Efter det helt manipulerade valet i Vitryssland väntar nu ett viktigare val i regionen. Ukraina, ett folkrikt (45 miljoner) gränsland mellan det ryska och det centraleuropeiska, ska välja den 28 oktober.

För snart åtta år sedan svepte den orangea revolutionen bort ett korrupt, auktoritärt ledarskap. Valfuskaren Viktor Janukovytj berövades sin valviktoria, den demokratiska fronten segrade i nyvalet efter jul 2004.

Janukovytj blev ändå president 2010 – och styr med korruption, manipulation och centralkontroll. Allt talar för att hans Regionernas parti, med bas i de rysktalande delarna i öst och söder, kommer att segra nu i oktober. Den demokratiska fronten är försvagad efter ett exempellöst oansvarigt styre. De två ledarna, Viktor Jusjtjenko och Julia Tymosjenko, ägnade mest tid att bekämpa varandra, inte att reformera landet.

Tymosjenko hade ändå kunnat bli president 2010 – men två miljoner av de ”orangea” väljarna stannade hemma i protest.

Nu sitter hon inspärrad i fängelse på sju år. En rent politisk dom för ett gasavtal med Ryssland 2009. Janukovytj vill ha henne oskadliggjord. Men därmed har han retat upp både EU, som protesterar mot rättsövergreppet, och Putin, som skrev på gasavtalet för Ryssland. Detta avtal som höjde priser och tvingade till hushållning, var egentligen vettigt.

I sommar antog radan en ny språklag som gör ryskan till ett andra nationellt språk. Sedan självständigheten har ukrainskan, talad av ca 70 procent av befolkningen, varit nationellt språk.

Detta är ett allvarligt slag mot den ukrainska identiteten, anser Mykola Rjabtjuk, välkänd demokratiforskare och essäist.

De två olika kulturerna i väst (f d polskt och österrikiskt) och öst (tidigare ryskt) hade börjat enas efter 1991. Men nu kan det bli språkstrid. Rjabtjuk tror att de ofta ryskspråkiga tjänstemännen återgår till ryska i officiella dokument och ukrainskan blir andra klassens språk som under Sovjets tid.

Samtidigt har Janukovytj gradvis skärpt greppet över medierna, även om mycket är friare än före 2004. Teven är helt statskontrollerad. En lag om privatlivet hindrar medierna att granska makthavares ekonomi, ett helt färskt förslag om att kriminalisera ”förtal” ska stoppa ofördelaktiga grävarreportage, våld och påtryckningar mot journalister är vardagsmat.

Var då den orangea revolutionen förgäves?

- Nej, trots allt inte, anser Mykola Rjabtjuk. Samhället är friare. Och framför allt: minnet finns kvar.

Folket vet att det kan göra något gemensamt om övergreppen blir för många. Och makthavarna vet att de inte kan göra vad som helst.

- Vi kan vara tacksamma för att Janukovytj är ganska lat, inte så intresserad av politik, bara av makt och pengar, säger Mykola Rjabtjuk. Auktoritära makthavare som Putin och Lukasjenka, som vill styra i detalj, är mycket farligare.

OLOF KLEBERG
Tidigare chefredaktör för Västerbottens-Kuriren