Äntligen kom ett efterlängtat besked gällande förhandlingarna kring lärarlönerna. Lärarna får en högre löneökning än snittet i årets avtalsrörelse och steget mot rimliga löner för lärarkåren är taget. Med en ökning på omkring 1100 kronor i månaden, kompenserar lärarna, som ett första steg, för den släpning av lönerna som de dragits med i många år. Första steget är taget mot ett återupprättande av statusen för lärarna.

Med de förslag om införandet av lektorstjänster och så kallade förstelärare”, som regeringen presenterade i veckan, kommer möjligheterna till rejäla lönelyft att öka för många lärare. Kvaliteten, statusen och attraktiviteten i läraryrket ges en chans att öka. Lärarna har ett av samhällets allra viktigaste uppdrag. Det måste synas i lönekuvertet.

Genom de överskott som syns i friskolekoncerner, går det att utläsa att det finns ekonomi att höja lönerna. Det är ytterst centralt att läraryrket inte blir ett låglöneyrke bland akademiker.

Tvärtom måste de som utbildar våra framväxande generationer entreprenörer, ingenjörer, forskare och samhällsbyggare, vara personer som genom kvalitet, kunskap och engagemang, också ges chansen till välstånd. Kommunerna har nu ett enormt ansvar att, på rätt sätt, tillse att medel ges till höjda löner.

Om friskolorna kan skapa överskott, kan kommunerna göra det samma. De kommuner som nu kommer hota med nedskärningar på grund av lönelyftet, måste obönhörligen avslöjas som utbildningsfientliga.

När man frågar befolkningen om värdet på lärarkåren, är svaret entydigt. Lärarna är en av samhällets absolut viktigaste yrkesgrupper. Men när kommunpolitikerna visar sin värdering av lärarna, hamnar de helt snett genom att neka korrekta löneökningar.

Årets avtalsförhandling visar att det var en strid på kniven. Konflikten var inte långt borta. Sveriges Kommuner och Landsting gick till och med ut och hävdade att deras roll som försvarare av ekonomisk stabilitet i landet, äventyrades om lärarlönerna höjdes mer än snittet. Dessvärre skvallrar det om att politiker fortfarande ser lärarna som en yrkeskår som ska drivas av kall och idealitet.

Men när vi nu har en yrkeskategori som drivs av ett kall att göra skillnad för framväxande generationer, måste vi i det samhälle som ser värdet av ungas utbildning och samhällsdanande, se till att det också lönar sig.

Vi måste ha de bäst lämpade och de mest sugna som utbildar sig till lärare.

Dessa personer måste också ges korrekt kompensation för sitt yrkesutövande. Vi, som samhälle och medborgare, har inte råd att missa de bäst lämpade på grund av att de inte ser hur de ska få ekonomi i sitt yrkesval.

Erik Laakso
Frilansande skribent och bloggare