Ulf Lundell är en vars skiva recenseras denna vecka i VK. Kvantiteten är, som tidigare, överväldigande, skriver VK:s recensent.

 

Ulf Lundell – Rent förbannat

Rockhead/EMI

Betyg: 3

”Uffe, Uffe, Uffe!”. Så lär det låta när pojkarna längst fram återigen visar aktning för sin favoritskald. Hur ifrågasatt, älskad och hatad Ulf Lundell än må vara är han en svensk musikinstitution med en sällan sviktande fanbase. Och för första gången på tio år förtjänar han hyllningskörerna.

Men kvantiteten är, liksom tidigare, alltför överväldigande och en enkel-cd vore även här på sin plats i stället för en dubbel. Den akustiska Redan där, Springsteen-rocken Är vi lyckliga nu och textkavalkaden Arbete och bostad är svensk rock när den är som bäst. Men för varje topp finns en dal och vissa spår borde aldrig ha lämnat replokalen. Textmässigt visar dock den gode Lundell att han slår de flesta på fingrarna i Sverige. Må fler acceptera detta faktum.

Anders Samuelsson

 

Van Morrison – Born to sing: No plan B

Blue Note Records

Betyg: 4

Den trumpne pensionären ”Van the Man” reflekterar över sitt långa liv med en platta i klass med Magic time. Texter fyllda av livserfarenhet, politisk och existentiell kritik över den förhärskande och förödande livsstil som en stor del av mänskligheten ägnar sig åt. Mer jazz och soul än på länge med ett skickligt band som vet hur improvisationsveven ska dras. Tyvärr så envisas han med sitt gnälliga och idéfattiga sax- och munspelslir, särskilt framträdande med ett så bra band bakom ryggen.

Jan Westerlund

 

Ye Banished Privateers – Songs and curses

(inget skivbolag)

Betyg: 3

Det är svårt att tänka sig en mer nischad genre än piratfolkmusik, och med tanke på att Pirates of the caribbean var het för bra många år sedan var min skepsis total inför Ye Banished Privateers. Men, gratis är gott och när jag lyssnade fann jag till min förvåning att det var riktigt underhållande.

Så fort man kommer över den initiala buskiskänslan i yo-ho-ho-refränger och rullande ”rrrr” fanns där korta, slagkraftiga folkmusikvisor med finurliga texter. Jag hade önskat lite mer tryck i ljudbilden, främst från instrumenten, men på det stora hela är Songs and curses en riktigt underhållande bagatell.

Johan Paulin

 

Muse – The 2nd law

Warner

Betyg: 3

Muse har under åren genomgått en musikalisk evolution. De har blivit radiovänligare och oroväckande flörtiga med arenarock. På nya skivan The 2nd law har de tagit steget fullt ut och skruvat upp Matthew Bellamys(bilden) röst mot Judas Priest-klingande höjder.

Låtar som Survival och Supremacy är inslagna i en överdådig produktion med tydliga 70-talsvibbar. Lägg på några spår kantade med dupstep, stråkar och metal och vi har en skiva som är förvirrande kommersialiserad och modernt otidsenlig. Dagens Muse är inte det jag minns från Showbiz-tiden. Men utveckling kräver uppoffringar och själv har jag kanske bara blivit gammal. För i slutändan är The 2nd law en ganska underhållande skiva.

Carl Ahlström

 

Taken by trees – Other worlds

Secretly canadian

Betyg: 4

Förra albumet av Taken by trees, forna The Concretes-sångerskan Victoria Bergsman, var en fullträff med doft av mystik och orientaliska influenser. Nu går Bergsman mot mer tropiskt tillbakalutade tongångar, men med samma karaktäristiska, drömskt vackra och luftigt ljusa ljudbild i behåll. Detta tillsammans med dubbiga, karibiska rytmer där svala stråkar möter taktfasta oljefat och en och annan exotisk fågelsång, i en svävande mjuk produktion signerad Henning Fürst (The Tough Alliance).

Other worlds är en resa till andra världar i en ruskig tid där det behövs som mest.

Evelina Burström