Den sekulära humanismen sätter människan i centrum, betraktar henne som en moraliskt och förnuftsmässigt kapabel människa, myndig att själv ta ansvar för vår värld. Ingen övernaturlig överbyggnad behövs för att detta ska kunna ske. Vetenskapen är den bästa metoden för att utforska vår värld och föra mänskligheten framåt, det mänskliga lidandet kan minska med hjälp av den mänskliga kunskapen.
Det skriver  Christer Sturmark,  ordförande för förbundet Humanisterna och Lars Nilsson, ordförande för Humanisterna i Umeå.

Tron på Gud och politiserad religion har fått en renässans. I en sådan utveckling behövs en stark sekulär röst som sätter människan i centrum. Humanisterna är en sådan röst.

I diskussioner om religion och politik anklagas ofta vi sekulära humanister för att ”inte tro på något”.

Ofta kallas vi lite nedlåtande för ”nyateister” av olika religiösa grupper i samhället. Så särskilt ny är förstås inte ateismen, men ateism är inte heller synonymt med sekulärhumanistisk livsåskådning. Vi tror på många saker, men inte just på Gud.

Men okunnigheten och fördomarna mot den sekulärhumanistiska livsåskådningen är många. Till skillnad från en del av Humanisternas kritiker vill inte Humanisterna skapa nidbilder av sina meningsmotståndare. Det räcker att peka på fakta: Om vi höjer blicken och ser oss om i världen ser vi att religiösa dogmer och förnekandet av vetenskapen direkt påverkar de mänskliga rättigheterna negativt i många delar av världen.

I Uganda vill kristna lobbyister införa dödsstraff för homosexualitet. I många islamistiska länder förtrycks kvinnor systematiskt. I många katolska länder förvägras kvinnor rätt till abort, med resultatet att närmare hundratusen kvinnor dör varje år i sviterna av illegala aborter.

I USA anser nästan hälften av befolkningen att evolutionsteorin är en bluff. I Indien tvingas många människor leva inordnade i ett religiöst kastsystem. I Afrika dödas människor, ofta kvinnor och barn, på grund av vidskepliga föreställningar om att de är besatta av andrar eller har magiska krafter.

Vi lever i dag i en globaliserad och mångkulturell värld. Fundamentalism och vidskepelse är på frammarsch och alltfler människor far illa på grund av olika föreställningar om övernaturliga krafter.

Det religiöst sanktionerade förtrycket i världen är vår tids största brott mot mänskliga rättigheter. Humaniströrelsen vill vara en befriande kraft, en rörelse som står upp för människan och hennes rätt att slippa förtryck i alla dess former.

Den humanistiska livsåskådningen sätter människan i centrum. Vi anser att vi själva är ansvariga för varandra och den värld vi lever i. Ingen skall berövas sitt liv, förtryckas eller ens begränsas av andra människors uppfattningar om högre väsen eller religiösa dogmer.

Humanismen accepterar inte tanken att gudar eller andra övernaturliga krafter styr över oss. En humanistisk livsåskådning innebär en reflekterande och förnuftsbaserad attityd till livet, förenad med nyfikenhet och en vetenskaplig kunskapssyn.

Vi tycker att de mänskliga rättigheterna ska vara universella och inte relativa med hänsyn till kulturell eller geografisk hemvist. Den sekulära humanismen är per definition för universella värden, såsom jämställdhet mellan alla medborgare i alla länder, internationell solidaritet och samarbete för demokrati och medmänsklighet. Humaniströrelsen är en kosmopolitisk rörelse, som inte betraktar några människor som ”främlingar”, oavsett varifrån de kommer. Själva konstruktionen av främlingsfientlighet som idé är oförenlig med humanismens ideologi och grundläggande värderingar. Att anklaga humanismen för att vara främlingsfientlig är ungefär som att anklaga Greenpeace för att inte gilla valar.

Den sekulära humanismen är snarare själva antitesen till de främlingsfientliga krafter som genomströmmar Europa. I Sverige vill Sverigedemokraterna se ett monokulturellt samhälle som vilar på religiös (kristen) värdegrund, i andra delar av världen vill islamister samma sak; skapa ett enhetligt samhälle där islam blir politikens rättesnöre.

Varför ska man då engagera sig i Humanisterna i Sverige, när landet redan är så sekulärt?

Det är som att säga att svenskar inte behöver engagera sig i Amnesty eftersom vi inte har några politiska fångar i Sverige. Humaniströrelsen är en internationell rörelse. Den internationella paraplyorganisationen International Humanist and Ethical Union organiserar över hundra organisationer i mer än femtio länder.

Även på lokal nivå ser vi hur det religiösa arvet påverkar oss. Här i Umeå kan ”religionernas hus” ges som exempel på detta. Det handlade om ett, i sig väldigt klokt, förslag (se Västerbottens-Kuriren debatt 1/9) om att ett hus skulle upprättats där alla religioner kunde mötas och samverka för att bland annat gynna integration. Tråkigt, men typiskt, inkluderades dock inte icke-religiösa livsåskådningar, såsom humanisterna, i denna vackra tanke. Även de som inte tror på några gudar kan ha behov av en samlingsplats för samvaro kring livsåskådningsfrågor, samarbete och integration.

Humanisterna har en vision om ett livsåskådningsneutralt samhälle. I ett sådant samhälle kan alla människor, oavsett deras livsåskådning, ideologi eller kulturella bakgrund, möta på det öppna demokratiska torget. I ett sådant samhälle kan naturligtvis religiösa människor argumentera utifrån sin tro, men de politiska argumenten måste kunna formuleras i en sekulär kontext för att ha politisk bäring. Det sekulära språket är gemensamt för alla, det är däremot inte det religiösa språket.

I ett samhälle som är livsåskådningsneutralt kan givetvis troende människor utöva sin tro, så väl privat som i det offentliga rummet. I ett livsåskådningsneutralt samhälle finns kyrkor, moskéer, buddhist- och hindutempel. Men ingen livsåskådning ges företräde och livsåskådningar som sekulär humanism äger tillgång till samma plattformar som de övriga livsåskådningarna.

Den sekulära humanismen sätter människan i centrum, betraktar henne som en moraliskt och förnuftsmässigt kapabel människa, myndig att själv ta ansvar för vår värld. Ingen övernaturlig överbyggnad behövs för att detta ska kunna ske.

Den sekulära humanismen menar också att vetenskapen är den bästa metoden för att utforska vår värld och föra mänskligheten framåt. Humanisternas främjande av vetenskapen grundar sig på att vi just sätter människan i centrum. Det mänskliga lidandet kan minska med hjälp av den mänskliga kunskapen. Humanismen står för människans försoning med en naturlig värld, utan vidskepliga föreställningar och religiöst förtryck.

Därför behövs den humanistiska rösten i vår värld.

Christer Sturmark
Lars Nilsson