Blott 23 år gammal visade Xavier Dolan sin tredje film i Cannes i våras.

Med ”Laurence anyways” undersöker regissören hur ett könsbyte påverkar en parrelation under ett decennium.

— Jag vet faktiskt inte själv hur jag skulle reagera, säger han.

Vissa ord känns närmast givna i en artikel om den franskkanadensiske regissören Xavier Dolan. ”Underbarn” är ett.

Han var blott 19 år gammal när han tog Cannes med storm med sin sensationella debutfilm ”Jag dödade min mamma” 2009.

”Excess” är ett annat. I Xavier Dolans filmer är det knappast stilren minimalism som råder, allt och alla är färgstarka och liksom lite för mycket, på ett underbart vis.

Efter den tredje filmen, som visades i Cannes i våras och får svensk biopremiär på fredag, går det också att lägga till ”kontroll-freak” i Xavier Dolan-lexikonet.

Tydlig vision

För till ”Laurence Anyways”, en närmast episk kärleksfilm om Laurence, som på sin 30-årsdag berättar för sin älskade Frédérique att han vill byta kön, har det lilla underbarnet gjort det mesta själv.

— Jag vet ju själv hur det ska vara, jag har allt i huvudet och min vision om hur filmen ska bli är väldigt klar. Då gör jag det hellre själv än försöker förklara för någon annan hur jag vill ha det, säger Xavier Dolan till den lilla grupp journalister som samlats på ett hotellrum i Cannes.

Det innebär bland annat att Xavier Dolan har skrivit manuset, fixat kostymerna, gjort pressmaterialet, klippt filmen och gjort research om 1990-talet, då filmen utspelar sig.

— Jag fick kolla upp hur bilarna såg ut och alla statister var tvungna att ha tidsenliga kläder. Jag fattade alla beslut själv, under förberedelseperioden blev det nästan utmattande att svara på alla frågor från de olika filmavdelningarna, det kunde bli 3-400 frågor varje dag mellan 06-24.

Känsloladdat melodrama

Under inspelningen av filmen gick det däremot väldigt bra, berättar regissören, som nu hunnit bli 23 år. Ingen av de gamla rävarna i teamet behandlade honom som ett barn.

— Det var en sådan gåva. Alla samarbetade och atmosfären var fantastisk, ingen sa ”hey kid, jag har varit här i 20 år och vet hur det funkar”.

Resultatet, ”Laurence anyways”, är ett nästan tre timmar långt, pulserade, känsloladdat melodrama som ställer frågan om sann kärlek kan överleva ett könsbyte hos en av parterna. Xavier Dolan säger att han inte vill pådyvla publiken något budskap i frågan om kärleken kan övervinna allt.

— Jag tror att det är väldigt individuellt. En del par kan överleva en sådan sak, andra inte. Jag vet faktiskt inte själv vad jag skulle göra om min pojkvän skulle säga ”du, jag vill bli kvinna”.