Hassan Bah fyrar, under grön skärmmössa, bakom solglasögon och congas, av ett bländvitt leende mot fredagkvällspubliken.

Kebnekajse får högsta betyg

Artist: Kebnekajse

Plats: Droskan

Publik: Drygt 200

Bäst: Utflykterna i kosmos

Sämst: Att vara i tjänst en sådan kväll!

Betyg: 5

Som jublar till svar. Han har just tagit upp konsekvenser av okontrollerat batteridrällande han sett i sitt forna hemland Guinea, det han lämnade i mitten av 60-talet. Ynglingarna i dåtida Kenekajse, eller Kebne som fansen säger, plockade in honom i bandet för 40 år sedan. Nu är han en av gruppens fyra folkpensionärer!

Men Hassan är blott en av två slagverkare. Ty Kebne dubblerar. Sak samma med basister. Två. Samt solister; två där också. Kanske det utgör fundamentet för det orubbliga men ändå lätta sväng och gung bandet utsöndrar i varje por? Hassan lägger afrikanska rytmer, Pelle Ekman en märklig blandning av tretakt och fyrtakt på trummorna, Göran Lagerberg och Thomas Netzler rör sig i olika register på basarna, allt medan Mats Glenngård spelar stämmor på sin fiol, så taglet ryker, i team med supercoole Kenny Håkanssons svarta Malmberggitarr. Håkansson liknar allt mer en distingerad excentriker i såväl klädsel som åtbörder. Sirlig elegans, vilket även präglar hans spel. En stil som hänger väl ihop harmoniskt med Kebnes, en lyckad korsning av instrumentalgruppen The Shadows och svensk folkmusikskatt.

Efter inledande Fäbodpsalm, en av kvällens fem låtar från fjolårets Idioten – ny platta landar senare i höst – kommer ett av Kebnes riktiga höjdarnummer, Rättvikarnas gånglåt. I andanom går det att uppbringa det ordlösa gnolande folksångerskan Turid satte på plats för länge sedan. Men det är vackert ändå, förutan henne.

Och så fortsätter det. Första set har inte fullt ut det tryck Kebne förknippas med, men efter paus är det högtryck! Publik rör sig på stället, kroppar vrids rytmiskt, gnolande strupar följer Håkanssons och Glenngårds vinande vindlande vemodiga toner, likt stjärnfallsbeströdd vandring längs Vintergata i norrsken.  Efter avslutande extranumret Tax free, av Hansson & Karlsson, i en version som får mig att stå med hängande käke, väntar fullmånens sken i kall klar natt. Helt logiskt!

STAFFAN WESTFAL