Företagsbeskattningen måste vara konkurrenskraftig. Den omfattande skattereformen 1990 gav Sverige vad som då var en mycket konkurrenskraftig företagsbeskattning. Med redan omkring 2005 började genomsnitten för EU som OECD bli mer konkurrenskraftiga än våra skatteregler. Lägre skattesatser nu ger en bättre grund för jobb och framsteg. Det är att försvara möjligheterna att betala för välfärden.
Det skriver Åke Wredén, liberal frilansskribent och tidigare verksam vid Nerikes Allehanda och Eskilstuna-Kuriren.

Starkt näringsliv, hög produktivitet – på den grunden måste ett modernt välfärdssamhälle bygga. Därför är ändringen av företagsbeskattningen är en av de intressantaste sakerna i regeringens budget.

Det är ett dubbelgrepp som tas. Kryphål som utnyttjas för organiserad skatteflykt i mångmiljardklassen spikas igen. Samtidigt sänks bolagsskattesatsen med drygt fyra procentenheter till 22 procent.

Det blir mer likabehandling av olika slags företag. De som haft tillfälle och fräckhet nog att med skattekonsulters hjälp organisera räntesnurror via skatteparadis kan inte fortsätta.

Andra företag får en betydande förbättring av kalkylen för investeringar i produktion i Sverige. Näringslivsklimatet förbättras, fast inte för skatteflyktskonsulter. Förbättringen är störst för dem som inte deltagit i karusellerna via Cypern och holmar i Karibien och Engelska kanalen.

Det här är en etapp, en utredning arbetar med en mer genomgripande reform av företagsbeskattningen. Den har direktiv med liberal prägel: Sänkta skattesatser, uttagna på bredare bas.

Slående är hur regeringen tagit fram den här reformen trots småsurt gnäll för näringslivsorganisationer som mer vårdat omsorgen om ett av skattesystemets främsta kryphål. Men dessutom ser man ofta i rikstäckande nyhetsrapportering och i en del politisk debatt ensidigt till storstadsmiljöer mer än till industrimiljöer.

Man ser till privatekonomi och fastigheter, samt utgifter i offentlig sektor. Men i längden mycket viktigare är att inkomstsidan kan utvecklas väl genom god konkurrensförmåga i en värld allt fler länder industrialiseras.

Företagsbeskattningen behöver då vara konkurrenskraftig, inte genom skatteflyktschanser för somliga utan genom lägre skattesats lika för alla. En för hög skattesats gör det för billigt att vara mindre effektiv. Den motverkar både investeringar i ny produktionskapacitet och att internationellt verksamma företag har sina hemmabaser i Sverige.

Genom den omfattande skattereformen 1990 fick Sverige vad som då var en mycket konkurrenskraftig företagsbeskattning. Med redan omkring 2005 började genomsnitten för EU som OECD bli mer konkurrenskraftiga än våra skatteregler.

Den reform som nu föreslås är inget man utan konsekvenser skulle kunnat vänta längre med. Tvärtom behövs med tanke på det svåra internationella läget snabba, tydliga besked om Sveriges beslutsamhet att vara en god miljö för tekniskt avancerade, globalt konkurrenskraftiga företag.

Det dubbla greppet är också det som tas i flera andra länder: Åtgärder för att ta itu med skatteparadisens snedvridningar och orättvisor går hand i hand med en utveckling mot lägre skattesatser som – och det är det viktigaste – ger en bättre grund för jobb och framsteg. Detta kan hålla uppe de samlade skatteintäkterna och försvara möjligheterna att betala för välfärden.

Åke Wredén