En genomgång av ”de sju jättarna på vård- och omsorgsmarknaden” är ett av huvudinslagen i veckans Dagens Samhälle.

Det är med våldsam kritik mot påstått orimliga vinster i denna sektor – ja, krav på vinstförbud – som Vänsterpartiet, Miljöpartiet och allt fler socialdemokratiska röster försöker profilera sig som rättvisans riddare och enda förespråkare för en rättvis vård och omsorg.

Men stämmer verkligheten med den bild kritikerna vill förmedla? Nej, inte att döma av den kartläggning Dagens Samhälle gjort. Omsättningen är förvisso gigantisk och kurvan stiger. Men de sju största vård- och omsorgskoncernernas samlade vinst före skatt låg 2011 på minus.

Häromdagen påstod Malmö arbetarekommun skattesubventionerad ger vårdkoncernerna miljardvinster : ”De ”plockar ut 7,2 miljarder kronor”. V menar att SCB-statistik visar att det handlar om knappt nio miljarder.

Två helt olika bilder. Mycket lite talar för att vinstkritikernas är korrekt. Vilket förstås inte innebär att alla regler, i alla avseenden, är de bästa just nu.

Dock: Den största vinsten med enskilda aktörer är att dessa skapar valfrihet och därmed en vinst i välfärden som kommer alla medborgare till del – det mervärdet skulle försvinna om den företagsekonomiska drivkraften förbjöds.

Den enda rimliga hållningen är att alla aktörer som använder skattepengar också måste producera en tillräcklig kvalitet. Sedan är det naturligtvis upp till vårdkonsumenten att avgöra vilken aktör han/hon vill nyttja. Det kallas konsumentmakt.

Mats Olofsson
ledarskribent