annan musik. AC/DC väcker inget i mig. Jag är glad för att Nirvana dödade pudelrocken.

Om du inte håller med mig om någonting är risken stor att du inte håller med mig om vad som är en bra konsert heller. Då kan du helt enkelt översätta mina ettor till femmor och mina flippar till floppar.

Höll du med om alltihopa kan våra åsikter säkert gå isär ibland ändå. En dag, förmodligen inte, formaliseras kanske vad som är bra och inte bara i norm, men tills dess har jag inget mer att erbjuda. Bara min goda vilja, mitt musikintresse och denna guide.

Simon Österhof