Jag har bott i Umeå i drygt nio år. Det är en lång tid, hur man än vänder och vrider på saken. Under en promenad i den byggkransbeklädda stadskärnan slås jag av insikten att det snart kommer se annorlunda ut. Till det yttre.

Ända sedan jag flyttade hit från Piteå har det pågått små eller stora byggnationer runt om i staden. ”En stad i förändring” har det hetat. Men aldrig i den skala vi nu upplever och aldrig mot ett så tydligt mål i form av kulturhuvudstadsåret 2014. Man kan för all del satsa pengar till den grad att sultanen av Brunei bländas av stadens överdådighet. Men vad som sker här och nu får aldrig offras för en skinande fasad.

Anna von Hausswolff, Tomas Andersson Wij, Miss Li och Soundtrack of our lives. Alla kommer de till Umeå under loppet av en dryg månad. Blicka norrut längs Norrlandskusten, eller söderut i viss utsträckning, och ni hittar inte särdeles många städer som är en lika naturlig stopplats på popmusikens eviga långlopp som Umeå. Det är frukterna av ett ihärdigt arbete från arrangörshåll och ett lika ihärdigt intresse från publikhåll. Så låt oss aldrig sluta uppskatta och nära detta sällsynta privilegium.

Nyss tog vi Scharinska för givet och reflekterade inte över dess oumbärlighet förrän hotet om försäljning bankade på dörren. Det kan vara värt att påminna sig om detta inför de stundande åren. För musikstaden Umeå är det fundamentalt viktigt att 2015 innebär att arrangörer och publik fortsätter med oförtruten kraft. Annars kan det vara början på en lång och smärtsam nedåtspiral. Verkar jag pessimistisk? 1995 utsågs Skellefteå till Årets kulturkommun och 2002 Årets popstad. I dagsläget pågår arbetet för att återskapa den glans som snabbt falnade och som ledde till att staden förra året rankades sist i Sverige över hur ofta invånarna besöker pop- och rockkonserter.

Jag hoppas att jag om ytterligare nio år kan blicka tillbaka på 2014 som ett år av kulturell och innovativ stimulans som satte guldkant på en redan skimrande tillvaro som fortsatte att glädja mig under kommande år. Jag vill inte blicka tillbaka på 2014 som året då stadens musikliv nådde sin topp men där baksmällan påtvingade en lång resa tillbaka mot nollpunkten. Det vore, bryskt uttryckt, så djävla onödigt och ett slöseri med den tid och kraft som eldsjälar under lång tid lagt ned i musikens namn.

Anders Samuelsson