I Familjen Bruuns Den bruna maten synas 70-talets receptkort i sömmarna.
FAMILJEN BRUUN

Äckligt, roligt och späckat med nostalgi

Recensioner.
Som en kombinerad nostalgi- och äckelbomb, med ett stort mått humor, berättar Den bruna maten sanningen om 70-talets väldigt enfärgade matkonst. Vad sägs om en meny på senapspanerade grisknorrar, jättedolme och skinkost i persikor? Vansinnigt äckligt - och hejdlöst roligt, skriver VK:s Evelina Burström.
Evelina Åberg
Uppdaterad 4 oktober 2012 kl. 16:29

Det sägs att det ges ut nära nog en kokbok per dag i Sverige. Det är machomatlagning á la Per Morberg, puttrande långkok och surdegsmatande skäggkillar i Sofo, pastellfärgade kokböcker med sugarpastedekorerade cupcakes och trendiga macarons. Tjusiga stilleben med hängmörad entrecôte och dillslungade svartrötter, det är LCHF, GI och ISO, det lagas säsongsbetonat, närproducerat och miljöetiskt, det ska vara nyttig vardagslyx på 20 minuter för hela familjen, mat för löparen, yogautövaren och proffsidrottaren, för den som vill bli smart, smal eller förbättra sitt minne.

DN berättade i söndags om en kokboks resa från idé till boksignering med allt från receptkonstruktion via typsnittsval till releasemingel med rosa bubbel och pyttesmå tilltugg. En kokbok tar mycket tid och varenda detalj är gjord med yttersta noggrannhet för att skapa en helhet av inspiration och pur matglädje.

Det är en variant, eller så gör man helt tvärtom.

I Den bruna maten - Sanningen om 70-talets kokkonst (Galago) har Familjen Bruun (de stockholmska amatörkockarna Jonas Alvunger, Elin Berg och Petter Inedahl) samlat receptkort från 70- talet, den typ hemmafruar prenumererade på och förvarade i en plastlåda på spisfläkten, för att visa 70-talsmatens rätta (bruna) ansikte. Familjen Bruun är sedan tidigare en omtyckt blogg som nu utkommer i bokform, där receptkorten samsas med humoristiska utförandebeskrivningar och omdömen kring maten.

Betyg ett till fem delas ut och de flesta rätterna hamnar under betyg tre. Detta parat med föga smickrande bilder på vidriga anrättningar som skinkägg i gelé ("små aliens på din tallrik"), kaffefläsk ("en allians av den mindre heliga sorten"), leverpanna ("mäktig, hotfull och påträngande") eller det spektakulära påhittet pannkakstårta med fiskfyllning ("kommer aldrig att hamna på menyn igen").

Den bruna maten framkallar knappast några nyfikna smaklökar med sina tungt köttiga recept och minst sagt märkliga smakkombinationer. Det mesta som kan göras som gelé eller färserat på olika sätt - färserat kålhuvud, färsfylld selleri eller blomkål under färstäcke exempelvis - föredras. Eller vad som helst som går att peta in banan i.

Det kan kallas påhittigt och lekfullt, eller bara vanvettigt och slående oaptitligt - och väldigt, väldigt brunt. Jag har aldrig sett en kokbok som fått mig så långt ifrån sugen på att både laga och äta mat, vilket ju måste ses som en bedrift. I stället är det vansinnigt äckligt - och hejdlöst roligt.

70-talets rykte som dåligt matdecennium - pizzeriorna och Kinakrogarnas intåg i Sverige - blir knappast förbättrat, men det var faktiskt också en tid av fin husmanskost som chili con carne, kalops och långsam matlagning i lergryta.

Även om Den bruna maten är fullt användbar som kokbok för den som mot förmodan skulle bli sugen så fungerar den nog huvudsakligen som nostalgi för somliga, kul kitsch för andra. Den bruna maten är ändå minst lika mycket en kommentar mot den uppsjö av läckra kokböcker och den glamouriserade matlagning som dominerar våra tankar kring mat.

Den är som en fint tröstande påminnelse när det inte blir vardagslyx på en tisdag med de flottaste redskapen av fina, närodlade ingredienser. Kanske i stället bananer i skinkrock?

Annons
FÖLJ ÄMNEN
Annons
Annons
Västerbottens-Kuriren
facebooktwitterinstagramrss
phone
  • Växeln
  • 090-17 60 00
  • Redaktionen
  • 090-17 60 10
  • 090-17 60 11
geo
  • Besöksadress
  • VK
  • Förrådsvägen 9
  • 901 70 Umeå
Ansvarig utgivare: Ingvar Näslund | © Copyright Västerbottens-Kuriren | Allt material på sajten är skyddat enligt upphovsrätten