Star for life är en organisation som arbetar med bland annat HIV-prevention och med att stötta skolor i framförallt Sydafrika. Man arbetar mycket med ungdomars självkänsla och använder sig av både idrott och musik i arbetet.

Star for life on tour

Aula Nordica
Publik: Några hundra
Bäst: Körerna och jojken
Sämst: Unkenheten
Betyg: 2

Numer arrangerar man också konsertturnéer genom Sverige där man informerar om organisationen och situationen i södra Afrika. Till turnén har man bjudit in en sydafrikansk skolkör, Star Choir, som i ledning av Triple & Touch svängt ihop konserten som igår angjorde Aula Nordica. På scenen har man också en enorm kör bestående av skolungdomar från Umeå.

Konserten andas faktiskt äkta engagemang och så långt är allt gott. Tyvärr hinner konserten knappt börja innan det börjar skava. Mellansnacken fylls upp av prat om att vi svenskar, vi är så tillknäppta, men afrikaner vet ju hur man släpper lös dom.

Det är ett tröttsamt generaliserande som borde skippats i en konsert av det här slaget. Värre ska det bli. Man har jagat afrikansk musik som gemene man i Sverige har koll på och river snabbt av ett litet medley från Paul Simons Graceland vilket må vara hänt, men när det blir Lejonkungen och The lion sleeps tonight skruvar man på sig i stolen.

Direkt hemskt blir det när man skickar ut sin sydafrikanska kör (”För tre veckor sen hade dom knappt lämnat hembyn, eller hållit i en mikrofon!”) på scenen i någon sorts ihopslängd Zulu-utstyrsel och sjunger introsekvensen till Circle of life.

Behållningen är istället körerna, konsertens bästa stunder är när man skalar av och låter sången stå i centrum. I idén finns ju potential och scenen är proppfull av starka röster och bubblande karisma, men utförandet är tunt och odynamiskt. Mot slutet dansas det ändå friskt i stolsraderna, och visst finns här ett sväng. Man måste bara stå ut med en hel del för att få ta del av det.

SIMON ÖSTERHOF