Fler i arbete är ett av de viktigaste målen i den budgetproposition regeringen lämnade till riksdagen i förra veckan. Regeringen föreslår satsningar på utbildning, förstärkta arbetsmarknadspolitiska insatser, bättre mottagande och utbildning för dem som är födda utomlands, fler tidiga programinsatser och subventionerade anställningar för att förhindra och bryta långtidsarbetslöshet, mer individuellt stöd för funktionsnedsatta samt åtgärder för att underlätta övergången från arbetslöshet till sysselsättning.

Mest handlar det om kompletteringar till och förstärkningar av befintliga program och insatser.  Några snabbverkande lösningar finns emellertid inte. Den rådande arbetslösheten har mycket komplicerad sammansättning. Det krävs mycket av individuellt stöd för att hjälpa de arbetslösa till rätta.

Arbetsmarknaden fungerar förhållandevis bra efter omständigheterna. Antalet sysselsatta ökar stadigt. De som kommer ut på arbetsmarknaden med utbildning, examen och yrkeskunnande får ett arbete. Utvecklingen har varit positiv till och med under de senaste fyra åren av omväxlande finanskris, tillväxtras och konjunkturavmattningar. Trots återkommande svaga perioder varje år förmår arbetsmarknaden ta till sig mer arbetskraft.

Oväntat smidigt gick också återhämtningen efter det produktionsras indus-trin råkade ut för i finanskrisen. En del av dem som förlorade jobben kunde återanställas. Andra hittade annat arbete. De flesta stod sig med erfarenhet och kunnande väl i konkurrensen om jobben. Industriarbetarna i 2000-talet har därtill vanligen mycket varierande utbildnings- och yrkesbakgrund. Det gör att de har god anpassningsförmåga. De kan, om det behövs, byta bransch.

Speciella och mycket allvarliga problem finns dock. Dit hör att vissa grupper håller på att helt stängas ute från arbetslivet. Det handlar särskilt om ungdomar och utrikes födda med den svagaste förankringen på arbetsmarknaden. En del av dem råkar ut för upprepade arbetslöshetsperioder och andra riskerar fastna i långtidsarbetslöshet.

Mer och mer kommer arbetsmarknadspolitiken för resten av 2010-talet att inriktas på särskilda program för de berörda ungdomarna.

Några generella åtgärder som avhjälper den här typen av arbetslöshet har inte stått att finna. På sikt kan de skolreformer och utbildningsreformer som bland annat gäller yrkesutbildningar göra alla ungdomar bättre rustade för ett långt arbetsliv. Men de som i dag står utan egen försörjning har också lång väg via utbildning, lärlingsplats, praktik, inskolning eller stödåtgärder för att nå en anställning.

Ambitionerna är höga och en omfattande arsenal av arbetsmarknadspolitiska insatser finns att tillgå. Det sista hindret, nämligen att arbetsgivarna väljer att anställa andra än dem som har låg eller ingen utbildning och perioder av arbetslöshet bakom sig, kvarstår likväl. Särskilda incitament kommer att krävas.