Valet i Georgien leder till maktskifte. Det blir det första som genomförs i demokratisk ordning. Den nationella rörelsen som under ledning av president Micheil Saakasjvili styrt landet i åtta år förlorade valet i måndags. Saakasjvili meddelade på tisdagen att han lämnar över makten till valsegraren Bidzina Ivanisjvili och hans allians den georgiska drömmen.

Georgien, inklämt vid Svarta havet som en kil mellan Ryssland och Turkiet med även Azerbajdzjan och Armenien som grannar, har upplevt oroliga tider sedan Sovjetunionens upplösning för drygt tjugo år sedan. Väpnade konflikter har pågått och för fyra år sedan utsattes landet för ett ryskt militärt angrepp. De maktskiften som förekommit tidigare har alla skett under kaotiska och tumultartade former.

Valet till parlamentet skall enligt internationella observatörer ha gått rätt till. Problem har förekommit i samband med tidigare val, bland annat 2003 då dåvarande ledaren Eduard Sjevardnadze beskylldes för valfusk och tvingades avgå från presidentposten efter stora demonstrationer. Sedan dess har det politiska läget stabiliserats.

I valet 2004 segrade Saakasjvilis nationella rörelse. Saakasjvili sågs som en reformpolitiker. Under hans tid förbättrades förbindelserna med Europa. Med Ryssland blev förhållandet emellertid allt mer spänt. Georgien är med i Europarådet, världshandelsorganisationen WTO samt partnerskap för fred med Nato.

Georgien har med sina rikliga naturtillgångar förutsättningar för god ekonomisk utveckling. Men landet har också ett farligt läge i en jäsande del av världen. Det har hittills präglat den politiska situationen. Enligt författningen från 1995 sker val till det nationella parlamentet vart fjärde år. Presidenten har en stark ställning.

Behovet av demokratiska genombrott och framsteg är stort. Det nu genomförda valet kan vara ännu ett steg åt rätt håll. Men mycket beror på hur den nya styrande alliansen klarar sitt uppdrag och hur den nationella rörelsen som styrt landet i två mandatperioder beter sig i opposition. Hela den oroliga regionen behöver förebilder av fungerande demokrati och ledarskap som styr med ansvar och omdöme.

Ännu finns mycket att förbättra i genomförandet av fria, allmänna val i länder som lydde under det kommunistiska väldet Sovjetunionen. Ryssland självt har stora brister. Vitryssland tillhör de värsta. Valet i Vitryssland den 23 september var inte på något sätt fritt och demokratiskt säger riksdagsledamöter i den svenska riksdagen som var på plats som observatörer. Den vitryska regimen lät inte befolkningen organisera sig och bedriva valkampanjer. Yttrandefrihet råder inte. Oppositionella fängslas och tillåts inte kandidera i val.

Georgien tillhör dem som kommit en bit på vägen i demokratiprocessen. Men också där finns risk för bakslag och återfall i auktoritärt styre. Av mycket stor betydelse för fortsättningen är att det första demokratiska maktskiftet också för med sig bättre förhållanden för folk och ökad tilltro till demokratin.