En sliten statsminister spelar en av huvudrollerna i Erlend Loes nya roman. Att Jens Stoltenberg stått modell för karaktären är ingen hemlighet. Det var den norske politikerns duktighet som triggade författaren.

Jens är trött och lite deprimerad, vill helst slippa tyngden av att styra landet. För att stå ut med pressen i tillvaron behöver han ett andningshål, en tillflykt undan alla krav.

Den finner han i förorten, som inneboende hos Fvonk, en gång ansvarig för Gång- och motionsförbundet – numera sjukskriven efter anklagelser om fusk med statsbidragen.

Skrapkod

Låter storyn osannolik? Ja, precis som i Erlend Loes bok ”Doppler” där huvudpersonen flyttar ut i skogen och blir vän med en älg, eller i ”Naiv.Super” där hjälten försöker pussla ihop sitt liv med hjälp av en bultbräda från Brio innehåller romanen ”Fvonk” lätt absurda inslag. Själva titeln kräver en egen förklaring.

— Det kommer från en skrapkod till ett trådlöst nätverk på ett hotell. Jag tog vara på den för att det lät så fint. Och sedan upptäckte jag att det var ett familjenamn i Holland och tyckte att jag kunde använda det som namnet på min huvudperson, säger Erlend Loe.

Han har precis anlänt till Bok- och biblioteksmässan i Göteborg, med ena handen i ett stödbandage; en begynnande förslitningsskada efter allt skrivande, tror han själv. Just nu har han tre nya projekt på gång: en ungdomsbok, ett filmmanus och ett jobb för tv. Men ännu har han inte helt lämnat ”Fvonk” bakom sig, romanen som han kallar för ”lite respektlösa projekt”.

Skrev om

Helt riskfritt är det inte att publicera en bok där en av karaktärerna är modellerad efter Norges statsminister, särskilt inte efter händelserna på Utöya 2011. Det visade det lite ljumma mottagande som romanen fick i Norge, menar Loe.

— Det var väldigt mycket roligare att skoja med Jens före 22 juli än efteråt, konstaterar han.

Boken var i princip färdigskriven när massakern på ön inträffade, men Erlend Loe insåg att han inte kunde bortse från händelsen och skrev om vissa partier i texten. Det inträffade understryker i än högre grad varför den fiktive statsministern är så trött och sliten i hans berättelse.

Men vad var det med Stoltenberg som triggade honom?

— Han är en så idealistisk, god och ren människa att jag tänkte att om jag var en sådan människa så skulle jag ha behov av en eller annan kanal att agera ut i. Någonstans måste man ta ut det. Dricka eller se på pornografi på nätterna, det måste finnas någon annan Jens än den vi kan se.

”Fvonk” innehåller väldigt lite porr och krökande. Jens hemliga laster handlar snarare om att få leva ut sin barnslighet. Han är besatt av att bygga med Kaplaklossar, av att åka skidrundor formade som exempelfigurerna i hans examensuppsats och av tanken på hybriddjuret ligern (ett mellanting mellan ett lejon och en tiger).

För proffsig

Har Jens Stoltenberg själv reagerat på boken? Erlend Loe skakar på huvudet.

— Han har aldrig uttalat sig och kommer aldrig att göra det. Han är för proffsig för det.

”Fvonk” kan avfärdas som en humoristisk bagatell, men kan också ses som en oroväckande skildring av ett samhälle där duktighet och ordning premieras medan svaghet, misstag och laster föraktas.

— Vad är målet? Är det människor som alltid äter rätt, som tar en löprunda när de har en halvtimme ledigt? Det är något klaustrofobiskt över det som jag inte vet om folk tänker på. Allt blir mer effektivt, men det är sällan vi talar om att vi vill ha ett trevligare samhälle.