Var går egentligen mittlinjen/skiljelinjen i den allt mer triangulerade svenska politiken? Där Moderaterna anstränger sig att byta åsikter och överta tidigare socialdemokratisk vokabulär, där de senare sluter upp bakom regeringspolitiken på område efter område. Häromdagen handlade det om skatterna.

När S nyligen presenterade en fempunktsplan, inför sitt kommande budgetförslag, kallades detta ”affärsplan”. I en debattartikel i torsdagens (27/9) VK avslutar moderata oppositionslandstingsrådet tillsammans med en kamrat från riksdagen käckt ”I sin iver att montera ned vårt gemensamma välfärdssystem tycks Socialdemokraterna glömma bort ”.

Upp och nedvända världen. I alla fall upp och ned på den invanda världen.

Den moderata trianguleringen – anpassningen till en politik som sätter taktik främst och därför går ut på att inta ståndpunkter nära den politiska motståndaren/konkurrenten – saknar inte kritiker. Men på det stora hela följer partiapparaten lydigt ledningens direktiv. Strategin har ju också varit lyckosam. Så här långt i vart fall.

Samma harmoni står av allt att döma inte att återfinna i socialdemokratin. Den nya partiledningens direktiv om anpassning och moderering möter motstånd och detta tilltar av allt att döma. Vänsterfalangen mobiliserar.

Skiljelinjen i svensk politik går nog inte mellan Alliansen och ett rödgrönt block. Utan snarare tvärs genom socialdemokratin. I all synnerhet som Miljöpartiet försiktigt driver på en anpassningskurs mot den politiska mitten – mot realistiska ståndpunkter och från frasradikalitet.

Kritikerna i Socialdemokraterna opponerar sig såväl i sak som kring språk och ordval. RUT, vinst i offentlig sektor och ”affärsplan” gillas eller accepteras uppenbarligen av den nuvarande ledningen. Men inte av alla i partiet. I Västerbotten, till exempel, verkar det finns åtskilliga som är känner sig mindre attraherade av den nya ledningens tankegångar. I Malmö och Sydsverige likaså.

Falangernas kamp står i begrepp att börja om på nytt. Det handlar om var tyngdpunkten i den socialdemokratiska politiken ska ligga. Till höger eller till vänster?

Mats Olofsson
ledarskribent